Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dej?

Det var längesen sen sist. Gullefjun har hunnit få kompisar och även mist några. Gullefjun själv är i storlek mellan fullvuxet och nykläckt dessa dagar (broilerkycklingstorleken, dvs 30 livsdagar), kan jag rapportera. Det sorgliga i historien om kompisarna från skrivbordslampan är att de inte överlevde flytten ut till de andra kycklingarna i hönsgården. Präglade som de var på att få tillsyn av oss (läs: människor) och mat från ovan (rent orienteringsmässigt ovanifrån blev det när vi sträckte ner diverse matnyttigheter ner i lådan där de höll till), ledde till att de inte följde efter sin surrogatmamma till matskålen ute i kycklinggården. Efter två knappa dygn hittade vi döda små kycklingar i gården. Sorgligt. Nästa år måste vi därför: göra om och göra rätt. De små liven vi mist kan inte fås tillbaka. Det är hårda verkligheter man slås av som inbiten stads-vegan utflyttad på landet. Inför nästa år får de eventuellt icke-kläckta kycklingarna (embryofyllda äggen) stanna där under lampan en längre tid och bli så pass starka så att de klarar sig på egen hand vid en mycket mer senarelagd utflytt.

I gården finns det dock 13 små liv att titta och njuta av varje dag. De följer med sin hönsmamma till mat och värme. Alla här på gården är stormförtjusta i dem, inte minst vår lilla dotter. Hon försöker härma de små pip-ljuden så smått själv. Mycket uppmuntrande att lyssna på som förälder kan jag intyga.

Ett av våra många kålbrätten - här har vi också odlat upp lite sallad!

Och mer om djurlivet finns det att berätta - vårt kära lamm Märtha fick vi lämna över till några goda vänner till oss som har fler lamm och tackor ute i en hage. Att hålla ett ensamt flasklamm har sina begränsningar, det insåg även dess förmyndare och tillika småbarnspappa som samtidigt vill kunna hålla säsongens odlingar och projekt igång här på gården. Lamm får bli ett framtida projekt sa han tillslut. Jag tycker att det är perfekt med betande lamm och får i våra stora hagar här hemma, men kanske inte riktigt ett projekt moget att rulla igång ännu, men som sagt, kanske ett annat år?

Kålbädden täcker vi med biologiskt nedbrytbar plast som håller det mörkt för allt utom kålen som vi planterar ner i hål som vi gör själva. Plasten är kanske inte så estetiskt tilltalade men fyller väl en god funktion: ogräsbekämpning!

Den stora anledningen till att det uppdaterats så lite på sista tiden är tiden. Tiden är svår ibland tycker jag. Särskilt om den ska tävla om att få utnyttjas till så många projekt på samma gång som alla har hög prioritet och är svåra att utesluta. Denna gång fick det bli den gröna bubblan, en annan gång blir det något annat. I skrivande stund är jag i färd att dra på stövlarna för att få färdigt den sista och tredje bädden i köksträdgården. Sent i förra veckan färdade vi kålbädden: det blev 80 olika kålplantor och över bädden satte vi upp ett nät för att skydda mot kållarver som annars äter upp allting innan skörd. Kålfjärilen är den gul/citronfärgade fjärilen som dyker upp i maj/juni någongång och som är mindre populär här hemma.

Nätet ska hålla kålfjärilen borta!

Innan midsommar skall alla tomater ner i växthuset - gavlar byggs i detta nu och lillan sover gott i sin säng. Det är dags att sälla sig till arbetsleden! Sedan firar vi med nubbe och (veggo)sill!

Lev mäl, må gott och på återseende!