Sköna gröna sparris du ska få sol

Äntligen har vi fått ner våra sparrisplantor i jorden. Det tog oss tre varv runt inner-tomten och en dryg timmes diskussion innan vi kom fram till den slutgiltiga platsen. Det fanns så mycket att tänka på. Sparrisen vill ha sol och den behöver ha sol flera år framåt - för det är först efter tredje året som man kan förvänta sig en skörd på sparrisplantan. Man kan skörda i syfte att ge plantan skjuts tidigare än så, men inte skörda för att konsumera från den utan för att hjälpa den.

Flera ställen vi tänkte plantera på, innan vi valde den slutgiltiga, föll bort från listan för att platsen kanske inte kommer att stå orörd flera år framåt (vi har lite andra planer på vissa ställen såsom utbyggnader från stallet eller träd som växer sig stora och därmed ger skugga). Andra platser föll bort för att plantorna i framtiden blir så höga att de skuggar andra växter i närheten. Så var till exempel fallet för den tilltänkta rabatten vid sidan av växthuset - här skulle sparrisen skugga våra tomater inne i växthusvärmen, vilket man inte vill. Till slut gjorde vi alltså en liten bädd för våra sex plantor intill köksträdgården.

Trettio centimeter mellan varje planta gjorde att vi grävde upp en bit från gräsmattan. Jag grävde sedan ner mig en cirka 40-50 cm och fyllde upp hållet med
1. Sönderrivna tuvor från gräsmattan (de innehåller mycket näring)
2. Två döda hönor som tyvärr dött i en någon sjuka som vi inte kunnat reda ut (döda djur bär på mycket näring också)
3. Gödsel från en bonde intill oss (höns- + hästgödsel)
4. Jord



Plantorna planterades - de ser ut som bläckfiskar tycker jag. Långa långa rötter. Vi begravde allt.
Nu är det väntans tider. Samma dag kultiverades fältet igen och på tur står att jaga ogräs i landet: kvickroten ska bort!

Mer sol åt vår kära sparris - må ni frodas i vårt land!