Tillsammans är vi starka!

Tillsammans är vi starka!

Äntligen fick vi plasten på pla(t)s(t)! Idag var sex stycken vuxna på plats på gården för att få upp växthusplasten runt våra uppsatta bågar. Återstår gör nu gavlarna så att växthuset inte blåser bort innan allting är fixerat och klart.

 

Vi var många som hjälptes åt!

Plasten som blir över använder vi sedan till gavlarna. Uppe i nock kommer vi sedan att ha ventilation. Man behöver en ventilationsyta som motsvarar 10% av bottenytan. Bara att räkna och dimensionera rätt :)

Att spänna plasten tog sin tid. Man kan sedan lugnt räkna med att den slakar när solen värmer på. Växthuset kan sedan stå några år - gärna i fyra, fem i alla fall. Under förutsättning att inte plasten ger vika under vintern om snö ligger på och trycker.

Snart, snart, får vi gräva ner våra gigantiskt stora tomater här också! Jag längtar!

Bågarna är på plats!

Ikväll sätter vi upp sista regeln innan plasten åker på med hjälp av våra vänner imorgon kväll på bågväxthuset. Det är bråda tider här på gården. Man kommer innanför dörren från en heldag på jobbet med spännande forskningsfrågor och annat huvudbry, blir serverad en god middag innan man hoppar i arbetsbyxorna och kavlar upp armarna för att ägna kvällen åt omplantering eller som nu, till att färdigställa uppsättningen av bågväxthuset.

Som tur är har N varit framme med traktorn för att köra upp bäddarna under växthuset redan i förra veckan, så denna gång behöver vi "endast" resa huset och inte också fixa jord och rensa från ogräs.

På mors dag (min första!) var vi i aboretet i Kivik, där blommade ramslöken som jag inte hunnit berätta om. Men den är jättegod och  växer vilt (därmed gratis!), gärna i sumpig mark. Utöver ramslök finns också nässlor och humleskott att plocka under den tidiga våren (lite sent nu).

Förra helgen fick vi stor hjälp: några vänner till oss var förbi och vi hade gemensam arbetsdag och grillning på kvällen. Både barn och vuxna verkade uppskatta konceptet. Ni får en liten bild som smakprov på det som komma skall innan jag springer ut i det gröna jag också.

Åtta bågar till växthuset innebär en bostad för många tomater

På återseende - här är det trådgårdstisdag, trädgårdsonsdag, ditotorsdag som ni förstår. Innan jag slutar för idag: Letar ni plantor inför sommaren? Håll utkick efter oss på Baobab-festivalen i Malmö i helgen! Vi kommer att stå där!

Sådden är i jorden - traktorn är i full gång

Ja nu är tiden inne för mycket när det gäller odling. Potatis, rotfrukter och lök bör vara i jorden sedan några dryga veckor och alla plantor som ska ut i landet ska vara mogna för nya klimat och jordar. Här på gården har vi kommit ungefär halvvägs på den planen - kvar återstår det att få till bäddarna i mitten av landet så att alla uppdrivna plantor kan komma ut. Eftersom vi har en traktor till låns, körde vi och hämtade en potatis-kupare igår hos våra vänner och nu har vi bäddarna klara! Mycket behändigt tycker jag själv. Visst är det både nyttigt och hälsosamt att gräva för hand, men när man vill komma upp i de odlingsvolymer som vi siktar efter, kan jobbet med att gräva både vara drygt och tungt. Jag kan i samma stund som jag säger det här lite bättre förstå vidden av traktorns födelse till jordbruket, vilka möjligheter det måste inneburit och viken tid-sparare!

Att så morötter visade sig vara ett riktigt pill tycker jag - fröna spred sig lätt med vinden från handflatan.

Här där vi bor är byn delad i två delar efter en å som rinner igenom. Jordtypen är olika beroende på vilken sida man bor: antingen ler- eller sandjord. Vi bor på sand-sidan. Därmed kan man gräva sig ett land för hand om man vill. Det är värre med de som har lerjord.

Vänstra delen av landet - här har vi sått alla våra rotfrukter och vår lök. Varje rad är 18 meter lång.

På bussen till Lund och jobbet har jag lärt känna en tjej från byn. Hon bor på ler-sidan och gillar det där med odling hon också om än i lite mindre omfattning än vad vi sysslar med. Hon har dock sluppit problemet med lerjorden genom att odla i pallkragar som hon fyllt med inhandlad jord. Så kan man också göra. Om man odlar i lite mindre skala.

Helgen som gick bjöd på sjuka här hemma, så det blir först till helgen som vi spänner upp båg-växthuset. Vi har dock kört klart bäddarna som sedan kommer vara under tak. Därmed är en stor del av jobbet klart. När vi ändå var ute och körde så tog vi även och fixade till de återstående bädd-raderna i landet.

