lördag 28 april 2012

Bbbzzzzz jag är ett litet bi!

Fler vänner har kommit till gården. Nio kupor till surrande små bin står nu och gottar sig ute i vår framtida fruktlund. Själv har jag lite fobi fortfarande. Håller mig med andra ord på betryggande avstånd. En solig dag kan man se vilken aktivitet de håller i med. Särskilt så här på vår-kanten när träd och knoppar slår ut. Visste ni att det är superviktigt att det finns en sälj i sin trädgård för binas överlevnad och fortlevnad under den tidigare våren? Säljen är ett av de träd som slår ut tidigast och därmed binas direkta överlevnad under denna tid.

Har man inga bin runt sina fruktträd som hjälper till med pollineringen, kan det leda till att fruktskörden består av frukt som inte är den bästa. Förra sommaren här såg vi att våra äpplen och päron var snea (inte arga) och skeva - detta kan tyda på bristande pollinering. Denna sommar hoppas vi därför på att se om det kan bli någon skillnad.

Bakom bi-kuporna längst till höger i bild står två av våra stora äppelträd med vinteräpplen; belle de boskoop. Vi har fortfarande en stor låda som vi lagrat i matkällaren från oktober. Belle de boskoop passar utmärkt till mos eller matlagning.
Givetvis behöver man inte dra in bi-kupor för att få hjälp med sin pollinering. Det kan också gå bra att odla  blommor som lockar till sig dem. Bikuporna hos oss är våra goda vänner Samuel och Prillans. SoP gör krav-märkt honung och Samuel är bi-odlare sedan några år tillbaka. Sina bi-samhällen har han på olika platser runt om i östra Skåne. Samuel berättade att de har över 125 bi-samhällen idag. Tjena, tänkte jag. För hur många bin bor det i en bi-kupa? Ja, det tänkte jag vi kunde fundera på till nästa gång jag skriver här! Gissningsleken kan börja!

Håll i hatten, till sommaren ska jag inte vara rädd för bi-kuporna (och inte bina heller för den delen)!

torsdag 19 april 2012

Välkommen till oss även du Määärtha

Idag är Märtha redan två dagar gammal. Det var med andra ord i tisdags som vår vän S ringde mig på jobbet och frågade om vi inte ville ha ett flasklamm. Samtidigt bräkte de små lammen ikapp i bakgrunden. Småbarnsförälder som man är, trodde jag först att det var en grupp bebisar där tillsammans med S. Men icke. Det var nyutkomna lamm. Eller vad man nu säger. En tacka brukar normalt sätt inte vilja ha mer än två lamm och det är därför vanligt att något lamm i kullen stöts bort. Det kan bero på att tackan har för många lamm eller helt enkelt för att mamman inte vill ha hand om sitt lamm. Hon kanske känner på sig att det är något fel på sitt barn? Men vi tycker minsann inte att det är något fel på Määärtha (vi kallar henne så för det passar så bra). Ja, nu ska jag väl berätta att det här med flasklamm inte alls kommer att vara mitt projekt. Rent emotionellt vinner jag nog på att inte lära känna Määärtha alltför mycket. Men det är svårt - hon är så himla kär.

Määrtha kommer snart att få någon mer kompis, för hon ska inte behöva vara själv. Tillsvidare leker hon friskt med Zäta. När Määrtha är lite äldre flyttar hon ut i stallet och sedan släpper vi henne i en av hagarna här. Mer om fortsättningen kommer jag nog inte att skriva, jag är ju trots allt en grönsaksätare oavsett om det är schyssta djurförhållanden eller ej.Men hos oss kommer Määärtha ha det bra, det kommer åtminstone Zäta att se till verkar det som?


Jag undrar i mitt stilla sinne, vilken kär liten individ som mer kommer att möta mig här hemma i någons famn? Några fler gullefjun(s) verkar det inte bli. Kan det vara så att vår tupp är gammal och inte alltför tilförlitlig undrar vi?

Määää och bläää för alltför mycket kvällsjobb när man sliter långa dagar på jobbet. Helgen kommer passande!

söndag 15 april 2012

Åh lilla gullefjun

Helgens stora bök har varit att köra min sambos bo-vagn hem till gården från den gård där den tidigare stått i flera år. En stor fördel med att bo i en vagn är just att boendet kan vara mobilt. Hjulen kan vara fyra stycken eller två och det senare försvårar givetvis körningen av vagnen. Vidare ska det kanske sägas att en vanlig bil inte kan eller får köra en bo-vagn som är drygt 10 meter lång, nästan tre meter bred och väger över ett ton. Det får användas en traktor istället. Så det var så det blev. Innan Nisse körde sin vagn hem till oss har vi gemensamt tömt den på hans bo-hag och större delen av lördagen nyttjades till att förbereda inför körningen. Det var framförallt draget som skulle justeras, men visst är den fin? Bakom vagnen ser ni vårt växthus som är byggt mot stallets södra gavel.


Att köra 28 km tog drygt 4 och en halv timme dock. Inte för att traktorn var dålig, utan snarare för att draget gav vika några gånger på vägen. Usch och fy va trist men nu är den i alla fall här hemma. Vi ska fixa upp den och ställa ner den på ängen vid vår framtida damm. Kanske blir det en bostad åt någon, kanske kan vi använda det som ett kontor eller en rep-lokal? Möjligheterna är oändliga.

Det största som har hänt idag är dock att vi har fått fler familjemedlemmar i hönsgården. En höna har legat och ruvat i några veckor nu (det ska ta cirka tre veckor till kycklingen kommer) och sent i eftermiddags såg vi att kycklingarna har kommit. Dock bara en än så länge, men det finns ägg kvar så har vi tur kläcks några fler inom loppet av några dar.

