Sött, starkt, det heter Sweet chilli!

Förra året kom jag över ett recept i en receptbok som jag fått låna av min duktiga kock-kompis Melissa. Den stora behållningen med den boken var huvudtemat: foraging. Att plocka ätbart vilt och tillaga det hemma. Helt perfekt om man som vi här på gården, gillar att komma över spännande ingredienser för ynka summor pengar. Foraging är med andra ord inte alls dumt. Om man dessutom odlar och som vi gillar stark mat, är det heller inte dumt att koka sig sin egen Sweet Chilli på de hemodlade chillisarna. När jag därför kom över detta recept, blev jag väldigt glad. Och det tar inte lång tid heller och när den är hemmagjord slipper du alla smakförstärkare vid namn natriumglutamat till exempel.

Receptet till denna sweet chilli sås följer här:
3 finhackade chillis (obs, styrka kan variera, så välj med omsorg hur du vill ha din sås)
1 mortlad vitlöksklyfta (jag har fem dubblat denna mängd eftersom vitlök är så gott)
ca 2 dl socker (gärna råsocker)
125 ml risvinäger (vill man köra på när-odlat-konceptet kan man byta ut mot äppelcidervinäger)

Lägg alla ingredienser i en kastrull (gärna typen sauce-pan)
Låt socker lösa upp sig under låg värme, koka sedan 5-6 min eller tills såsen blir mer trögflytande. Detta är svårt att veta, jag kan säga att såsen blir mer "trög" när den får kallna dessutom. Häll upp den färdiga såsen på en burk/flaska som du har för-kokat dvs steriliserat. Du kan spara på såsen i ett år eftersom det finns så mycket socker i.

Rabbi visst fryser du?

Nu måste vi ta in dej kära kålrabbi! Minus 15 grader är inget för ett sånt stort huvud som du. Det var med andra ord bara att ta och rycka upp (den satt j-ligt hårt!) kålrabbin. Lyckligtvis blir kålrabbin super när den mjölksyras så om det är några huvud som tagit stryk av kylan, hamnar de i mjölksyrningskärl. Kvar i landet står en stolt grönkål och brysselkål.

Andra aktiviteter här på gården i dessa snötider är att dra bort snö från tunnel-växthuset, som tar stryk av för mycket snö. Plasten vill vi ju kunna använda i alla fall minst tre säsonger till (gärna fyra). Hönsen behöver dessutom kärlek - de gillar inte alls det här med kyla!

En stor skyffel är bra till många ting!

Det omöjliga projektet har börjat

Första strykningen i taket. Det lär bli 3-5 strykningar till och varje strykning behöver 3 dagars torkning. Hjälp!

Japp, nu är det inomhusaktiviteter här i bubblans land. Första strykningen är gjord i taket. Det lär bli minst två vändor till. Lägg till det tre dygn som torktid samt minst 3 strykningar på väggar med lika många torkdagar emellan. Hinner vi klart till jul?

För er som inte hänger med: vi ska flytta till ett nytt sovrum. Det andra är sunkigt. Kanske mögel? Vi bestämde oss därför att slakta den gamla hallen/entrén och göra om den till ett provisoriskt sovrum och tillika framtida sovrum för en liten krabat (vår Zäta). Garderober revs ut, puts lades på och nu återstår målning. Vi väljer schyssta gamla metoder för färgsättning denna gång. Både linoljefärger och äggoljetempera är färger som andas. Den senare färgen blir därför valet för vår målningen av vår puts. För putsen är inte fuktfri såhär fyra till fem veckor efter den lades på. Hur projektet fortskrider kommer jag att skriva mer om. För er som intresserar er mer för det här med linoljefärger och äggoljetempera, föreslår jag att ni läser mer här. Och om det här omöjliga projektet började jag att skriva redan tidigt i år om jag minns rätt. Nu ska jag ta en paus!

Om man ska göra om har jag hört att man ska göra rätt. För mig känns det rätt med puts istället för stuckatur-tapeter eller träimitation i plast. Vi har med andra ord mycket att göra här i vårt hus!

Lady Marmelad, we love you!

Kvitten luktar himmelskt! Fruktskalet är ludet när man plockar den.

Vi har två olika sorters kvitten här hemma. Jag får intrycket av att folk lätt blandar ihop vad kvitten är för något. Letar man på nätet blir man ibland inte klokare. Svårigheten verkar ligga i att särskilja på det som är rosenkvitten (surt som ättika) och vanlig kvitten (mindre vanlig i Sverige). Den senare brukar man koka en himmelsk god marmelad på. Mina persiska arbetskollegor menar att kvitten heter heaven fruit i Iran. Denna marmelad ska man koka i minst 2,5 timmar för att den ska hinna karamellissera och bli precis så god som den kan bli.

Receptet kommer här:
Skalad och skuren kvitten, ca 1 kg
3 dl vatten
750 g socker (rör eller vanligt beroende på vad du känner)
1 citron (2-3 msk citronsaft, samt ev rivet skal)
1/2 tsk kardemumma

Kvitten är sträv och lite klibbig - det finns rika mängder pektin i kärnhuset.

Hjälps man åt går det snabbare att skala all kvitten!

Koka först kvitten i en kastrull, med vatten. Häll på socker och kardemumma efter att det kokat upp. Låt koka utan lock på svag värme ca 2-3 timmar. Se till att färgen slår om från gul till röd. Smaksätt med citron och lägg upp på förvärmda burkar (steriliserade).

Kvittenmarmelad kallas också Lady Marmelad. Kvitten har länge ansetts kunna ge sexuell stimuli varför kvinnor förr i tiden, särskilt kvinnor som var prostituerade, gärna höll sig med kvittenmarmelad för att affärerna skulle gynnas.

