Tomatomplantering, del 1

Äntligen har vi planterat om våra tomater. Från förra årets 16 plantor har vi nu utökat tomatfamiljen till att omfatta hela 54 plantor. Från uppdrivnings-fas 1 (då du sätter ett gäng frö i samma lill-kruka/brättplats) har vi dock inte flyttat över alla tomater till fas 2. Vi hade inte krukor så det räckte (vi använder gamla havremjölkspaket som vi sparat sen länge, länge). Jag inser mer och mer att det här med planering är odlingens största bekymmer och därmed också en stor utmaning.

Vi har valt att sätta lite olika typer av tomater för olika behov. Vi tänkte att vi ville ha
1. tomater tidigt på sommaren
2. många fina små tomater under sommaren
3. många stora tomater att lagra under vintern

För att bemästra punkt 3 odlar vi därför två olika typer av pastatomater, den ena heter tommys lager (en lagringstomat) och den andra heter Roma (perfekt för pastasås mm). Idén är att koka ner tomaterna och konservera dem över vintern (så slipper vi köpa dvs konsumera tomatkross från butiken) och jag vill även testa att göra tomatchutney igen, för förra årets försök blev så lyckat men alldeles för få burkar. Chutney brukar man göra på alla gröna tomater som är kvar i växthuset innan man stänger det för vintern (de hinner därmed aldrig bli riktigt röda).

Nästa omplantering i huset berör kronärtskockor. I helgen var vi på en av de bättre plantskolor jag har besökt: Åbergs plantskola utanför Ystad. Här fanns verkligen allt. Vi köpte bland annat schyssta sparrisplantor (jordslagna) för 25 kr styck. Så nu måste det grävas en sparrisbädd. Ju mer sol och ju mer vindstilla, desto bättre är det. Och angående plantskolan: Åk dit! De har en underbar visningsträdgård och stora odlingsområden och lägg där till: ett café!

Katalogen för Åbergs plantskola!

Innan jag gick och la mig idag var jag ute och tittade in stjärnhimlen med kamera och stativ. Det blir fler vändor insåg jag i fotograferandets stund.

Göra det (o)möjliga möjligt?

Idag kom mormor och morfar hit. Vi fick hjälp med barnpassning och då passade vi på att börja riva ut i den gamla hallen. Här finns det en hel del sjuttiotals-murr och tre inbyggda mörkbruna garderober som måste bort bland annat. Vi ville se om det kunde bli ett tillräckligt stort rum för en barnsäng och vår säng. För ett framtida sovrum.

Bakom faner-plast-bräder och tapet hittade vi lertegelvägg och under golvets linoleummatta fanns det en betongplatta. Lite puts och färg tänkte vi, sen kanske? Och vilken tur att min käre sambo är en sån duktig putsare, för det är inte det lättaste att få till puts, än mindre lerputs. Men i och för sig så kan man blanda om den igen om man inte är nöjd, till skillnad från kalkputs som har en bäst-före-tid när den väl är blandad.


Här rivs faner-imitation ned från väggen, strax intill husets ytterdörr (vår numera sovrumsdörr)

Kommer det att kunna bli ett fint litet rum av det här? Två sängar får vi ju in, men inte mer. Och sen kanske projektet kommer att ta lite längre tid än vi tänkt oss, men det får gå det med.
Direkt ut från sovrummet finns det alltså en dörr (det var ju tidigare en hall). Vi tänkte att den kan fungera som en bra direkt-ventilation på sommaren. Att sova med öppen dörr och ett myggnät. Låter mysigt och behöver kanske inte vara helt omöjligt?


Det återstår som sagt lite jobb. Mellan fanerbräderna och lertegelväggen sitter en tapet som måste bort. Och den gröna dörren och golvet och taket. Ja, lite måste fixas som sagt.

Och att det är omöjligt att göra ett möjligt sovrum av denna hall tror vi alltså inte längre. Även om våra vänner haft lite olika känslor inför vår idé. Statistiken följer att alla män sagt "ja, vilken bra idé", medan merparten av alla kvinnor sagt, "Eehh, men bara temporärt, visst?"

Kanske är det möjligt ändå? Och istället för en glasdörr kan man ju sätta in en dörr som har fönster hela vägen ner till markplan. Som man kan öppna på sommaren, direkt ut på vår härliga innergård. Men mer om detta projekt får ni läsa, nu tänkte vi börja omplanteringen av våra tomater. Eller det var i alla fall det som var idén innan vi gick in för dagen idag, vi får se hur mycket ork vi har kvar.

