Vinster och nitlotter

I veckan insåg vi att vår vitlök inte alls frodas som vi vill: den verkade har fått svampangrepp! Och precis så var det. Fanns ingen annan utväg än att skörda så snabbt som möjligt för att rädda det som räddas kan. Egentligen skall ju vitlöken stå en bit in i juli men så fick det inte bli för oss i år.

Ser ni knorren i slutet av vitlöksblasten?

All vitlök har därmed i princip dragits ur bädden och vi blastade av och la vitlökarna att torka ovan pannan. Vid torkning av lök skall man annars spara blasten även under torkning för då kommer mer smak ner i löken, samma gäller alltså för gul lök. Den senare är ju den torkade varianten av den som vi på sommaren kallar sommarlök som har grön blast.

För att få ett svar på varför svampangreppet har skett har vi försökt att fundera på varifrån vi fick vårt utsäde. Några var ekologiska sorter inhandlade direkt från fröföretaget, andra sorter har vi bytt oss till. De senare har visat sig bli angripna även förra året men utsädet vi fick var på stora fina vitlökar. Så om hela sanningen ligger här vet vi inte. Det skall tilläggas att det kanske också beror på att miljön här gynnar utvecklingen av svamp: finns sporer redan på löken är det svårt att undvika svampangrepp i framtiden. Inför nästa år får vi därför beväpna oss med ett mycket säkert utsäde för utan vitlök i stora mängder vill man ju inte vara!



För att peppa oss lite beredde vi därför en stor sats fläderblomssaft - en garanterad vinst varje sommar! Det är så gott och friskt och alla älskar det. I år skall vi även göra fläderbloms-champange efter vitsord från en god vän, tillika kock och matfantast!

Mer om resultat och beredning kommer givetvis här på bubblan framöver!

Här på gården lämnades det kvar utmärkta plock-don. Man spänner på dem som med en ryggsäck och sen är det bara ut och plocka!

En milstolpe nådd: tomaterna har flyttat ut!

Äntligen fick vi till det - tomaterna fick komma ut i växthuset i helgen. Många andra planer fick stryk på foten, däribland en resa till Stockholm och midsommarfirande från ljusa morgon till sena nattimmen. Vi är ledsna för det såklart, men ibland blir man tvungen att planera om mot sin vilja. För tomaterna behövde oss denna helg och de fick de.

Vi har två bäddar kvar att plantera på i växthuset.

 Att plantera ut tomater i ett växthus är lite pill. Jorden de ska planteras ned i mår bäst av att luckras innan och gödslas samt vattnas ordenligt. Bädden måste vara helt genomblöt. Vi har detta åpr valt att planetera över bioplast, dvs nedbrytbar plast gjord från majsstärkelse. Då är det extra viktigt att jorden är blöt innan den täcks med plast. Som gödsel har vi använt hönsgödsel. Man ska vara försiktig så man inte doserar för mycket - hönsgödsel är mer kväverikt än t.ex hästgödsel så det behövs oftast bara ett tunt lager. Tomaterna som planteras ned behöver bindas upp från taket. Innan utplantering kan man snåla med vattning för då är plantan som mest tålig. Efter utplantering och uppbindning skall man givetvis vattna rikt.

Vi har planterat olika sorter med tomat. Alla är givetvis ekologiska. En god variation enligt oss är små tomater (cherry tomater), biff tomater (de större, biffiga), lagringstomater (som man kokar god pastasås på) samt några plommon eller gula tomater för variationens skull. För gott resultat krävs nu god bevatting - i år skall vi fixa med droppbevattning så att den biten sköter sig själv.

Våra vänner var på besök och inspekterade resultatet! Växthuset ska få sig en dörr på var sida innan vi kan kalla det klart.

Mer om odling kommer här på bubblan snart! Den sista bilden blir på våra vallmos - de blommade över alldeles för fort. Jag älskar dessa blommor för de skriker sommar från vägkanten, en anlagd trädgårdsrabbat eller mitt i sädesfältet!

Nu ska jag ta mig en kopp te med honung från gårdens egna bin: den första slungade för i år!

Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dej?

Det var längesen sen sist. Gullefjun har hunnit få kompisar och även mist några. Gullefjun själv är i storlek mellan fullvuxet och nykläckt dessa dagar (broilerkycklingstorleken, dvs 30 livsdagar), kan jag rapportera. Det sorgliga i historien om kompisarna från skrivbordslampan är att de inte överlevde flytten ut till de andra kycklingarna i hönsgården. Präglade som de var på att få tillsyn av oss (läs: människor) och mat från ovan (rent orienteringsmässigt ovanifrån blev det när vi sträckte ner diverse matnyttigheter ner i lådan där de höll till), ledde till att de inte följde efter sin surrogatmamma till matskålen ute i kycklinggården. Efter två knappa dygn hittade vi döda små kycklingar i gården. Sorgligt. Nästa år måste vi därför: göra om och göra rätt. De små liven vi mist kan inte fås tillbaka. Det är hårda verkligheter man slås av som inbiten stads-vegan utflyttad på landet. Inför nästa år får de eventuellt icke-kläckta kycklingarna (embryofyllda äggen) stanna där under lampan en längre tid och bli så pass starka så att de klarar sig på egen hand vid en mycket mer senarelagd utflytt.