En annan godsak att göra med kvitten är membrillo. Detta trevliga marmelad-godis är vanligt i den spansktalade delen av världen. Man ska njuta av membrillo tillsammans med en fårost som heter Manchego, allt står på länken här.

Vi hade tur i år för vi fick mycket mer kvitten i år än förra året. Tack vare god gödsling och bra marktäckning har jag fått veta.

Mat i jord och i ditokällare

Hur snyggt växer inte brysselkålen?

Nu är vi redo för vintern. Till och med palsternackorna har kommit ner i källaren och när allting kommit på plats, var det dags att svavla ur matkällaren. Detta gör man för att ta bort oönskade gäster såsom svamp och bakterier. Att svavla ur matkällaren är ett urgammalt trick. Svavel eller svavelblomma är ett gult pulver som man vid denna övning sätter fyr på. Det är viktigt att man får till fullständig förbränning (gott om syre). Vi läste på ett forum att det är bra att sätta fyr på svavel genom att t.ex sätta en brännare under en burk med svavel (använd 2-3 msk pulver). Man får därefter stänga ordentligt och sätta igen ventiler med mera i källaren och låta det stå så i ett dygn. Sedan kan man vädra ur och vara där som vanligt igen.

Utöver att svavla ur vår källare har min käre sambo rensat ventilen ut från källaren (den bestod av ett helt igenkloggat rör). Nu är det med andra ord mindre fukt i källaren vilket är bra, innan hade vi alldeles för hög fuktighet. Vitsen med jordkällaren är att den ska hålla jämn temperatur över hela året och att den är lite fuktig så inte alla rotfrukter torkar ut bland annat.

Rättikabladen ser glada ut, vi får se hur stor rättikan blir. En inplockad kålrabbi - superschmeltz. Krispig och god!

Kvar i jorden har vi kålsorter, både på friland och i växthus. Sent i augusti satte jag dessutom rättika, en viktig ingrediens i min darlington Kimchee. Har jag tur kommer det lite rättika, annars får jag göra en ny helhjärtad satsning nästa år. Kål på friland heter i vårt fall brysselkål, kålrabbi och grönkål. När jag var 15 ville jag inte ens gå i närheten av kokande brysselkål, nu är jag mycket förtjust i dem! Tur är väl det, för vi har en del att tugga igenom!

Det är fler här på gården som gillar den omdonade matkällaren och grönkålen står stolt i landet!

Vill ni läsa mer om att elda svavel så hittade jag en länk från ett trädgårdsforum och jag har också läst om det på ett forum på alternativ.nu. Vi hade svavel hemma, annars kan man säkert finna det på en välsorterad trädgårdsbutik.

Stekta gröna tomater eller?

Med över 20 kg gröna tomater och 5 kg tomater i bagaget tar vi nu farväl av våra tomatplator för denna säsong. När väl frosten kommer finns det ingen anledning att inte skörda ut alla grönsaker från växthuset. I veckor har vi nu haft grönsaker i lådor, i korgar, på fat och i hinkar på vår veranda i väntan på att bli omhändertagna. Vissa saker ska hängas upp för att torka, däribland chillin. Tomaterna har tillåtits mogna i fönsterkarmen, andra har åkt ner i grytan för att bli chutney, marmelad eller inkokta gröna tomater. I år hade vi tur med våra gröna tomater, de fick som sagt ligga inomhus tillsammans med lite andra mogna frukter och blev därmed röda tomater en tid senare.


Sommarens växthussäsong har för vår del varit ett lärdomsår. Med få soltimmar och relativt sen plantering har inte skörden blivit riktigt lika stor som vi förväntade oss. För några helger sedan var jag på bröllop. Jag fick sitta bredvid herr Mandelmann som är halva succén bakom det omtalade Mandelmans trädgårdar på Österlen. Enligt honom har året bjudit på en skitsäsong. När vi talar om odling alltså. Ända in i november har vi till exempel här hemma fortfarande odlingsfix att göra. Det kanske mest beror på oss själva tänker ni nu. De är säkert bara ett pack slackers där ute på landet. Men nej, denna säsong har inneburit att många saker från landet har blivit klara sent. Och då har man fortfarande att göra med sina grönsaker november månad till trots.

Stora härliga paprikor får man dock försöka konsumera relativt fort. Man kan också göra ajvar på dem och sedan lägga på burk som bör vara steriliserad innan. Ser man dessutom till att koka in burken (man fixar ett vattenbad för glasburken som håller 100 grader en dryg halvtimme), så kan burken förvaras länge om den står svalt.

Paprikan till vänster var en hit för i år , den köpte vi från Runåbergs fröer. Boxpaprikan har jag gjort ajvar på. Den blev lite röd när den väl togs in. En rad persilja ska täcka vinterbehovet hoppas vi på!

Till helgen måste jag ta tag i 15 kg morötter. Jag tänkte syra dem. En gammal favorit i repris!

Nya och gamla grönisar

Kiwano, gurkor som tillåtits mogna för att vi ska ta frö samt en hög med tomatillo!

Nu är verkstaden full av växthusgrönsaker. I och med att frosten kom i förra veckan fick vi plocka in rubbet. I högar ligger det därför diverse grönsaker som är olika bra att förvara. En nyhet för mig sedan något år tillbaka är tomatillon. Den äter man mycket i sydamerika. Smakar syrligt och surt på samma gång och klär sig i ett hölje likt den exotiska physalisen. Tomatillo är utmärkt i en färsk salsa tillsammans med tomater, koriander och en liten chili.

Bredvid tomatillon ligger kiwano. Den finns i butik ibland men odlas (enligt vad jag vet) i mindre utsträckning i någon nära lokal som t.ex. i Sverige. Kiwano är lite av en gurksläktning men smakar sött och gott om jag minns det rätt, vi fick endast en lyckad kiwano förra året och av den smakade jag en fjärdedel! Både kiwano och tomatillo får man äta nu eller i alla fall ganska snart. De håller såklart längre om de ligger svalt.

