I en bok från Sjöbo bibliotek har jag läst att höns är en av våra äldsta husdjur och även ett djur som finns över hela världen för just sina ägg (och sitt kött). Sedan finns det en salig massa olika höns. Av dessa känner jag därför till dvärghöns (ras 1), för de är så små att de inte kan vara något annat än just dvärghöns. Har man otur när man gissar på dvärghöns för att imponera på någon bredvid, kan man förväxla med kycklingar på grund av sin storlek. Man får alltså titta lite mer noggrant.
Nja, det här ser ju inte riktigt okej ut. Vi gör om sa vi och så blev det också!Vi har en dvärgtupp här hemma men ingen höna. (Äggen är så små att det knappt känns lönt.) Lohman-hönsen (ras 2) är i alla fall alla ljusbruna/bruna och lägger stora bruna ägg. Just Lohman är kända för att vara goda värphöns. En annan vanlig hönssort är Åsbo-höns (ras 3). Dessa är lite mindre och den allra vanligaste sorten. Dock ska det nämnas att Åsbo-hönsen gärna ligger och ruvar på sina ägg framåt vårkanten, så vill man inte ha en massa kycklingar i sin hönsgård, får man vara på sin vakt.
Våra lohman-höns värper bra men håller sig gärna inomhus mest hela tiden trots att de har fri tillgång till vår trädgård (verkligen ohyfsat). Dessa höns är inte uppväxta med sin hönsmamma (de är fram-kläckta) och beter sig rent ut sagt lite lojt och mesigt jämfört med alla andra höns.Vi kan inte riktigt säga vad för typ av höns det är som Anna levererade. Hon vet nog inte själv? I alla fall så har jag inget att rapportera så här i skrivande stund. Men fina är de och ägg lägger de som på löpande band. Senast idag så tog vi in 12 stycken. Eftersom vi faktiskt har mist 8 hönor under vintern pga vår oinbjudna gäst, så känns det extra skönt när flocken nu är tryggad från sitt rovdjur och när fler höns har tillkommit. Berättade jag att det var en vildkatt som åt våra höns? Vi tyckte det var riktigt fräckt. Ruskigt stor va den, vi körde iväg den. Så nu har katten andra bekymmer på annan ort istället. Långt bort från vår hönsgård. Det är skönt.
Innan våra nya höns kom hit fixade vi i hönsgården och bytte ut sovpinnar mot grenar och la in annat strö samt spikade upp en ramp för all höns-skit så att vi enkelt kan mocka bort den göttiga gödseln.
Så här blev det tillslut, fler reden och lätt-mockat. Precis som vi ville ha det!Och nu är verkligen våren i luften. Tomaterna måste planteras om och kålbrättena är sådda och på tillväxt. I helgen fixar vi med ymp-ris av bärbuskar och fortsätter att stöka i trädgården om vädret håller i sig! Håll tummarna!
Jag har fått höra att hönor som fått kläckas naturligt med sin mamma ruvar, och höns som blivit kläckta i äggkläckare inte ruvar, vet du om det är så? När min familj hade höns hade vi inte tupp, men hönorna la sig ändå att ruva. Då brukade vi få befruktade ägg av en tant som hade många höns, så att våra hönor fick i vart fall en eller två kycklingar var. Det var spännande också för den här tanten hade massa olika sorters höns så en visste aldrig vad kycklingarnas biologiska mamma och pappa var för några. Ett år fick vi svarta kycklingar som kunde flyga, de sov högt upp i träden eller i stuprännan på taket.
SvaraRaderaHej Mia! Jag har också hört detsamma och det rimmar ju fint med teorier om arv, miljö och anpassning. Vi har framkläckta hönor i vår gård. De yngre anpassar sig bättre än de äldre. Man förvånas nästan över att de som inte är vana vid att vara ute och strosa och leka med de andra (på Ferdinand-språk:), inte heller vill göra ett försök utan fortsätter hellre livet i sin loja takt. Det låter otroligt spännande med svarta kycklingar som kan flyga. Hur gjorde ni för att ta äggen (eller de kanske inte värpte från trädkronan?).
SvaraRadera