I gården finns det dock 13 små liv att titta och njuta av varje dag. De följer med sin hönsmamma till mat och värme. Alla här på gården är stormförtjusta i dem, inte minst vår lilla dotter. Hon försöker härma de små pip-ljuden så smått själv. Mycket uppmuntrande att lyssna på som förälder kan jag intyga.

Ett av våra många kålbrätten - här har vi också odlat upp lite sallad!

Och mer om djurlivet finns det att berätta - vårt kära lamm Märtha fick vi lämna över till några goda vänner till oss som har fler lamm och tackor ute i en hage. Att hålla ett ensamt flasklamm har sina begränsningar, det insåg även dess förmyndare och tillika småbarnspappa som samtidigt vill kunna hålla säsongens odlingar och projekt igång här på gården. Lamm får bli ett framtida projekt sa han tillslut. Jag tycker att det är perfekt med betande lamm och får i våra stora hagar här hemma, men kanske inte riktigt ett projekt moget att rulla igång ännu, men som sagt, kanske ett annat år?

Kålbädden täcker vi med biologiskt nedbrytbar plast som håller det mörkt för allt utom kålen som vi planterar ner i hål som vi gör själva. Plasten är kanske inte så estetiskt tilltalade men fyller väl en god funktion: ogräsbekämpning!

Den stora anledningen till att det uppdaterats så lite på sista tiden är tiden. Tiden är svår ibland tycker jag. Särskilt om den ska tävla om att få utnyttjas till så många projekt på samma gång som alla har hög prioritet och är svåra att utesluta. Denna gång fick det bli den gröna bubblan, en annan gång blir det något annat. I skrivande stund är jag i färd att dra på stövlarna för att få färdigt den sista och tredje bädden i köksträdgården. Sent i förra veckan färdade vi kålbädden: det blev 80 olika kålplantor och över bädden satte vi upp ett nät för att skydda mot kållarver som annars äter upp allting innan skörd. Kålfjärilen är den gul/citronfärgade fjärilen som dyker upp i maj/juni någongång och som är mindre populär här hemma.

Nätet ska hålla kålfjärilen borta!

Innan midsommar skall alla tomater ner i växthuset - gavlar byggs i detta nu och lillan sover gott i sin säng. Det är dags att sälla sig till arbetsleden! Sedan firar vi med nubbe och (veggo)sill!

Lev mäl, må gott och på återseende!

Gullefjun får äntligen kompisar!

Livet är allt fantastiskt. Sedan jag blev mamma har jag mer och mer insett innebörden av livet och i synnerhet termen: grattis till livet! Idag på eftermiddagen fick jag chans att säga det igen: grattis till livet. Efter flera veckors ruvande (jag tror minst på fyra veckor i alla fall) så har äntligen ägg börjat kläckas i hönshuset.

Det är tack och lov inte alla hönor som blir ruv-benägna. Vissa blir till och med ruv.sjuka. De lämnar inte redet överhuvudtaget trots att äggen aldrig blir till kycklingar. Och även om det inte finns några ägg, ligger de pall i sina reden. Bäst är egentligen att skilja ut de ruv-benägna hönorna från gården ganska tidigt. Man kan lägga till några ägg under henne och låta henne ruva i fred. På så sätt får du fortfarande ägg till dej själv från de andra hönorna och de ägg som ruvas får samma mognadsgrad vid samma tidpunkt. För en dryg vecka sedan insåg vi att vi nog var tvungna att särskilja ruv-hönorna från resten. Resultatet var nämligen att det fylldes på i ruv-redet med färska ägg varje dag. Och kvar till oss (och till mina kollegor på jobbet som köper ägg av mig) fanns det inga alls. Ingen bra statistik.

Fyra ruv-hönor fick därmed flytta till vårt andra hönsgård. Och i torsdags började kläckningen. Den första hönan fick för sig att hon inte gillade sina kycklingar och när vi upptäckte detta hade hon redan hunnit hacka ihjäl en av sina små. Vi fick därför flytta in resten av hennes ägg inomhus under en skrivbordslampa:

Armlampan är super funktionell för detta ändamål! Tack kemicentrum för denna donation!

Plötsligt började det pipa: en liten näbb tittade fram. Efter en dryg timme valde vi att hjälpa till med kläckningen. Visst är det fantastiskt att en sådan liten kyckling låg där inne i ägget?

Här ser ni hålet på ägget!

Titta här ligger jag!

Idag är kycklingen dock lite piggare och torrare.

Livet är bra överraskande: grattis till livet lilla kycklingen. Namnförslag någon?