Kiwanon har taggar som ingen annan!

Andra gamla kändisar såsom squash och pumpa kommer inte att åka ner i vår matkällare. Den är för fuktig och mörk. Bäst håller de sig på ett fönsterbräde i solen och eventuellt ganska svalt. Våra stora squash bereder vi i ugnen enligt ett fantatiskt recept, vilket inte alls ger den träsmak som man annars brukar prata om när det gäller stora squash. Så här gör du:

En schysst rätt för din stora träiga squash
Skala och ta bort kärnhuset på din squash
Skär i tärningar
Lägg tärningarna med en msk salt (saltmängden är alltid svår att beräkna, på en jätte-squash kan 3 msk vara för mycket så om jag säger 1 msk för en stor squash kan det nog bli bra)
Lägg på en god ört-kryddblandning såsom vitlök, timjan, peppar t.ex
låt dra i kylen minst 1h
dra bort allt vatten
vänd tärningarna i kikärtsmjöl och lägg på en oljad plåt
grädda i ugn på ca 175 grader tills de blir bruna på ytan

Resultatet passar perfekt som snacks till grillat eller som side-dish till något annat

Bluehubbard heter pumpan som vi har odlat och squashen är någon sort av en vintersquash. Till höger ligger det några slanggurkor för att vi ska ta frö!

Alla rotgrönsaker hamnar i matkällaren. I vårt fall måste vi förbereda matkällaren innan vi lägger ner vår mat där. Mer om det berättar jag nästa gång!

Kard[å]n - vad är du för n[å](e)n?

Sedan jag flyttade hit till gården har jag lärt mig att det finns en hel del grönsaker och frukt som jag inte kände till innan. Som herbivor (eller vardagligt vegeterian) borde man kanske känna till lite mer än den gemene, men jag fick alltså nya bekantskaper i och med min flytt. Här på bubblan har ni till exempel tidigare fått läsa om misplar och rosenkvitten. De är fortfarande på tillväxt ute på träd och buskar.

En annan gröda som vi odlat både förra året och i år är kardon [kardån]. Men förra året fick vi inga bra plantor som klarade sig säsongen ut. Som släkting till kronärtskockan odlas och trivs kardon ungefär på samma vis. Men kardon har inget vackert huvud som sin släkting, istället äter man bladen. I skrivande stund har jag inte testat dessa blad ännu. Men jag har nyligen läst att kardon skall bindas upp i en "kvast" innan den skördas. Att binda upp den rackarn är ingen lätt match - den sticks som en tistel, men är i och för sig ganska vacker i trädgårdslandet. (FYI: Jag gick med en tagg i tummen hela fyra dagar efter uppbindningsdagen, usch.) Väl uppbunden skall den blekas av solen i tre veckor ca. Sedan blir det smaktider, smaken liknar den för kronärtskockans botten/blad föreställer jag mig. Jag får helt enkelt återkomma med mer utförlig beskrivning!



Till förvaringslexikonet kan ni notera att kardon är en sådan grönsak som är bra att förtära tidigt på vintersäsongen, dvs den ska inte stanna länge i någon matkällare.

One apple for me one apple for you

Det är skördetider med stort S. En stor del av energin under denna period går åt till att fundera ut, eller planera för enkel och lång förvaring av alla frukter och grönsaker som vi berikats med. Ambitionen är att ha tillgång till årets skörd långt in i februari. Och som ni kanske redan har räknat ut, är det olika lätt (eller svårt) att förvara olika grödor och frukt väl. Jag har fortfarande inte samlat på mig alla knep om vad som är bäst. Tror det gäller att testa sig fram för att komma på vad som funkar. För vissa grönsaker är det till exempel godare och bättre att äta dem direkt när de skördats, andra spelar det mindre roll för.

Torken är en billig variant från Netto. Drar ca 40W, som en glödlampa alltså!

Idag tänkte jag skriva om hur jag gör med våra äpplen. Vi har fortfarande många äpplen som skall skördas innan säsongen är helt över. En regel jag brukar tänka på är: ju senare på hösten äpplet skördas, desto bättre lämpat är det för förvaring i matkällaren. Äpplen mår bra om de förvaras någorlunda torrt, ev. mörkt, svalt och gärna med tidningspapper om sig. De kan gärna läggas upp på en hylla.

Äpple avger eten, vilket är en organisk ofarlig gas som påskyndar mognad. Om ett äpple är dåligt är det därför lätt att många fler äpplen blir det om de förvaras nära varandra. Därför är det endast de allra finaste äpplena som skall förvaras i källaren över vintern. Fallfrukt och annat gör man bäst något annat på. Till exempel äppelmos. Detta kokas fördelaktigt med lite socker för att förlänga hållbarheten. Häll mosen i sterila burkar (du kokar dem innan alt. förvärmer dem i ugnen på > 100 grader). Givetvis kan man frysa äppelmoset, men det kostar ju både för miljön och plånboken med alltför stora frys-arealer. Bättre att lägga på glasburk.

Äpple från träd via svarv till äppelringar i snygga outvecklade äppel-spiraler (de runda bollarna är som en äppelspiral).

En annan riktig hit är torkade äppelringar. Jag är mitt inne i ett torka-äppel-ringar-heat. Med min lilla tork kan jag torka ca 10 äppel/dag. Varje eftermiddag töms torken på äppelringar och varje kväll fylls det på med nya. Med vår fräcka äppelsvarv är det ett sant kvällsnöje som är överraskande mysigt.

Till helgen planterar vi bärbuskar och kokar in tomater. Häng med på den gröna bubblan så får du veta mer om hur man kan göra!

