Idag är Märtha redan två dagar gammal. Det var med andra ord i tisdags som vår vän S ringde mig på jobbet och frågade om vi inte ville ha ett flasklamm. Samtidigt bräkte de små lammen ikapp i bakgrunden. Småbarnsförälder som man är, trodde jag först att det var en grupp bebisar där tillsammans med S. Men icke. Det var nyutkomna lamm. Eller vad man nu säger. En tacka brukar normalt sätt inte vilja ha mer än två lamm och det är därför vanligt att något lamm i kullen stöts bort. Det kan bero på att tackan har för många lamm eller helt enkelt för att mamman inte vill ha hand om sitt lamm. Hon kanske känner på sig att det är något fel på sitt barn? Men vi tycker minsann inte att det är något fel på Määärtha (vi kallar henne så för det passar så bra). Ja, nu ska jag väl berätta att det här med flasklamm inte alls kommer att vara mitt projekt. Rent emotionellt vinner jag nog på att inte lära känna Määärtha alltför mycket. Men det är svårt - hon är så himla kär.
Määrtha kommer snart att få någon mer kompis, för hon ska inte behöva vara själv. Tillsvidare leker hon friskt med Zäta. När Määrtha är lite äldre flyttar hon ut i stallet och sedan släpper vi henne i en av hagarna här. Mer om fortsättningen kommer jag nog inte att skriva, jag är ju trots allt en grönsaksätare oavsett om det är schyssta djurförhållanden eller ej.Men hos oss kommer Määärtha ha det bra, det kommer åtminstone Zäta att se till verkar det som?
Jag undrar i mitt stilla sinne, vilken kär liten individ som mer kommer att möta mig här hemma i någons famn? Några fler gullefjun(s) verkar det inte bli. Kan det vara så att vår tupp är gammal och inte alltför tilförlitlig undrar vi?
Määää och bläää för alltför mycket kvällsjobb när man sliter långa dagar på jobbet. Helgen kommer passande!
Underbara bilder! Säkert jättebra på alla sätt o vis att Zäta får busa med ett lamm såhär! Finfin blogg också!
SvaraRadera