I ruvar-tider finns det lite olika strategier från både hönans och hönsägarens sida. Vissa hönsägare sätter en höna åt sidan, på ett lugnare ställe (läs annan hönsgård) och lägger några ägg under så att hon kommer igång att ruva. Andra hönor är snabbare än sin ägare och ruvar i smyg på ett ställe som ingen annan kan hitta. I sådana fall kan det vara en stor överraskning den dag hönan tittar fram med sina små kycklingar. Inte minst för de andra hönorna i gården.

Vi har två hönor som ruvar nu. En ligger i redet bland de andra hönorna (hon har alltså valt en högst synlig plats) men flyttar sig inte från sin lilla hörna på hela dagen. Den andra har hittat en minst sagt besynnerlig plats: hon har hoppat in i rullen som ni ser på bilden. Det är av ett sådant där plast-material man använder på tak. Rullen är några meter bred, så det finns inte en chans att vi kan nå henne när hon ligger där mitt i rullen (i dubbel bemärkelse!). Och varmt och gott har hon det. Men nu när kycklingarna har börjat komma har vi varit tvungna att näta in på rullens ändar så att kycklingarna inte trillar ner och går i jorden med fallet. Inne i rullen har vi ställt vatten (grunt, så att inte kycklingarna dränks) och lagt havregryn åt dem att äta. Bilden är dessvärre i dålig kvalle - ljus och skönhet fanns inte på plats idag vid foto-tillfället.

Eftersom det är svart som natten i hålet har jag inte lyckats med goda bildbevis, men det kommer. Tills dess får ni hålla till godo med denna - det är hönan som sticker upp i ljusgnistan kan man säga. Ser nästan lite magiskt ut, haha

Och snart kommer det en skiss på gården och hur allting hänger ihop. Vi har också snart färdat ett målerijobb i vårt vardagsrum. Skönt som snus för det är verkligen inte roligt att måla tak av furu.

söndag 8 april 2012

Sköna gröna sparris du ska få sol

Äntligen har vi fått ner våra sparrisplantor i jorden. Det tog oss tre varv runt inner-tomten och en dryg timmes diskussion innan vi kom fram till den slutgiltiga platsen. Det fanns så mycket att tänka på. Sparrisen vill ha sol och den behöver ha sol flera år framåt - för det är först efter tredje året som man kan förvänta sig en skörd på sparrisplantan. Man kan skörda i syfte att ge plantan skjuts tidigare än så, men inte skörda för att konsumera från den utan för att hjälpa den.

Flera ställen vi tänkte plantera på, innan vi valde den slutgiltiga, föll bort från listan för att platsen kanske inte kommer att stå orörd flera år framåt (vi har lite andra planer på vissa ställen såsom utbyggnader från stallet eller träd som växer sig stora och därmed ger skugga). Andra platser föll bort för att plantorna i framtiden blir så höga att de skuggar andra växter i närheten. Så var till exempel fallet för den tilltänkta rabatten vid sidan av växthuset - här skulle sparrisen skugga våra tomater inne i växthusvärmen, vilket man inte vill. Till slut gjorde vi alltså en liten bädd för våra sex plantor intill köksträdgården.

Trettio centimeter mellan varje planta gjorde att vi grävde upp en bit från gräsmattan. Jag grävde sedan ner mig en cirka 40-50 cm och fyllde upp hållet med
1. Sönderrivna tuvor från gräsmattan (de innehåller mycket näring)
2. Två döda hönor som tyvärr dött i en någon sjuka som vi inte kunnat reda ut (döda djur bär på mycket näring också)
3. Gödsel från en bonde intill oss (höns- + hästgödsel)
4. Jord



Plantorna planterades - de ser ut som bläckfiskar tycker jag. Långa långa rötter. Vi begravde allt.
Nu är det väntans tider. Samma dag kultiverades fältet igen och på tur står att jaga ogräs i landet: kvickroten ska bort!

Mer sol åt vår kära sparris - må ni frodas i vårt land!

torsdag 5 april 2012

Trummor och dans i en ny kollektiv-inflyttar-by i Uddebo

Förra helgen var hela familjen i Uddebo. Det ligger strax inklämt i en triangel mellan Tranemo, Svenljunga och Limmared i västergötland. Som sig bör när man kommer utanför Skåne och kör norrut, breder granskogarna ut sig och trä-kåkarna blir fler och fler. Uddebo var ett magiskt ställe, som låg precis bredvid ån assman. Uddebo är en typisk ut-flyttarby men på senare år kanske man kan vända på det och kalla den en in-flyttarby? Tidigare fanns här ett stort väveri som i dagsläget har fått nytändning. Utöver väveriet finns här också ett stort antal stora träkåkar, många tomma, men fler fylls upp av nyinflyttade unga människor.

Jag tappade hakan när vi rullade in i Uddebo, nästan bara på grund av alla dessa stora hus. Och många av dem verkade stå tomma. Men nu händer det dock en massa grejer: aktivitetshus, kulturhus och föreningshus är på gång. Kommunen har gått in och stött med ekonomiska bidrag och unga människor flyttar in och är kreativa till max. En sådan kreativ person är Fabian. Det var bland annat honom vi besökte i Uddebo. Fabian är trummis och en av de ansvariga för att Uddebo kulturhus startats i Uddebos gamla skola. Härligt.

Förra helgen var det fest och invigning för detta. Samtidigt kunde vi också fira ett nytt brudpar med hjälp av trumslagning, dans och fest. Och afrikansk dans har numera fått en helt ny referens i mitt huvud. Jag stod mest och tittade på när kvinnor och män svängde och dansade i sjuka hastigheter!