Lökigt värre

Nu är löken intagen. Vanlig simpel gul lök men dock så nödvändigt. Det som vi på sommaren älskar med lök (eller i alla fall jag) - den gröna blasten - ska dock först torka in för att i princip torka "bort eller försvinna", innan vi får den gula, torra löken som vi hittar i affären.

För att ta allting från början så sätter man en liten sätt-lök som man köper på påse. Löken ska inte sås alltför djupt, ett lök-djup ungefär. Från den lilla löken får man sedan en stor. När den stora löken börjar att sloka och se hängig ut drar man den ur jorden, men låter den ligga kvar där i landet. Här torkar den bäst. Om blasten tillåts torka in ordentligt så får löken som är kvar mer smak. Och det gillar vi. Efter ett antal veckor (säg tre) så kan man ta in sin lök. Är den fortfarande något fuktig kan man låta den torka klart inne. Vi torkar vår lök på vår vind - denna plats är utmärkt. Här är både varmt och torrt. När löken är färdig-torkad är den enkel att förvara. Den kan förvaras i rumstemperatur över vintern, men dock mörkt. Vi kommer att lägga vår lök på säck och förvara i ett torrt och halvsvalt utrymme.

Att odla mycket lök har för oss varit en självklarhet: vi är sådana dära som äter en lök med varje måltid. Eller i alla fall är det alltid så vi börjar vår matlagning. Med att hacka en en simpel vanlig hemodlad gul lök.

Den här löken skall väl räcka? Bondbönor är godast lätt förvälda!

Äntligen tillbaka i skördemånaden

Den gröna bubblan har varit på semester. Det har varit både bra och svårt att vara hemifrån en sådan lång tid som denna gång: nästan tre veckor. Väl hemma igen efter några varv runt jordklotet (vi var faktiskt bara i Kanada och Usa och sen tillbaka igen plus ett litet stopp i Amsterdam) insåg vi att landet frodats och att skördemånaden var kommen. Inte utan att man blir lite smått varm i kroppen. All tid som spenderats på sådder och att gräva bäddar ger nu återbetalning. Det känns som en löneförmån att kunna komma hem och ta en korg och skörda inför middagen. Annat än att springa in på snabbköpet på hörnet av huset där jag tidigare bodde. Allt har sin charm, men nu är jag övertygad om att det vi har nu, här i september, måste vi njuta av. Men med en minsting som gärna springer lite var som helst kan man vänta sig en överraskning efter några obevakade ögonblick. Zäta uppskattade badet i hönsgården.

Zäta i badkaret (?). Grön revolution i landet: kål, bönor, palsternacka med mera!

Päron paron elle belle bi - massor av er har vi! God pollinering, lagom gödsling och bra beskärning ger gott resultat: våra päron är jämt och fint formade och stora och i träden (vi har tre) dignar det av dessa gröna frukter. Päron kan man koka in men man kan också torka päron. Det är faktiskt riktigt gott. Men om torkning skriver jag om en annan gång. Vi har en förhoppning om att kunna förvara en stor mängd päron i vår matkällare också. I Kanada inhandlade vi en bok om hur vi bäst kan förbereda matkällaren inför förvaringen över vintern. Den ska rengöras och bli fri från sporer och eventuella bakterier till exempel, inte helt förvånande.

Att koka in päron är dock inte alls svårt. Man skalar sina päron, kokar upp en sockerlag som består av 1l vatten med 8 dl socker för 1 kg päron. Smaksättningen kan variera. Vi har gjort en laddning med kanel och ingefära. I receptet jag följde för denna inkokning skulle man linda in ingefäran i ett tygstycke så att den sedan kunde avlägsnas innan allt läggs på burk. Kanelstänger kan dock vara i hela. Man ska med fördel låta päronen koka tills de blir mjuka/nästan transparenta. Sedan lägger man alla sina päron i en stor glasburk och låter dem samt lagen svalna. Väl kallt hälls lagen på päronen och man förvarar sedan sina päron svalt. Vill man vara säker på att de håller länge kan man tillsätta lite antimon eller citronsyra. Det står på förpackningarna hur mycket man ska använda per kg frukt. Igår blev det saffranspäron. Härligt gult i glasburkarna med andra ord.

Gråpäron tror vi att det är till vänster och vips så blev det saffranspäron

Nu ska jag återgå till sysslor men skriver här snart igen.

Basilisk basilusk va du är god!

Japp, nu har de 50 plantorna basilika frodats väl i växthuset med alla våra tomater. Innan grönskan egentligen tog fart och innan jag bestämde mig för att skörda, sa jag till mig själv att vi nog gott och väl kan plantera 75 plantor nästa år. Begränsningen i år var att vi inte hade tillräckligt med pluggbrätten. För er som inte känner till pluggbrätten är det de "plattor" i vilka man kan plantera en hel mängd plantor samtidigt. De kan komma i dimensionen 7*7 till exempel. Jag har förstått att det inte är fel att ha ett helt gäng pluggbrätten liggandes. Brätten erbjuder yteffektivitet. Jämför detta brätte med att driva upp lika många små plantor i krukor istället: det tar ju en massa plats. Och man vill ju kunna odla mer än bara basilika i sitt växthus på säsong (misstolka inte, kära basilika).

Genovese-basilikan är super och har stora blad!

Tillbaka till basilikan: det är så himmelskt gott att äta färsk basilika men för en snål-apa som jag (läs ekonomisk) så blir det sällan det inhandlas en kruka i butiken. Anledningarna är fler än priset på den ynka basilikan - den tar slut i ett nafs och är därmed förbrukad i en lika snabb tid. Ibland kan man ha tur och få den att komma upp igen efter att den klippts ner, men det är svårbemästrat. En tredje och den allra bästa anledningen till att skippa köpa basilikan i butiken är att den egenodlade är tusen gånger godare och mer smakrik. Och den kan ta sig igen efter den första skörden. Vi valde att skörda precis efter blomning. Tanken är att de kvarstående plantorna kommer igen några veckor. Vår basilika samväxer med tomaterna, det är en välbeprövad kombination som ger gott resultat.

Att skörda basilika går helt enkelt ut på att man tar topp-skotten och lämnar ca 10 cm kvar av plantan så att den kan växa upp igen. För att förklara bättre kan du tänka dej att varje stjälk har utväxande grenar (noder) och vid den lägsta noden, där du kan se att små blad är på väg att utvecklas, är ett bra ställe att knipsa stjälken på.

Basilikan har blommat och då passar vi på att skörda!

Den skördade basilikan behöver förvaras på ett bra och smidigt sätt. Jag har tidigare skrivit om olika sätt för förvaring här på den gröna bubblan. För basilika är det många av dessa sätt som fungerar. Vi valde att göra på fler än ett sätt:
1. Mixa basilika-bladen och frys in i små påsar som enkelt kan tas fram. Undvik att lägga för mycket i varje påse så att du slipper att tina allt för att ta ut en ynka liten bit.
2. Torka (vi vill se om denna torkade basilika faktiskt smakar något i jämförelse med de som vi upplever smaklösa i butiken).
3. Frys in hela blad av basilikan.

Utöver basilika-sorten genovese från Runåbergs fröer har vi även odlat en thai-basilika. Dessvärre var grobarheten väldigt låg på dessa frön och vi har därmed inte lyckats driva upp så många plantor men ett knappt dussin finns dock på plats. Thai-basilikan har en mycket karaktäristisk smak, lite som anis/lime. Har du ätit kokos/curry-gryta på thairestaurang med thaibasilika vet du precis vad jag talar om. Oroligt god är den i alla fall.

Nu borde jag ta tag i nästa anstormning från gården: våra päron. Det ska bli inkokta päron med kanel och ingefära.

Thai-basilikan är sjukt god!

Och veden ska staplas

Ja, så är det. Veden ska staplas innan midsommar egentligen. Vi är inte så petnoga har jag sagt till mig själv den senaste månaden (månaderna). Huvudsaken är att den är torr när det ska till att eldas. I kombination med solpaneler slipper vi ju nu att elda i september och oktober i lika stor utsträckning men visst är det schysst att ha torr ved tills dess ändå? Om man klyver upp ved från ett träd som nyligen fällts kan man räkna med ett års torktid. Det bästa är att veden klyvs tidigt på året och ligger i en hög under vårvintern för att sedan staplas innan sommar-torktiden drar över. Detta förbättrar ju torktiden avsevärt. Torr ved ger såklart mest värmeutbyte men det säger sig ju självt. En 10% fuktighet är helt okej när man ska till att elda. 30% fuktighet innebär stora värmeförluster.

Här blir det vedstaket och det tack våra våra fina vänner som var på besök!

Viktigast att tänka på vid stapling är att veden inte staplas direkt på marken, då blir det undre lagret aldrig torrt. Vi använde EU-pallar till vår ved. Sedan ska man se till att få en bra lutning på sin stapling. Vi som valde att stapla "staket" ville till exempel att veden lutas lite inåt snarare än utåt, för då är högen mest stabil. Man ska försöka att få en rak linje med ved-ändarna. Ställer man sig och tittar på vedstaplingen i profil ska det därmed inte vara en massa ved-ändar som sticker ut. Får man till detta har man en stabil vedstapel.

Staplad ved är något av det finaste och en fröjd för själen inför vintern

Första vintern på landet för mig innebar vedstapling med många av mina vänner. Vi var 17 stycken som staplade 10 kubik ved på en och en halv timme från en uppfart in i en lada. Det var en jättetrevlig eftermiddag och de flesta verkade gilla det. I år fick vi besök av två studenter från jobbet. De hade aldrig tidigare staplat ved, men det gick undan som attan ändå. Efter 4 timmar (med rast och mat emellan!) hade vi avklarat 25 kubik. Kvar finns nu 5 kubik för mig och N att avklara. Men med god musik och lite pepp fixar vi det lätt som en plätt. Ovan vedstapeln lägger vi snart ett plåt-tak som ska skydda från regn. I dagsläget har vi räddat vår ved med en presenning. Innan eldningen i vinter kommer vi att ta in ca 1 kubik ved i taget och förvara vid pannan. Till vår hjälp för denna lilla ved-transport har vi en lastare på hjul som tar en kubik ca. Lastaren liknar en varutransport som de använder i matbutikerna för varor. Med den blir det smidigt och lätt. Och veden har vi givetvis staplat nära pannan. Man vill undvika onödiga lyft och meck när det är kallt och jävligt. Over and out

Nya kompisar!

En morgon när vi kom ut i hönshuset insåg vi att en kycklingmamma (läs: höna) hade kommit tillbaka till gården efter att vi trott att hon hade försvunnit. Med sig hade hon sju små nykläckta kycklingar. Så kan det också gå ibland. Vad jag menar är att vissa hönor har för vana att gå undan för att ruva så att de får vara ifred under ruvningstiden. Och det fick hon ju vara - vi har ju inte ens sett till henne på över tre veckor. Men eftersom vi gärna ha fler höns inför hösten tyckte vi att det var en alldeles okej överraskning!

En, två, tre, fyra, fem, sex och sju små kycklingar!

Med tanke på att vissa människor väljer att äta billigt kycklingkött eller liknande oekologiskt dito, löper de ju även risk att handla en broilerkyckling som då endast är 30-45 dagar gammal. Detta brukar jag tänka på nu när jag ser våra kycklingar födda i juni, även de syns här nedan på bilden. För dessa kycklingar har samma ålder som en broilerkyckling. Det är häftigt att de växer så snabbt som de gör även om det är till deras nackdel inom industrin. Eller kanske det är bättre att leva dåligt en kort tid jämfört med att leva en längre tid under dåliga former?

