Vegetariska ostron(skivlingar) himma!

Solen hälsas på ängen en novembermorgon

I takt med att sommaren gick mot sitt slut här på gården fylldes skafferiet med insamlade skatter. På hyllorna trängs sylt och marmelader och det blev dags för hösten att närma sig. Jag är sedan barnsben en passionerad svampplockare. Som barn åt jag inte svamp men jag välkomnades ofta med ut i svampskogen då mina ögon var friska, snabba och pigga. Jag tyckte det var roligt att leta trattkantareller bland löven eller springa ikapp till den stolta fjällskivlingen på ängen. När jag bodde i Malmö blev det dock sällan tid för svamp. Dels saknade man en bil för att ta sig ut till någon riktig skog, dels hade man inte riktig koll på var svampskatterna växte. Som tur är har detta ändrats drastiskt med tiden. I och för sig bjöd denna svampsäsong på kolossala mängder svamp men jag kan nog inte säga att jag känner många som har svamp växande i sin trädgård. När det förefaller sig så behöver man plötsligt inte hemlighålla sina gömmor längre - bara det känns ju nytt och spännande!


Här hemma har det vuxit nejlikbroskskivling utanför stora entrén, stolt fjällskivling intill staketet mot tallarna och både blåmusseron och även ostronskivling på ängen. Otroligt roligt såklart. Jag tänkte ägna detta inlägg åt den senare svampen som bär med sig en alldeles egen smak och som man faktiskt kan prova att odla själv. För att odla svamp krävs det egentligen inte så mycket, svampmycel, något substrat som svampen kan växa på (tidningspapper, träd, halm eller liknande), mörker, fukt och gynnsamma temperaturer. Just ostronskivling är en lite svårare svamp att odla, men eftersom svampen hittades tillsammans med en massa mycel på den gran-stubbe där ostronskivlingarna växte, tänkte jag och min sambo att det var värt att ge det en chans. Granstubbar tillhör inte de vanligare trädsorterna som ostronskivlingen föredrar så därför tror vi att denna vilda sort kanske kan vara lämplig att testodla på andra mer lättnedbrytbara trädsorter.

Så här ser den ut, vår kära ostronskivling. Här växandes på en av våra granstubbar på ängen!

Förfaringssätten för att odla ostronskivling är flera. Vi valde att ympa in ostronmycel i tre olika trädgrenar (stubbar som vi sågade från friska växande träd). I de olika trädgrenarna borrade vi sedan hål. Vi hade poppel, björk och gran. Mycelet som vi tog från stubben på ängen lade vi sedan ner i hålen, vi täckte med lite tidningspapper och pluggade igen med paraffin för att försäkra att det blev lufttätt. Det är viktigt att försöka jobba så rent som möjligt vid ympningen och vi hade därför plasthandskar på oss hela tiden.




Bilderna från ovan visar, håltagning (1), mycel från grässtrån ympas ner (2), tidningspapper läggs ovanpå (3) och tillsist täcks hålen med parrafin (4)
Nu ska vi bära ner våra stubbar i vår fuktiga matkällare och låta svampmycelet föröka sig där nere i mörkret en ca 6-8 veckor. Sedan ska fruktkropparna sakta växa fram och om några månader kanske vi ser svampar som dyker upp. Här hemma är vi oense om när detta kan inträffa. Jag tror om ganska snart, medan min sambo tror nästa höst. Vi får väl se vem som får rätt - håll tummarna för ostronen!