Tomaterna tittar opp!

Att odla är för mig en ganska ny aktivitet som på så många sätt känns meningsfull. Sedan länge har jag ett motstånd mot konsumtion i allmänhet och av dåliga livsmedelsprodukter i synnerhet. Odling förenar båda dessa ställningstagande i en praktisk aktion som påbörjas i februari månad och avslutas någon gång i oktober/november.

Att genomföra en bra odlingssäsong, så att man har god mat året om kräver sin ansträngning. Och kostar i tid. Men samtidigt får du utevistelse, motion och kunskap. Inte alls en tokig kombination tycker jag själv. Rent krasst är det mycket som går tokigt i samhället idag. Det senaste halvåret har det skrivits om kadmium t.ex som poppar upp i diverse livsmedel, om hormonstörande ämnen som florerar i vårt vatten och påverkar det akvatiska ekosystemet bland annat. Därtill kan vi lägga den ständiga obalansen mellan nord och syd i fråga om livsmedelsresurser och tillgångar som ofta speglas i ekonomiska makt-obalanser. Och samtidigt som allt det här pågår, råder det en ganska hektisk debatt kring vad vi äter och vad vi bör äta. I förra veckan debatterades det i sydsvenskan och den nya dieten som går under namnet LCHF (low carb high fat). Med en LCHF-kost rekommenderas man att äta 1.6 kg kött per vecka, bladgrönsaker och en kolhydrats-fattig kost vilket innebär ingen frukt, inga grönsaker under jord och absolut inget socker. Ja, det kan man väl fixa om plånboken tillåter (sa jag att köttet ska vara från frigående djur?) och om solidariteten med människor på andra sidan jordklotet inte ska inkluderas i ditt kost-resonemang. Det var ungefär så debatten summerades i mitt huvud. Själv tror jag inte fullt ut på bantnings-dieter, i alla fall inte på de som inte kan tillämpas av alla oavsett kön, klass och nationalitet. Jag tror på motion och en varierad kost som kan exkludera kött med jämna mellanrum. Jag tror vi ska fundera på transporter och koldioxid-utsläpp i samband med att vi inhandlar mat, men samtidigt inte bli dogmatiska eller orealistiska i matbutiken. Äta bör man, annars dör man, men det finns gränser för vilka koncept som vi ska anamma utan en smula rim och reson.

Tomat och chilli-plantor bland annat, till höger i bild ser vi pak choi och bladkoriander längst ut till höger i bild

Det är därför jag tycker att det känns så himla fett att faktiskt utnyttja den möjligheten vi har här på landet. Att här-odla. Och att här-odla och lagra så att vi kan klara oss utan importgrönsaker under den kalla delen på året. Det känns så hoppfullt när vi kan se att våra små frön har grott. Men förkultiveringen har bara börjat. I år har vi vår förkultiverings-station i husets södra del. Utseendet påminner om förra årets utseende. Här har vi därför ställt vårt stora akvarium i vilket vi ställer ner odlingsbrättena i. Här står det kronärtskocka, tomat, chilis och paprika. Fuktigheten i det stora akvariet är lite högre och värmen är något varmare än resten av huset så därför gror det på bra här. Andra förkultiveringar på kålsorter, basilika och snabba kålsorter, har vi ställt på andra ställen.

Vår kål har börjat titta upp på verandan

Vitkålen t.ex, klarar sig lite i kallare temperaturer när den väl visat sig ovan jord. Alla kålplantor står med andra ord och gror på verandan nu. Det är så himla coolt att tänka sig att varje planta av dessa små snören ska ge stora kålhuvuden i september. När plantorna är tillräckligt stora åker de ner i jorden.

I år kommer vi att preppa för super-mycket basilika dessutom, för det är så himla gott och egentligen inte så svårodlat.

På odlingsprojekt-listan står det:
* så lök
* hämta hem båg-växthuset
* plantera om tomater.

Med andra ord, aldrig någon ro på torpet. Jag kan fortfarande inte fatta att ett litet frö kan bära så mycket information och egenskaper för att sedan utvecklas till ett helt annat väsen som bär en rad olika egenskaper. Till exempel kan det bidra till mättnadskänsla. Är det inte helt fantastiskt? Och på tal om frön så ser ni här min älskade lilla Zäta i trädgården denna soliga eftermiddag