Tre svarta stora kycklingar, en hönsmamma ovanför och de små nya liven på marken även de!

Belöningar

Gröna bubblan har varit på semester, därav har inläggen duggat glest den sista tiden. Det innebär dock inte att arbetet på gården har stått stilla. I takt med att solpanelen kom på plats har också solen tittat in över Skåne och det frodas i landet. Detta inlägg kommer jag därför att tillägna soleran och det den för med sig i form av en enkel bilduppvisning.

Först ut är stocken även kallad stockros. Min första planeterade perenn men inte den sista. Märk väl att jag egentligen inte gillar det där med blommor alltför mycket - man kan ju inte äta dem! Men de är fina några få när de kan varvas med matnyttigheter!

Jag fick stocken av min goda vän Anna - tack för en fin present!

Jag tror inte att jag la ut någon bild på de färdigställda solfångarna så här kommer den:

Solfångarna fungerar fantastiskt - vi duschar och diskar i varmt varje dag utan att blinka! Ocj tekniken skall även fungera bra för diffusionsljus (ej direkt-sol) så jag väntar spänt på det riktiga beviset för det.

Jag trodde att vi inte skulle ha så mycket att göra nu när allting i växthus och grönsaksland är sått/planerat men det fick jag veta att jag tänkte fel om. För man kan till exempel göra trevliga saker som att skörda små mängder rotfrukter då man ändå måste gallra. Och sen behöver det rensas och vattnas nu när solen är ute hela dagarna. För att inte tala om att skörda. Och de tidiga kålsorterna (asiatisk kål såsom pak choi) som vi satte, har nu snart gått i blom och då behöver vi ta frö på dem så att vi kan så ut även nästa år. I övrigt har vi försökt att maximera på de platser i landet där grobarheten varit låg - vi sår i med nya frön där. Så har det varit med koriander och sockerärtor, för de kan hinna komma även en gång till under denna säsong och därmed öka på vinterförråden ytterligare.

När det börjar växa i trådgården är det bäst att ha en grönsakskorg stående vid ytterdörren för rotfrukter som skall provsmakas. Ängssyran är inte planerad i landet men väl ätlig. Församling måste därmed påbörjas snart.

Grönsakslandet har visat sina framfötter och vi är nöjda med vårt test-år även om vissa saker går sämre än väntat. Men det hör odlingen till. Från vänster på den stora bilden ser ni lök, palsternacka, morötter, dill/persilja/koriander, sallad/rödbetor, purjolök samt blandat smått å gott, bönbädd samt den täckta kålbädden. 

Pumpa, morot och lök har det varit gott resultat på. Vi kommer att ha för vintern utan problem tror vi.

Även potatis och sockerärtor samt bondbönor kommer nog att ge god skörd. Men med sockerärtor har jag lärt mig att man nog aldrig kan ha för mycket. Denna långa rad har fyllt 12 stycken liters-påsar med förvällda bönor. Och med tanke på hur gott det smakar så tror jag det hinner ta slut redan i november.

Sockerärtorna fick sig ett stängsel för någon helg sedan - vi fick hjälp av våra fina vänner Anneli och Mauri som var här på besök med sin Clara.

Eftersom det har hänt så mycket på senaste och rapporterna varit få utlovar gröna bubblan en växthusuppdatering inom kort, tills dess bubblar vi vidare här i det sköna gröna Skåne!

Kom du stora fina sol!

Semestern är här och vi bubblar vidare i våra projektplaner med att installera fyra stora solfångare. Ambitionen är tvåfald: vi lockar fram sol till semestern och juli månad och på köpet får vi varmt vatten i våra tankar som förser oss med varma duschar och varmt diskvatten utan vedeldning. Solenergi har många fördelar. Tanken med vårt tillägg av solenergi till husets befintliga värmesystem (vattenburen värme mha vedeldning) som inleddes under senhösten är att vi skall slippa vedelda under sex månader av året. För det är ungefär under sex månader som man kan slippa vedeldningen förutsatt att solen är framme under tidiga våren samt sen-hösten. Även under december och januari kan solenergin skjutsa på värmen som ackumuleras i tankarna. Under dessa månader stiger dock solen inte så högt men reflektion från ett snötäckt landskap är till exempel god.

Varje panel har 24 rör och totalt har vi 4 paneler på taket! Här är ramarna uppsatta.

Under andra delar av veckan har jag och Kristina arbetat i landet och plockat av alla svarta vinbär och kokt sylt på dessa. En höjdare. De röda är nästan mogna och körsbären börjar smaka riktigt fint. Vi hoppas på att många tittar förbi oss under senare delen av nästa vecka för att plocka bär. Ikväll tänkte vi skåla in solvärmen med en god dusch och en solfest helt enkelt! Skål!

Som hittat

myntablad på tork . skapar fina mönster!

Sommartider bjuder allra först på fläder sen följer bär och frukt oss här på gården i högt tempo. Årets flädersaft har buteljerats i insamlade flaskor (återbruk) men den största mängden hamnade ändå i frysen: för att garantera lång hållbarhet. Vi vill ju kunna dricka saft större delen av vårvintern också.

saft, sylt och nyskördad koriander!

Ett tips till dem som ogillar att slänga saker och gärna har några burkar marmelad stående på hyllan är att koka fläderblomsmarmelad på de citronskivor som finns kvar efter saften är silad. Receptet är superenkelt:
3 citroner behöver 6 dl socker och 6 dl saft (mindre kan också gå bra). Koka upp, mixa slät/halv slät konsistens och häll på burk (denna ska gärna vara runt 100 grader och locket kokar du bäst innan så arr alla bakterier försvinner bort).

