Det här med gödsel och skit

Nu är det äntligen dags för markbearbetning. Återigen har vi haft stor hjälp av våra grannar i form av gödselleverans: Verkligen tack för leverans och skit!

En stor hög med gödsel alltså, bara att hiva ut?! (stor bild pga efterfrågan på dessa, SL)

När det gäller att bearbeta marken så är det ju först nu det gäller. Innan har det varit alldeles för kallt och nästintill tjäle i marken tills för en vecka sedan. Det är bra att gödsla innan vi kör med traktorn. Bara att hiva ut lite skit med andra ord. Hönsgödsel anses vara väldigt potent för den innehåller flera gånger mer kväve än andra djurs gödsel. Det är till exempel av samma anledning som man kan göra bra biogas med ett substrat som delvis består av hönsgödsel.

Från en hög skit till spridd skit 

Jag har lärt mig en sak i detta arbetsmoment. Vissa grönsaker vill inte ha gödsel i lika stor utsträckning som andra. Dessa grönisar heter palsternacka och rödbeta, morot och lök vill inte ha någon alls. Därför är det bra att inte sprida gödsel på den del av grönsakslandet där de ska växa. Det ska jag se till att göra rätt nästa säsong. Nu får jag istället gå ut i landet och göra om för att göra rätt. Ett stort tips till er andra alltså som kanske inte hunnit till detta skit-göra-moment i ert trädgårdsarbete ännu. Man lär så länge man lever tänker jag och ler brett :)

En annan sak jag har lärt mig är att platsen för olika grönsaker flyttar från säsong till säsong, men det känns ju å andra sidan ganska logiskt. Till och med i grundskolan fick vi lära oss att jorden ibland ligger i träda t.ex. I år ser vi dessutom till att dubbla odlingsarealen. På den nya platsen på ängen är det inte lika mycket näring och här tänker vi oss anlägga odlingar av bönor, majs, pumpa, squash med mera.

Igår vabbade jag blandat med lite trädgårdsjobb och med en trött liten tjej. Det var på sätt och vis bra, vet inte om denna övning kunnat utföras så lätt annars? I det gamla landet ser vi spår från förra året; brysselkålen är gul och de sista pujolökarna såg Ludde till att lägga i en soppa på eftermiddagen tillsammans med nyligen uppgrävda jordärtskockor (gott!).

Trötthet, purjolök och gula brysselkål.

Hönshus och rediga reden

Inte världens snyggaste hönshus kanske men gratis är gott!

Våra grannar kommer med nya överraskningar varje dag. En morgon tittade jag ut genom fönstret och där nere på ängen var det en stor lastare i full färd med att placera ut en gammal bod intill vår hönsgård. Visserligen visste jag att den skulle köras hit från vår grannes gård - de ville ju bli av med den - men jag hade kanske inte räknat med att den skulle dyka upp bara så där en lördag på en skopa liksom. Och kanske inte kl 09 en lördagsmorgon? Lite synd att jag inte fick upp kameran snabbt nog. Min lilla dotter Zäta har lärt sig att prata. Traktor är ett nytt och välanvändt ord. Det var därmed hon som såg lastaren (större traktor) först och fick min uppmärksamhet att riktas dit det hände. Detta var någon gång i mars, vi hade ingen snö, men det var fortfarande kallt. Tanken är att vi ska byta hönsgård, den gamla får istället tjäna som vedbod och traktorgarage.

Dunkarna ska få tjäna som reden och här fixar Ludde ställningen till dem. Till höger ser vi sovpinnar!

Att ha höns är egentligen ganska enkelt. Jag har egentligen inte läst mig till så mycket kunskap om höns, har mest pratat runt med folk omkring som också har dessa djur. Bra att veta är till exempel att höns gillar att sova på en pinne. Så det är bra om det finns sådana i deras hus. Hönsen som värper vill gärna vara ombyggda - väggar och tak omkring dem med andra ord. Det räcker med ett par reden till ett tiotal höns. Vi ska starta med fem reden och se hur långt det räcker till våra 20 någonting höns. Vare rede gör vi med hjälp av en 25-litersdunk. Nu när våren kommer sätter många höns igång med att ruva på sina ägg. Då vill man gärna skilja ur dem från flocken så att de får ruva fram sina kycklingar i lugn och ro. Med en dunk kan vi därför flytta på dem enkelt tänker vi. Då flyttas ju hela hönan och alla äggen på en gång. Särar man på dessa löper man också risk att hönan överger sin uppgift. Mer om dunk-konstruktionen följer för det återstår lite mer arbete innan vi är klara med det hära projektet!

Nisses vagn är ställd så att Ludde får riktigt schysst utsikt med fönster i söder!

Vårtecken har vi i alla fall sett idag men någon markbearbetning och sådd ute i landet får allt vänta tills nästa helg. Med en sådan här sen vår får vi hoppas att sommaren sträcker sig in i september!

I lördags passade Fria Tidningar på att skriva om vår förädling och hushållning i tidningen. Nätupplagan bjuder på en reviderad variant av Paulas artikel.

Vårvinter-skörd från växthuset?


I fredags när jag kom hem från Listerlandet och efter att ha varit på en minnesgudstjänst för en nära vän till familjen, möttes jag av ett helt gäng som stod i ute i växthuset. De förgrodda plantorna skulle planteras. Markbearbetningen i växthuset har vi fått hjälp med sedan några veckor tillbaka: vår hängivna wwoof:are Kristina, som kommer ut lite då och då till oss och ger oss en hand var den behövs, hade fixat till detta så bra. Istället för att täcka bäddarna med nedbrytbar plast detta år, har vi valt att täcka med ensilage vi fått från en eko-bonde här intill.