Igår när jag kom hem hittade jag en honungsskatt i kylskåpet - visst ser det vackert ut? Och det smakar otroligt sött. Bina gör ett underbart jobb här - vi har fått väldigt fin blomning på samtliga äppelträd tack vare en förbättrad pollinering (tack bina). Förra året var det många äppelträd som aldrig blommade.

Honungskaka? Tack bina!

Nu har bi-odlaren frågat oss om han får ställa ner några av sina kupor i vår matkällare. Tydligen ska de para sig bättre om de får stå mörkt och svalt. Tja tänkte ja, visst kan de få para sig i vår matkällare. Men jag kommer inte alls att spana in hur de gör!

Tribute till Camilla - borgarsoffan fick nya kläder

Idag skriver jag en liten hyllning till min mamma. För mamma (Camilla) har hjälpt mig att klä om min borgarsoffa. Det fick jag som present när jag fyllde trettio. Mamma är inte tapetserare, men en ivrig hantverkare i pensionär kreativitet (hon är alltså pensionär och gillar hantverk, svensk översättning). Mamma har sedan varit en god kund hos stadens duktiga tapetserare och frågade därför henne om hon fick ta med sig borgarsoffan dit för att lära sig hur man tapetserar.

Och soffan heter borgarsoffan. Och den fungerar just som en borgar-soffa. Man sitter och dricker fint i den tillsammans med vänner. Eller så läser man en god bok från den i sitt eget sällskap. I och för sej så gör nog andra än borgare de här aktiviteterna också, men soffan heter borgarsoffa ändå. Den här borgarsoffan är inget inköp eller containerköp. Den kom till genom traditionsenlig byteshandel med min djurättar-vän Robert. Han fick två olivgröna sammetsfåtöljer (arv från en släkting) av mig, jag fick soffan. Två sitsar fick båda bytarna genom handeln (två fåtöljer = två sittplatser och två sitsar = en soffa). Vi genomförde bytet genom att Robert kom hem till mig med sin cykel, jag kopplade på, min dåvarande egna cykelkärra, vi lastade på mina fåtöljer och drog ekipaget hem till honom några kvarter bort. Hemfärden fick sedan handla om att borgarsoffan fick åka hem till mig och kollektivet jag bodde i då.

Borgarsoffan var tidigare vit, ett klassiskt vitt tyg som hade många revor i sig. Men soffan var i övrigt mycket skön att sitta i och visade inte på många andra stora brister.

Under min uppväxt har jag fått genomlida en rad olika tyger och mönster. Varje jul fick köket nya gardiner (sa jag att hon var sy-galen, smittad av sin sy-kunniga moder?) och varje skolstart syddes det nya kläder till oss barn i familjen. Lägg till detta att hennes väninna också gillade att sy och att detta i sin tur gav synergi-effekt! Jag tror (läs: vet) att det är få sy-affärer i södra Sverige (Skåne och Blekinge) som jag inte har satt min fot i. När tonåren och jag-gillar-svarta-färger-perioden kom in i mitt liv, fick mamma dock ge upp. Men sakta men säkert har det dock gått upp för mig att det kanske är lite roligt med tyger ändå? I övrigt gillar jag också när man inte överdriver sin göra-nytt-hets genom att inhandla och köpa nytt. Nej, göra om, göra till ditt är mer min melodi.

Det är just därför som soffan fick nya kläder och stolarna som vi hittat lite här och där har fått nya sitsar med hjälp av de tygslattar jag samlat på mig genom åren. Mer än så här tänker jag inte säga. Jag låter er kolla in bilderna istället.

Stolar och tyger och borgarsoffan med dess påfåglar!

Det var alltså dessa påfåglar jag menade!

Helgen har inte bjudit på alltför fint väder och vi har hållit semi-sjukstuga här hemma (först var N sjuk, sedan blev jag lite hängig) så det blev trädgårdsliv först en smula idag och en liten smula igår. Fler uppdateringar kommer. Imorgon åker jag och fotar ett bröllopspar i Bosjökloster. Håll tummarna för väder och fotoleenden!

Stök och bök i varje hörn

Den största månen någonsin? Förra veckan var den framme - fotot tog jag dock dagen innan.

Äntligen tillbaka på landet efter tre dagars intensiv konferens i staden med platt-TV, frukostbuffé, hotellrum, intensiva föreläsningsdagar, social-humöret-på-högsta-växel och en massa spännande lärdomar och möten. Hemma hade det hänt mycket också, ett hallonland hade grävts, den stora omplanteringen hade börjat och alla rotfrukter kommit ner i jorden. På vårt grönsaksland fattas nu att färdigställa våra bäddar där vi bland annat tänker plantera ut de plantor som vi drivit upp inne, här ingår t.ex.

• Squash
• Pumpa (dessa planterar vi utanför landet på vår bröd-kompost). Anledningen är att pumpa sprider sig med starka krafter och kan snabbt ta över oönskade delar av grönsakslandet.
• Vår nyazeeländska spenat (den andra sorten direktsår vi när det blir lite varmare)
• kålgrönsaks-plantorna (spetslåö, vitkål, kålrabbi, broccoli mm)
• koriander-persilja-basilika-raden ska vi direkt-så men i bäddar.