I helgen när det regnade gick vi bort till ån som rinner i skogen bakom vårt hus för att plocka bäck-mynta. Inget går upp mot mynta-te med honung sent på kvällen. Myntan är gratis och växer i massor här hos oss - vi torkar den och sparar för hela året.

myntan torkar vi på stora matbordet

Utöver mynta, fläder och saft har det jobbats i landet. Semestern är här och körsbären börjar bli röda i träden samtidigt som vinbären skriker om att få bli plockade. Lyckligtvis har vi en kär vän och arbetsglad Kristina här hos oss i sommar - hon har lovat att hugga in hon också.


Njut av fläderblomssaft och fira ledigheten (eller sommarvärmen eller något annat som förtjänas att firas)!

Vinster och nitlotter

I veckan insåg vi att vår vitlök inte alls frodas som vi vill: den verkade har fått svampangrepp! Och precis så var det. Fanns ingen annan utväg än att skörda så snabbt som möjligt för att rädda det som räddas kan. Egentligen skall ju vitlöken stå en bit in i juli men så fick det inte bli för oss i år.

Ser ni knorren i slutet av vitlöksblasten?

All vitlök har därmed i princip dragits ur bädden och vi blastade av och la vitlökarna att torka ovan pannan. Vid torkning av lök skall man annars spara blasten även under torkning för då kommer mer smak ner i löken, samma gäller alltså för gul lök. Den senare är ju den torkade varianten av den som vi på sommaren kallar sommarlök som har grön blast.

För att få ett svar på varför svampangreppet har skett har vi försökt att fundera på varifrån vi fick vårt utsäde. Några var ekologiska sorter inhandlade direkt från fröföretaget, andra sorter har vi bytt oss till. De senare har visat sig bli angripna även förra året men utsädet vi fick var på stora fina vitlökar. Så om hela sanningen ligger här vet vi inte. Det skall tilläggas att det kanske också beror på att miljön här gynnar utvecklingen av svamp: finns sporer redan på löken är det svårt att undvika svampangrepp i framtiden. Inför nästa år får vi därför beväpna oss med ett mycket säkert utsäde för utan vitlök i stora mängder vill man ju inte vara!



För att peppa oss lite beredde vi därför en stor sats fläderblomssaft - en garanterad vinst varje sommar! Det är så gott och friskt och alla älskar det. I år skall vi även göra fläderbloms-champange efter vitsord från en god vän, tillika kock och matfantast!

Mer om resultat och beredning kommer givetvis här på bubblan framöver!

Här på gården lämnades det kvar utmärkta plock-don. Man spänner på dem som med en ryggsäck och sen är det bara ut och plocka!

En milstolpe nådd: tomaterna har flyttat ut!

Äntligen fick vi till det - tomaterna fick komma ut i växthuset i helgen. Många andra planer fick stryk på foten, däribland en resa till Stockholm och midsommarfirande från ljusa morgon till sena nattimmen. Vi är ledsna för det såklart, men ibland blir man tvungen att planera om mot sin vilja. För tomaterna behövde oss denna helg och de fick de.

Vi har två bäddar kvar att plantera på i växthuset.

 Att plantera ut tomater i ett växthus är lite pill. Jorden de ska planteras ned i mår bäst av att luckras innan och gödslas samt vattnas ordenligt. Bädden måste vara helt genomblöt. Vi har detta åpr valt att planetera över bioplast, dvs nedbrytbar plast gjord från majsstärkelse. Då är det extra viktigt att jorden är blöt innan den täcks med plast. Som gödsel har vi använt hönsgödsel. Man ska vara försiktig så man inte doserar för mycket - hönsgödsel är mer kväverikt än t.ex hästgödsel så det behövs oftast bara ett tunt lager. Tomaterna som planteras ned behöver bindas upp från taket. Innan utplantering kan man snåla med vattning för då är plantan som mest tålig. Efter utplantering och uppbindning skall man givetvis vattna rikt.

Vi har planterat olika sorter med tomat. Alla är givetvis ekologiska. En god variation enligt oss är små tomater (cherry tomater), biff tomater (de större, biffiga), lagringstomater (som man kokar god pastasås på) samt några plommon eller gula tomater för variationens skull. För gott resultat krävs nu god bevatting - i år skall vi fixa med droppbevattning så att den biten sköter sig själv.

Våra vänner var på besök och inspekterade resultatet! Växthuset ska få sig en dörr på var sida innan vi kan kalla det klart.

Mer om odling kommer här på bubblan snart! Den sista bilden blir på våra vallmos - de blommade över alldeles för fort. Jag älskar dessa blommor för de skriker sommar från vägkanten, en anlagd trädgårdsrabbat eller mitt i sädesfältet!

Nu ska jag ta mig en kopp te med honung från gårdens egna bin: den första slungade för i år!

Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dej?

Det var längesen sen sist. Gullefjun har hunnit få kompisar och även mist några. Gullefjun själv är i storlek mellan fullvuxet och nykläckt dessa dagar (broilerkycklingstorleken, dvs 30 livsdagar), kan jag rapportera. Det sorgliga i historien om kompisarna från skrivbordslampan är att de inte överlevde flytten ut till de andra kycklingarna i hönsgården. Präglade som de var på att få tillsyn av oss (läs: människor) och mat från ovan (rent orienteringsmässigt ovanifrån blev det när vi sträckte ner diverse matnyttigheter ner i lådan där de höll till), ledde till att de inte följde efter sin surrogatmamma till matskålen ute i kycklinggården. Efter två knappa dygn hittade vi döda små kycklingar i gården. Sorgligt. Nästa år måste vi därför: göra om och göra rätt. De små liven vi mist kan inte fås tillbaka. Det är hårda verkligheter man slås av som inbiten stads-vegan utflyttad på landet. Inför nästa år får de eventuellt icke-kläckta kycklingarna (embryofyllda äggen) stanna där under lampan en längre tid och bli så pass starka så att de klarar sig på egen hand vid en mycket mer senarelagd utflytt.