Ljusa dagar (och kvällar) för uteprojekt

Snart ställer vi om tiden till vår (insåg jag) men nästa gång ställer vi om samhället (önskar jag)! I takt med att dagarna blir varmare och ljusare har vi anammat nya rutiner här hemma. Jag har börjat cykla till bussen på morgnarna och den lilla tid som benen trampar mig framåt, lyssnar jag på det mesta genom min ipod eller telefon.

Tidigt i morse lyssnade jag på P1 och historien om Lundin Oil, som är ett svenskägt företag som har härjat nere i Sudan för att rent krasst utvinna olja och tjäna mer pengar till sitt redan ganska välvuxna företag. I Sudan rådde det en konflikt under denna tid, vilken förvärrades i de områden där Lundins verksamhet höll sig aktiv. Hela verksamheten syftade däremot, enligt Lundin själv, till att erbjuda Sudan arbetstillfällen och att ge landet ekonomisk vinning som i sin tur kan ge fart på landets utveckling. Det skulle kunna vara en möjlig utsago när utländska företag sätter igång verksamheter utanför sitt lands gränser, men det är dock inte en självklar effekt. I fallet mellan Sudan och Lundin Oil, vill bland annat Amnesty mena något annat. Jag undrade i mitt stilla sinne vad som kommer att hända när utvinningen av den sista doppen olja är nådd, är det då Saudi Arabien har så många vapen att ingen vill ta sig dit för att finna olja? Ja, mer om detta ska jag inte sia, men det var i alla fall en uppfriskande debatt så där tidigt på morgonen.

När jag kom hem senare på eftermiddagen tog jag och Zäta en sväng i trädgården och tittade in våra senaste projekt. Min sambo har ett stort ympningsprojekt på gång. Grundstammar från trädgården från bland annat plommon får tjäna som stam till kvistar från persika och andra plommonsorter. Om det blir frukt några år senare får vi tålmodigt vänta och se.


Nere från matkällaren har vi också burit upp det andra ympningsprojektet som påbörjades sent i höstas och som jag skrev om då. Nu har de fått komma upp från mörkret, dels för att de hade börjat få ytlig mögel men också för att de nu bör få se ljuset. Andra trevliga projekt från i höstas är vår vitlöksbädd, där vi nu kan se att den börjat titta upp. Eftersom hönorna springer runt har vi lagt på ett gunnebo-stängsel för att skydda våra skatter. Men dock inga ostronskivlingar ännu, men skam den som ger sig.


Innan helgen passade vi även på att få hem en ensilage-bal av vår eko-mjölkbonde som bor en knapp mil bort. Det är även av honom som vi köper vårt ekologiska hönsfoder av också. Höet använder vi för att täcka våra odlingar med sen efter att vi sått ut för att minska på allt jobb med ogräs och för att det växer bättre med täckning helt enkelt.


Innan Zäta och jag gick in igen tog vi lite bilder på det häftiga kvällsljuset. Som ni ser har vi även el här ute på landet.


I helgen river vi ut garderober och väggar från den gamla hallen. Vi vill göra det till ett mindre sovrum och i framtiden kan det nog bli utmärkt som ett barnrum. Fler bilder kommer snart!
Simma lugnt (utan olja)!
/Lindis

Tomaterna tittar opp!

Att odla är för mig en ganska ny aktivitet som på så många sätt känns meningsfull. Sedan länge har jag ett motstånd mot konsumtion i allmänhet och av dåliga livsmedelsprodukter i synnerhet. Odling förenar båda dessa ställningstagande i en praktisk aktion som påbörjas i februari månad och avslutas någon gång i oktober/november.