Ett planteringsbord direkt utanför verandan är toppen - står alltid redo och väntar på dej. Här får tomatillo-plantorna nya krukor och mer plats. Tomatillo är för övrigt en syrlig och smaskig variant till tomaten och brukar ätas mycket i sydamerika.

I övrigt finns redan på landet potatis, lök, bönor och rotfrukter. Jag uppdaterar mera när jag har hunnit ut och ta bilder också. I skrivande stund är N ute och fräser jorden på platsen där växthuset ska stå. Det ska upp nu i veckorna två och tomater, chillis, gurkor, paprika med mera stampar för att få komma ut till lite mera plats. Visste ni t.ex att en tomatplanta förutom att den bara ständigt växer och växer, även konsumerar ca 30 liter vatten om dagen om den ska ge bra med tomater? Vattnar man för mycket, kan det dock lätt bli att tomaten blir vattnig. Det är med andra ord viktigt att hitta rätt balans.

Loppisen nästgårds förra helgen bjöd på en duktigt fin soffa. Vi funderar nu på var vi ska ställa vårt 100-kronors fynd! Stolen är ett inköp från förra året - vi limmar den i sidorna för den var alldeles vinglig (inte så kul när gäster trillar på dina stolar). Som dyna har jag "tygat" om den ursprungliga. Väldigt lätt och roligt - jag visar framöver hur alla stolar blev.

Gamla möbler har en historia och är gjorda på resurser som daterar ibland tidigare än ditt eget födelsedatum, Att köpa helt nya möbler tycker jag bör komma med någon slags motivering och eftertanke.

Tills nästa gång, lev livet! Det gör vi här! Nu ska vi tydligen åka och ta hem växthuset! Yes.

Ner i jorden, frodas!

Bråda tider är det på våren. Har egentligen inte förstått det här innan men nu inser jag det mer och mer. Inget parkhäng och inga besök på möllans barer. Nej, men folköl i handen kan man absolut tänka sig, en grep i den andra och så vips är man igång. Med potatissättning, löksättning, krattning, sådd eller ja, någonting annat. I helgen som gick fick vi krattat i det framtida köksträdgårdslandet. Päror och lök är i jord, rotfrukter ska ner under veckan, sedan återstår det att fixa till våra bäddar i mitten av landet men först hamnar fokus  på det stora växthuset som ska upp (sa jag att det är ca 5*14 m stort?). Det blir tomater så det står härliga tider till.

Den högra delen av landet är potatis-landet. Vi fick ner ca 160 potatisar som torde generera 160 kg, dvs tillräckligt för att vi ska klara oss ett år.

Snart rapporterar jag om mer jag har lärt mig den sista tiden (sådjup, ogräs-eko-bekämpning samt planering i landet), men först ska jag ha en konferens med viktiga människor från universitetsvärlden. Vi ska prata om nya sätt att ta bort främmande och miljöförstörande ämnen från våra vatten!

Här ligger de förgrodda potatisarna och väntar på att få komma ner i jorden.

Det är bra att dra upp rader i landet innan potatisarna (eller någon annan grönsak, frö etc) ska ner i jorden. Att få det rakt är inte min starka sida :)

Mycket trevligt är det att vår sparris tittat upp! Idag är de ca 10 cm längre än här på bilden! Yeah

Peppar peppar, det ska nog gå bra!

Äntligen vita tak, bjälkträsket är bortblåst

Äntligen vita tak. Under dessa bjälkfoder hittade vi inget träsk - snarare fina bjälkar som vi målade vita med hjälp av fin färg vi fick av min kusin i Revinge. Tack Filip, Moa, Bea och Morgan. Det var dock inte så kul att måla furutaket denna gång, arbetsställningen är t.ex inte den bästa. Och har man som jag, precis haft stel nacke och snudd på nackspärr, så blir det inte bättre. Jag hade tänkt fota taket i kvällssolen men stod ute och sådde spenat och planterade om rotselleri så jag glömde av mig. Dessa bilder får därför räcka.

Före va taket ett riktigt bastu-tak!

Och vips så va bastun borta :)

Inomhussäsongen känns förbi dock. På sin höjd fixar jag lite möbler ute i solen (slipar och målar). Annars är det odling som gäller. Helgen bjöd på mycket av den varan så det blir strax ny uppdatering här.

Om bina och dess antal i en kupa kan jag berätta att rätt svar är 100 000 st bin! Visste ni dessutom att nu är drottningen som mest produktiv; hon lägger cirka 2000 ägg om dagen. Det är mer än vad hönsen gör kan jag tillägga. Och varje bi-ägg är ca 2-3 mm långt, elips-format. Ta det i relation till biets egen längd och resultatet är häpnadsväckande, både som kvot på pappret och i tanken och i huvudet. Naturen är allt klurig och obegriplig ibland!

So long!