I gården finns det dock 13 små liv att titta och njuta av varje dag. De följer med sin hönsmamma till mat och värme. Alla här på gården är stormförtjusta i dem, inte minst vår lilla dotter. Hon försöker härma de små pip-ljuden så smått själv. Mycket uppmuntrande att lyssna på som förälder kan jag intyga.

Ett av våra många kålbrätten - här har vi också odlat upp lite sallad!

Och mer om djurlivet finns det att berätta - vårt kära lamm Märtha fick vi lämna över till några goda vänner till oss som har fler lamm och tackor ute i en hage. Att hålla ett ensamt flasklamm har sina begränsningar, det insåg även dess förmyndare och tillika småbarnspappa som samtidigt vill kunna hålla säsongens odlingar och projekt igång här på gården. Lamm får bli ett framtida projekt sa han tillslut. Jag tycker att det är perfekt med betande lamm och får i våra stora hagar här hemma, men kanske inte riktigt ett projekt moget att rulla igång ännu, men som sagt, kanske ett annat år?

Kålbädden täcker vi med biologiskt nedbrytbar plast som håller det mörkt för allt utom kålen som vi planterar ner i hål som vi gör själva. Plasten är kanske inte så estetiskt tilltalade men fyller väl en god funktion: ogräsbekämpning!

Den stora anledningen till att det uppdaterats så lite på sista tiden är tiden. Tiden är svår ibland tycker jag. Särskilt om den ska tävla om att få utnyttjas till så många projekt på samma gång som alla har hög prioritet och är svåra att utesluta. Denna gång fick det bli den gröna bubblan, en annan gång blir det något annat. I skrivande stund är jag i färd att dra på stövlarna för att få färdigt den sista och tredje bädden i köksträdgården. Sent i förra veckan färdade vi kålbädden: det blev 80 olika kålplantor och över bädden satte vi upp ett nät för att skydda mot kållarver som annars äter upp allting innan skörd. Kålfjärilen är den gul/citronfärgade fjärilen som dyker upp i maj/juni någongång och som är mindre populär här hemma.

Nätet ska hålla kålfjärilen borta!

Innan midsommar skall alla tomater ner i växthuset - gavlar byggs i detta nu och lillan sover gott i sin säng. Det är dags att sälla sig till arbetsleden! Sedan firar vi med nubbe och (veggo)sill!

Lev mäl, må gott och på återseende!

Gullefjun får äntligen kompisar!

Livet är allt fantastiskt. Sedan jag blev mamma har jag mer och mer insett innebörden av livet och i synnerhet termen: grattis till livet! Idag på eftermiddagen fick jag chans att säga det igen: grattis till livet. Efter flera veckors ruvande (jag tror minst på fyra veckor i alla fall) så har äntligen ägg börjat kläckas i hönshuset.

Det är tack och lov inte alla hönor som blir ruv-benägna. Vissa blir till och med ruv.sjuka. De lämnar inte redet överhuvudtaget trots att äggen aldrig blir till kycklingar. Och även om det inte finns några ägg, ligger de pall i sina reden. Bäst är egentligen att skilja ut de ruv-benägna hönorna från gården ganska tidigt. Man kan lägga till några ägg under henne och låta henne ruva i fred. På så sätt får du fortfarande ägg till dej själv från de andra hönorna och de ägg som ruvas får samma mognadsgrad vid samma tidpunkt. För en dryg vecka sedan insåg vi att vi nog var tvungna att särskilja ruv-hönorna från resten. Resultatet var nämligen att det fylldes på i ruv-redet med färska ägg varje dag. Och kvar till oss (och till mina kollegor på jobbet som köper ägg av mig) fanns det inga alls. Ingen bra statistik.

Fyra ruv-hönor fick därmed flytta till vårt andra hönsgård. Och i torsdags började kläckningen. Den första hönan fick för sig att hon inte gillade sina kycklingar och när vi upptäckte detta hade hon redan hunnit hacka ihjäl en av sina små. Vi fick därför flytta in resten av hennes ägg inomhus under en skrivbordslampa:

Armlampan är super funktionell för detta ändamål! Tack kemicentrum för denna donation!

Plötsligt började det pipa: en liten näbb tittade fram. Efter en dryg timme valde vi att hjälpa till med kläckningen. Visst är det fantastiskt att en sådan liten kyckling låg där inne i ägget?

Här ser ni hålet på ägget!

Titta här ligger jag!

Idag är kycklingen dock lite piggare och torrare.

Livet är bra överraskande: grattis till livet lilla kycklingen. Namnförslag någon?

Tillsammans är vi starka!

Tillsammans är vi starka!

Äntligen fick vi plasten på pla(t)s(t)! Idag var sex stycken vuxna på plats på gården för att få upp växthusplasten runt våra uppsatta bågar. Återstår gör nu gavlarna så att växthuset inte blåser bort innan allting är fixerat och klart.

 

Vi var många som hjälptes åt!

Plasten som blir över använder vi sedan till gavlarna. Uppe i nock kommer vi sedan att ha ventilation. Man behöver en ventilationsyta som motsvarar 10% av bottenytan. Bara att räkna och dimensionera rätt :)

Att spänna plasten tog sin tid. Man kan sedan lugnt räkna med att den slakar när solen värmer på. Växthuset kan sedan stå några år - gärna i fyra, fem i alla fall. Under förutsättning att inte plasten ger vika under vintern om snö ligger på och trycker.

Snart, snart, får vi gräva ner våra gigantiskt stora tomater här också! Jag längtar!