Att genomföra en bra odlingssäsong, så att man har god mat året om kräver sin ansträngning. Och kostar i tid. Men samtidigt får du utevistelse, motion och kunskap. Inte alls en tokig kombination tycker jag själv. Rent krasst är det mycket som går tokigt i samhället idag. Det senaste halvåret har det skrivits om kadmium t.ex som poppar upp i diverse livsmedel, om hormonstörande ämnen som florerar i vårt vatten och påverkar det akvatiska ekosystemet bland annat. Därtill kan vi lägga den ständiga obalansen mellan nord och syd i fråga om livsmedelsresurser och tillgångar som ofta speglas i ekonomiska makt-obalanser. Och samtidigt som allt det här pågår, råder det en ganska hektisk debatt kring vad vi äter och vad vi bör äta. I förra veckan debatterades det i sydsvenskan och den nya dieten som går under namnet LCHF (low carb high fat). Med en LCHF-kost rekommenderas man att äta 1.6 kg kött per vecka, bladgrönsaker och en kolhydrats-fattig kost vilket innebär ingen frukt, inga grönsaker under jord och absolut inget socker. Ja, det kan man väl fixa om plånboken tillåter (sa jag att köttet ska vara från frigående djur?) och om solidariteten med människor på andra sidan jordklotet inte ska inkluderas i ditt kost-resonemang. Det var ungefär så debatten summerades i mitt huvud. Själv tror jag inte fullt ut på bantnings-dieter, i alla fall inte på de som inte kan tillämpas av alla oavsett kön, klass och nationalitet. Jag tror på motion och en varierad kost som kan exkludera kött med jämna mellanrum. Jag tror vi ska fundera på transporter och koldioxid-utsläpp i samband med att vi inhandlar mat, men samtidigt inte bli dogmatiska eller orealistiska i matbutiken. Äta bör man, annars dör man, men det finns gränser för vilka koncept som vi ska anamma utan en smula rim och reson.

Tomat och chilli-plantor bland annat, till höger i bild ser vi pak choi och bladkoriander längst ut till höger i bild

Det är därför jag tycker att det känns så himla fett att faktiskt utnyttja den möjligheten vi har här på landet. Att här-odla. Och att här-odla och lagra så att vi kan klara oss utan importgrönsaker under den kalla delen på året. Det känns så hoppfullt när vi kan se att våra små frön har grott. Men förkultiveringen har bara börjat. I år har vi vår förkultiverings-station i husets södra del. Utseendet påminner om förra årets utseende. Här har vi därför ställt vårt stora akvarium i vilket vi ställer ner odlingsbrättena i. Här står det kronärtskocka, tomat, chilis och paprika. Fuktigheten i det stora akvariet är lite högre och värmen är något varmare än resten av huset så därför gror det på bra här. Andra förkultiveringar på kålsorter, basilika och snabba kålsorter, har vi ställt på andra ställen.

Vår kål har börjat titta upp på verandan

Vitkålen t.ex, klarar sig lite i kallare temperaturer när den väl visat sig ovan jord. Alla kålplantor står med andra ord och gror på verandan nu. Det är så himla coolt att tänka sig att varje planta av dessa små snören ska ge stora kålhuvuden i september. När plantorna är tillräckligt stora åker de ner i jorden.

I år kommer vi att preppa för super-mycket basilika dessutom, för det är så himla gott och egentligen inte så svårodlat.

På odlingsprojekt-listan står det:
* så lök
* hämta hem båg-växthuset
* plantera om tomater.

Med andra ord, aldrig någon ro på torpet. Jag kan fortfarande inte fatta att ett litet frö kan bära så mycket information och egenskaper för att sedan utvecklas till ett helt annat väsen som bär en rad olika egenskaper. Till exempel kan det bidra till mättnadskänsla. Är det inte helt fantastiskt? Och på tal om frön så ser ni här min älskade lilla Zäta i trädgården denna soliga eftermiddag

I tryggt förvar i hönsgården - nya pollor från öst och väst

I fredags hade vi hönsleverans nummer två. Med andra ord har vi sex nya fina äggvärpande pollor. För några veckor sedan var hela familjen i Lund och hämtade hem ytterligare fyra stycken höns. Denna gång var det av rasen Lohman. Innan vi köpte dessa kände jag faktiskt bara till två andra hönssorter. Jag tänkte jag kunde rabbla upp dem här på bloggen så att ni också lär er.

I en bok från Sjöbo bibliotek har jag läst att höns är en av våra äldsta husdjur och även ett djur som finns över hela världen för just sina ägg (och sitt kött). Sedan finns det en salig massa olika höns. Av dessa känner jag därför till dvärghöns (ras 1), för de är så små att de inte kan vara något annat än just dvärghöns. Har man otur när man gissar på dvärghöns för att imponera på någon bredvid, kan man förväxla med kycklingar på grund av sin storlek. Man får alltså titta lite mer noggrant.

Nja, det här ser ju inte riktigt okej ut. Vi gör om sa vi och så blev det också!

Vi har en dvärgtupp här hemma men ingen höna. (Äggen är så små att det knappt känns lönt.) Lohman-hönsen (ras 2) är i alla fall alla ljusbruna/bruna och lägger stora bruna ägg. Just Lohman är kända för att vara goda värphöns. En annan vanlig hönssort är Åsbo-höns (ras 3). Dessa är lite mindre och den allra vanligaste sorten. Dock ska det nämnas att Åsbo-hönsen gärna ligger och ruvar på sina ägg framåt vårkanten, så vill man inte ha en massa kycklingar i sin hönsgård, får man vara på sin vakt.

