Åh lilla gullefjun

Helgens stora bök har varit att köra min sambos bo-vagn hem till gården från den gård där den tidigare stått i flera år. En stor fördel med att bo i en vagn är just att boendet kan vara mobilt. Hjulen kan vara fyra stycken eller två och det senare försvårar givetvis körningen av vagnen. Vidare ska det kanske sägas att en vanlig bil inte kan eller får köra en bo-vagn som är drygt 10 meter lång, nästan tre meter bred och väger över ett ton. Det får användas en traktor istället. Så det var så det blev. Innan Nisse körde sin vagn hem till oss har vi gemensamt tömt den på hans bo-hag och större delen av lördagen nyttjades till att förbereda inför körningen. Det var framförallt draget som skulle justeras, men visst är den fin? Bakom vagnen ser ni vårt växthus som är byggt mot stallets södra gavel.


Att köra 28 km tog drygt 4 och en halv timme dock. Inte för att traktorn var dålig, utan snarare för att draget gav vika några gånger på vägen. Usch och fy va trist men nu är den i alla fall här hemma. Vi ska fixa upp den och ställa ner den på ängen vid vår framtida damm. Kanske blir det en bostad åt någon, kanske kan vi använda det som ett kontor eller en rep-lokal? Möjligheterna är oändliga.

Det största som har hänt idag är dock att vi har fått fler familjemedlemmar i hönsgården. En höna har legat och ruvat i några veckor nu (det ska ta cirka tre veckor till kycklingen kommer) och sent i eftermiddags såg vi att kycklingarna har kommit. Dock bara en än så länge, men det finns ägg kvar så har vi tur kläcks några fler inom loppet av några dar.

I ruvar-tider finns det lite olika strategier från både hönans och hönsägarens sida. Vissa hönsägare sätter en höna åt sidan, på ett lugnare ställe (läs annan hönsgård) och lägger några ägg under så att hon kommer igång att ruva. Andra hönor är snabbare än sin ägare och ruvar i smyg på ett ställe som ingen annan kan hitta. I sådana fall kan det vara en stor överraskning den dag hönan tittar fram med sina små kycklingar. Inte minst för de andra hönorna i gården.

Vi har två hönor som ruvar nu. En ligger i redet bland de andra hönorna (hon har alltså valt en högst synlig plats) men flyttar sig inte från sin lilla hörna på hela dagen. Den andra har hittat en minst sagt besynnerlig plats: hon har hoppat in i rullen som ni ser på bilden. Det är av ett sådant där plast-material man använder på tak. Rullen är några meter bred, så det finns inte en chans att vi kan nå henne när hon ligger där mitt i rullen (i dubbel bemärkelse!). Och varmt och gott har hon det. Men nu när kycklingarna har börjat komma har vi varit tvungna att näta in på rullens ändar så att kycklingarna inte trillar ner och går i jorden med fallet. Inne i rullen har vi ställt vatten (grunt, så att inte kycklingarna dränks) och lagt havregryn åt dem att äta. Bilden är dessvärre i dålig kvalle - ljus och skönhet fanns inte på plats idag vid foto-tillfället.

Eftersom det är svart som natten i hålet har jag inte lyckats med goda bildbevis, men det kommer. Tills dess får ni hålla till godo med denna - det är hönan som sticker upp i ljusgnistan kan man säga. Ser nästan lite magiskt ut, haha

Och snart kommer det en skiss på gården och hur allting hänger ihop. Vi har också snart färdat ett målerijobb i vårt vardagsrum. Skönt som snus för det är verkligen inte roligt att måla tak av furu.