fredag 1 juni 2012

Gullefjun får äntligen kompisar!

Livet är allt fantastiskt. Sedan jag blev mamma har jag mer och mer insett innebörden av livet och i synnerhet termen: grattis till livet! Idag på eftermiddagen fick jag chans att säga det igen: grattis till livet. Efter flera veckors ruvande (jag tror minst på fyra veckor i alla fall) så har äntligen ägg börjat kläckas i hönshuset.

Det är tack och lov inte alla hönor som blir ruv-benägna. Vissa blir till och med ruv.sjuka. De lämnar inte redet överhuvudtaget trots att äggen aldrig blir till kycklingar. Och även om det inte finns några ägg, ligger de pall i sina reden. Bäst är egentligen att skilja ut de ruv-benägna hönorna från gården ganska tidigt. Man kan lägga till några ägg under henne och låta henne ruva i fred. På så sätt får du fortfarande ägg till dej själv från de andra hönorna och de ägg som ruvas får samma mognadsgrad vid samma tidpunkt. För en dryg vecka sedan insåg vi att vi nog var tvungna att särskilja ruv-hönorna från resten. Resultatet var nämligen att det fylldes på i ruv-redet med färska ägg varje dag. Och kvar till oss (och till mina kollegor på jobbet som köper ägg av mig) fanns det inga alls. Ingen bra statistik.

Fyra ruv-hönor fick därmed flytta till vårt andra hönsgård. Och i torsdags började kläckningen. Den första hönan fick för sig att hon inte gillade sina kycklingar och när vi upptäckte detta hade hon redan hunnit hacka ihjäl en av sina små. Vi fick därför flytta in resten av hennes ägg inomhus under en skrivbordslampa:
Armlampan är super funktionell för detta ändamål! Tack kemicentrum för denna donation!
Plötsligt började det pipa: en liten näbb tittade fram. Efter en dryg timme valde vi att hjälpa till med kläckningen. Visst är det fantastiskt att en sådan liten kyckling låg där inne i ägget?

Här ser ni hålet på ägget!
Titta här ligger jag!

Idag är kycklingen dock lite piggare och torrare.
Livet är bra överraskande: grattis till livet lilla kycklingen. Namnförslag någon?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar