Nu är vi igång!

I söndags började vi så efter att all snö försvunnit på gården. Till och med iskristallerna på fönstret på verandan syns inte till längre, men lyckligtvis hann jag ta en bild innan.

Det ligger mycket logistik och planering bakom en sådd inser jag mer och mer. Att så är på många sätt fascinerande. I skrivande stund hör jag hur mastersågen går på högvarv i middagsrummet. Min sambo är i full gång med att såga bort resterna av bjälk-fodret som täcker de fina autentiska, or-ätna bjälkarna i taket!

Vi har haft skridskomöjligheten på vår "damm" nere på ängen. Tyvärr hann vi aldrig åka på den innan isen smälte, men det kanske hinner komma mer kyla innan våren är här?

Visste ni att man behöver planera efter många parametrar under sådden? Givetvis kan man göra lite som man känner, men vill man både ha kvalité och kvantitet på samma gång, så behöver man sätta planeringssinnet till. Till exempel bör man fråga sig om när man vill njuta av grönsaken man sår. Kanske kan man inte välja i så stor grad - vissa grönsaker ger bara mat under särskilda perioder som t.ex kronärtskocka. Andra grönsaker kan sås i omgångar och därmed skördas därefter. Vi har försökt fråga oss hur mycket vi ska så. Vi vill till exempel ha kål under sommaren men även kunna lagra ett trettiotal kålhuvuden över vintern. Samma lagringsbehov har vi för de direktsådda rotfrukterna som morötter, palsternacka och rödbeta med mera.


En annan fundering är krukor, vi har inte ett obegränsat antal. Och platsen för uppdrivningen är eventuellt också begränsad. Sår vi tomater i en särskild krukstorlek, måste vi samtidigt spara några krukor för sådd av chillis och paprika som också sås nu. När dessa plantor planteras om används krukorna igen för pumpa och squash lite längre fram. Som ni förstår är det en hel vetenskap bakom sådden och det som följer den.

Jag fortsätter att lära mig om odling och förundras fortfarande över vilken växtkraft som finns i ett litet, litet frö. Resultatet från denna säsong vet vi ju inte ännu. Vi har dock stora förhoppningar och kampen mot stora skördar framöver har just börjat! Våren är på väg gott folk!

Äntligen värme i stugan - dygnet runt

Rör rör rör, här ser ni kopparrör

Den är snart drygt två veckor sedan vi fick igång vårt värmesystem här hemma. Och jag har inte bloggat sen dess, men idag fick jag lite tid över! Jag vill redan nu be om ursäkt för om blogginlägget känns tekniskt, jag har gjort mitt bästa för att inte bli för svårtolkad och samtidigt säga något vettigt. Hoppas att ni håller med om det ni också!


Ett nytt värmesystem känns ordentligt skönt i vårt stenhus. För nu är det riktigt varmt här inne. I takt med vintern hållit sig mild har vi arbetat med att installera ett värmesystem i vårt nya hus. Och det var först när ute-temperaturen sjönk till minus 15 som systemet testkördes. En riktigt god timeing med andra ord. Inte en dag för tidigt. Så samtidigt som denna köldknäpp svep förbi oss, hade vi en inne-temperatur på runt 20 grader. Inte alls dumt. Innan jag berättar mer om vårt härliga värmesystem tänkte jag redogöra lite kort varför det känns som en milstolpe i vårt husfixarprojekt och även varför det är en milstolpe i ett gammalt hus på landet i övrigt.

När jag först flyttade ut på landet hade jag inte alls någon bra koll på hur man värmer hus. Jag förstod att det fanns olika tekniker och hur de teoretiskt fungerade (jag har ju gått en civilingejörsutbildning, så det förväntas man ha koll på lite grann i alla fall). Men mer än så var det inte. I en lägenhet i stan är det inget man funderar på riktigt. Men som husägare bör man ha lite mer koll vill jag nog påskina.

Vattenburna element i gammal stil känner många igen. Vi köpte våra lokalt på en byggskrot för en tiondel av priset.

Huset jag bodde i först, innan jag och min sambo hamnade här på gården, hade inget ordentligt värmesystem. Det fanns givetvis element som gick på direktverkande el, men det kostar skjortan att värma upp ett hus och är heller ingen miljöklar lösning. Jag hade dock på ett (singularis) element den vintern och det kostade mig ca 1500 kr/mån med det årets elpriser. Utöver elementen i det huset, fanns det en relativt stor kamin där man kunde elda. Vedeldning är genialt. Det ger både en härlig känsla, mys och värme. Men värmen är som bäst när man eldar. Saknar huset även isolering så blir värmen ännu mer kortvarig. När man kommer hem från jobbet innebär det därför också att man kommer hem till ett kallt hus om ingen varit hemma och eldat.
Ett bra vedförråd kommer man långt med på vintern!

Sedan spelar det ju givetvis roll om du eldar torr eller fuktig ved. Är veden fuktig 30% ger 1 kg ved 3 kwh jämfört med 4 kwh om du eldar 1 kg ved av 20% fukthalt. Att torka ved och hantera ved kommer jag att skriva mer om en annan gång. Jag nämner det mest nu som en fingervisning.

I takt med att tekniken gick framåt gick också hus-uppvärmningsteknikerna nya lösningar till mötes. Alla typer av värmesystem behöver inte få sitt bränsle från ved. Men ved är dock det som vi vill använda som värmekälla. Ved är koldioxidneutralt och även den mest priseffektiva värmekällan dessa dagar.

Ett centralt värmesystem innebär för oss att vi vedeldar på ett ställe och att värmen sprids i hela huset via element. Dessa element bär i sin tur på vatten, som den vedeldade pannan har försett med värme innan det skjutsas runt i andra delar av huset. En vedpanna kan se olika ut - den kan ge mer eller mindre effekt genom sin eldning. Mellan vedpannan och elementen har man sedan tankar ("termosar") som är fyllda på vatten. Vatten har en god värmekapacitet (ca 4 gånger mer än luft) och kan därför ackumulera värme. Den som sköter vedeldningen kan sedan bestämma när och med hur många grader som vattnet ska gå vidare i systemet och vidare in i huset med. Som ni förstår finns det många olika parametrar som förbättrar värmeutbytet i ett sådant här system, t.ex.

1. Vattnets volym i tankarna
2. Veden som eldas - är den torr?
3. Rörens material (olika material har olika förmåga att leda värme)
4. Rörens isolering (här kan annars värme förloras)
5. Systemets storlek (antal element, meter rör osv) mm
6. Användarens lust för höga resp låga inomhustemperaturer...

Här i huset fanns det
1. Ingen vedpanna
2. Ingen ordentlig skorsten till vilken pannan kunde kopplas
3. Inga rör som kunde leda vatten
4. Inga element som bär på vatten
5. Inga tankar att ackumulera vedeldat varmt vatten

Det här är vår vedpanna Egor. Han är inte så snygg Egor. vi hittade honom på blocket för ett bra pris. Egor är egentligen från Tyskland och har nog en tjugo år på nacken.

Som ni förstår har vi haft ett digert arbete hela hösten. Många hundra arbetstimmar senare är det dock klart och vi är så nöjda. Och det är min underbara älskade sambo som med sina vänners hjälp har genomfört detta stora arbete. Jag är så tacksam och glad. Livet är allt bra härligt.

Nu har vi satt igång att fixa med vårt framtida matrum, men det får jag skriva om snart igen.
Det ska bli vitt här och vi ska ta fram bjälkarna i taket bland annat!

Nya nyanser i vardagen med linoljefärg

Nu har det rasslat till här på gården. Värmen har etablerat sig i alla våra rum i vårt stora hus. Värmesystemsprojektet är i hamn efter en hel hösts slit och jobb. Och lagom till att den första köldknäppen kom, fick vi alltså våra element varma. Jag tänkte skriva om detta snart. Innan dess ville jag visa lite förvandling som vi är skyldiga till.

På bilden här nedanför ser ni hur vårt lilla kök såg ut innan vi gjorde om det. Nu har vi egentligen inte gjort om så mycket än så länge, vårt plastgolv är kvar och kökets yta är fortfarande liten och otillräcklig. På sikt kommer vi förmodligen att bygga ett kök i en annan del av huset, men tills vidare nöjer vi oss med de små ändringar som vi gjort här. Nya beslag på köksluckorna och ny färg blev det alltså denna gång. Saker som man klarar under sin mammaledighet tänker jag. Inte så märkvärdigt för den hantverkstrogne med andra ord, men väl en trevlig förändring som märks tydligt!

Flyttlådan på bordet skvallrar om nyinflyttat. Bilden är tagen den första veckan i juni, innan vår kära Zäta kommit till oss. Bordet och stolarna har vi kvar men stolarna har vi målat vita. Köket i sin helhet var ett praktexempel på sjuttiotalets "murr" (från svenskans murrigt, förf anm).

Jag ville gärna testa att måla med linoljefärger, dels för att det är den bästa eko-färgen, dels för att resultatet kan bli bra även om det är lite annorlunda att måla med linoljefärg jämfört med t.ex. kommersiell vanlig plastfärg. Linoljefärgen använder sig dock av lösningsmedlet terpentin som är både allergi- och cancerframkallande. Inte så lämpliga ångor för en bebis att vistas i med andra ord. Och är man mammaledig med en bebis så får man se till att måla när bebis sover eller när bebis blir passad av någon annan. Så det tog lite längre tid att måla köksluckorna än vad andra målningsprojekt har gjort. I tillägg torkar linoljefärgen på 48 h jämfört med en plastfärg som tar ca 2-5 h beroende på omgivande temperatur.


På biblioteket hittade jag dessutom en väldigt bra bok om linoljefärger och dess historia, skriven av Lena Nessle. Boken hette Måla som förr. Det fanns bra med beskrivningar och instruktioner om hur man blandar till olika typer av färger, allt från heltäckande till en mindre täckande färg, dvs en lasyr. Jag ville inte att lasyren skulle vara vit, utan bröt därför en vit zinkfärg med pigmentet umbra, som jag köpte som pigment på lösvikt i affären. Umbra är en grön nyans som gav en grå/grön varm färg tillsammans med den vita. När jag blandat till rätt nyans, genom att blanda pigment i färgen, blandade jag ut med olja och sedan späddes allting med halvolja. Halvolja är en blandning (1:1) av terpentin och kokt linolja. Till skillnad från plastfärgen, blandar du din linoljefärg (pigment eller färdig färg i burk) med linolja (kokt eller rå) samt terpentin. Ju mer olja/pigment du späder med, desto klarare färg får du. Linoljefärgen kändes väldigt rinnig och tunn tyckte jag. Ett bra resultat med linolja får man bäst genom att stryka på färgen väldigt tunt fick jag veta. Inte helt lätt. Jag målade för säkerhetsskull baksidan av luckan först för att försäkra mig om tekniken innan jag gav mig på framsidan.



På auktion hittade vi bordet ni ser i bild och efter att stolarna fick bli vita, blev det en trevlig kombo. I en container hittade jag dessutom den här kära hyllan som vi nog snart finner en plats till. Efter att vi shape-at upp den lite. Jag älskar att fynda i containrar. Man kan hitta allt där! Någon som har några bra fynd att skryta med?


Det är väl egentligen bara tiden att genomföra alla projekt som fattas, men den kommer, i sin egen takt. Nu ska jag njuta av våra varma element och fundera på hur man enkelt beskriver ett värmesystemsprojekt tillsammans med en folköl i handen.