Våra lohman-höns värper bra men håller sig gärna inomhus mest hela tiden trots att de har fri tillgång till vår trädgård (verkligen ohyfsat). Dessa höns är inte uppväxta med sin hönsmamma (de är fram-kläckta) och beter sig rent ut sagt lite lojt och mesigt jämfört med alla andra höns.

Vi kan inte riktigt säga vad för typ av höns det är som Anna levererade. Hon vet nog inte själv? I alla fall så har jag inget att rapportera så här i skrivande stund. Men fina är de och ägg lägger de som på löpande band. Senast idag så tog vi in 12 stycken. Eftersom vi faktiskt har mist 8 hönor under vintern pga vår oinbjudna gäst, så känns det extra skönt när flocken nu är tryggad från sitt rovdjur och när fler höns har tillkommit. Berättade jag att det var en vildkatt som åt våra höns? Vi tyckte det var riktigt fräckt. Ruskigt stor va den, vi körde iväg den. Så nu har katten andra bekymmer på annan ort istället. Långt bort från vår hönsgård. Det är skönt.

Innan våra nya höns kom hit fixade vi i hönsgården och bytte ut sovpinnar mot grenar och la in annat strö samt spikade upp en ramp för all höns-skit så att vi enkelt kan mocka bort den göttiga gödseln.
Så här blev det tillslut, fler reden och lätt-mockat. Precis som vi ville ha det!
Och nu är verkligen våren i luften. Tomaterna måste planteras om och kålbrättena är sådda och på tillväxt. I helgen fixar vi med ymp-ris av bärbuskar och fortsätter att stöka i trädgården om vädret håller i sig! Håll tummarna!

Huvudvärk i bjälkträsket

Efter mycket möda och slit är nu hälften av alla bjälkfoder borttagna i huset. Middagsrummet fick nymålade väggar och tak, men än återstår det jobb innan det är helt klart. Varför dessa foder frågar man sig? Well, det var väl där på sjuttiotalet någon gång, mellan peajs och love och understandign och det dära. Det ansågs snyggt att klä in sina bjälkar med trä. Väldigt många skånelängor fick ge sig inför den här faiblessen. Det gjordes säkert också för att det på så sätt blev mer lättstädat och höll bjälkarnas ohyra på o-synligt avstånd. För så kan det vara, att det finns ohyra som till exempel or i bjälkarna. Detta ser man om man ser massa små små hål i träet. Då är det ett tecken på or. Bugs.


För en dryg vecka sedan sågade min sambo och jag bort träbitarna (fodret) runt våra bjälkar i middagsrummet. Där under var bjälkarna vita. Helt okej tänkte vi och fortsatte att arbeta med sågen. Men sedan insåg vi att det vita inte var färg utan en tapet (!). Eller till och med ett pappers-liknande tapetlager som klistrats på bjälken innan den fodrats in. Suck. Det vita har vi därför nu rivit bort och under ser man tydliga tecken på fler lager av olika tapeter och tidningar. Kanske snyggt? Jag blev så trött när jag insåg att man nog i framtiden måste skrapa sig fram till en jämn yta för att gå vidare med bjälken. Om man till exempel skulle vilja olja in den eller måla om den i någon enhetlig färg. Så innan man gör något annat med bjälkarna i taket har man alltså flera timmars skrapande framför sig. Kul. Sedan ska någon list sättas på i mötet mellan bjälke och tak. Men inte innan målning alltså. Hej å hå. Och man skrapar inte bara bort lager av tapet eller tidning, taket passar också på att bjuda oss på duschar av damm och skit. Usch och fy va segt.

Vi bestämde oss för att pausa och bara återta middagsrummet med lite skavanker i taket så länge. Innanför matrummet har vi ett stort vardagsrum som kommer att kräva ett minst lika stort jobb. Här finns också bjälkar. Vi tänkte att vi sparar skiten till framöver och göra tak-jobb en masse när vi får energi igen. Nu vill vi bara njuta av våra nya återfunna hus-ytor eftersom värmen har återfunnit sig här i huset.

Och sen häromdagen kom våren. Vi gick ut och fixade till hönsen. Följ bloggen här och titta vad vi gjorde om någon dag eller två igen! Uppdateringar utlovas!