Vad skulle vi gjort utan våra fina vänner och bo-kamrater som är hos oss titt som tätt?!

Vi har alltså tänkt oss att få gröna bladgrönsaker innan vi får något ute ifrån trädgårdslandet. Tack vare växthuset kan odlingssäsongen på så sätt förlängas. Några månader på våren kan man starta tidigare och hösten kan förlängas in i november om man har tur. Detta för växthus som inte är uppvärmda. Då gäller givetvis andra regler.




Innan kålplantor, spenat och salladslök planteras ner i jorden skall den täckas med ensilage! Våra pakchois har hunnit bli riktigt stora i sitt brätte (bilden till höger).

När vi närmar oss slutet av maj/juni, kan fler plantor planteras i växthuset såsom chilli, tomater, gurka, melon med mera. Tills vidare står de inne i huset i ett drivhus (läs akvarie med god temperatur) för att växa till sig och bli stora och starka nog att fixa utomhusklimatet. Än så länge är det alltför kallt för att någon annan trädgårdsverksamhet har satt igång här hemma. Sådden som var planerad till helgen får skjutas upp t.ex., vi har nämligen fortfarande frost på nätterna!

Trots det kalla vädret kunde vi dock ha långbord och lunch utomhus i solen i lördags. Hoppas det blir mer sånt här på gröna bubblan!


Nu är vi igång igen!

Den gröna bubblan reser sig från sin vintervila. Fram tills nu har vi förkovrat oss i inomhusmijöer, njutit av att öppna och äta ifrån gårdens egna syltburkar samt stekt den sista löken från skörden. Det är tur att våren är på väg. Även om det inte riktigt känns så, så är det så. För någon helg sedan sådde vi våra första frön. Tomater, chillis, paprikor åkte i och för sej ner i jorden några veckor innan dess. Vi brukar försöka att hinna med det någon gång innan februari går över till mars, eller strax därefter. I år kommer vissa grönsaker att odlar mer av medan andra utesluts, odlingsarealen kommer dessutom att utökas och förgroddningen tas på största allvar.



Att så är ett sådant pilligt mys! Det är mycket bra att noga märka ut sin rad med det man har sått. För med många plantor blir det svårt annars.

Först ut är våra asiatiska bladgrönsaker. Vi satsar på att få dem ut i växthuset innan tomaterna hoppar dit. På så sätt hinns det med lite grönt innan den riktiga värmen kommer. Tillsammans med asiatiska bladgrönsaker såsom pak choi, mizuna och asiatisk bladselleri, sår vi också vintersalladssorter. Brättena vi använder är yteffektiva: små pluggar för varje framtida planta på en kvadratisk yta som håller över 60 plantor. Nu står de och trängs i de två akvarier vi har och utnyttjar som mini-växthus.

Snötäcket är varierande över Skåne - hos oss ligger den kvar på sina ställen!

Men snön ligger tjock på marken. En dag som denna, när solen är framme, finns det dock hopp. Vår varmaste plats i huset är på verandan. Det är där jag sitter nu och dricker en kopp te. Samtidigt hör jag vattendroppar som slår mot emaljfatet på odlingsbänken utanför fönstret när istapparna tinar bort. Ett irriterande ljud, men det skvallrar ju samtidigt om att snön är på väg bort!



Vad skulle vi gjort utan vår veranda?

So long!

Och ännu mera chilis!

Häri ligger sweet lemon, blondie, klockformad chili och mycket mer

Fy bubblan vad det var längesen jag skrev ett inlägg här på gröna bubblan. Den enda förklaringen är att vi har alldeles för många olika projekt och alldeles för lite tid för att skriva om dem. Men för att stilla vår allas nyfikenhet lägger jag inte lite bilder på våra chilis. Dessa olika varianter från säsongen har vi torkat. En vän till mig brukar blenda sina chilis till ett pulver som hon sedan använder när hon lagar mat. Smidigt. Det skall jag också göra, men först får de ligga hela i burken och glänsa lite!

Under julledigheten har vi börjat blanda färger och lagt färg på väggen. Jag får skriva mer nästa gång! Jag kan i korta ordalag säga att äggoljetempera is the shit, förstår verkligen inte varför jag målat med plastfärger innan. Men man lär så länge man lever!

Sött, starkt, det heter Sweet chilli!

Förra året kom jag över ett recept i en receptbok som jag fått låna av min duktiga kock-kompis Melissa. Den stora behållningen med den boken var huvudtemat: foraging. Att plocka ätbart vilt och tillaga det hemma. Helt perfekt om man som vi här på gården, gillar att komma över spännande ingredienser för ynka summor pengar. Foraging är med andra ord inte alls dumt. Om man dessutom odlar och som vi gillar stark mat, är det heller inte dumt att koka sig sin egen Sweet Chilli på de hemodlade chillisarna. När jag därför kom över detta recept, blev jag väldigt glad. Och det tar inte lång tid heller och när den är hemmagjord slipper du alla smakförstärkare vid namn natriumglutamat till exempel.

Receptet till denna sweet chilli sås följer här:
3 finhackade chillis (obs, styrka kan variera, så välj med omsorg hur du vill ha din sås)
1 mortlad vitlöksklyfta (jag har fem dubblat denna mängd eftersom vitlök är så gott)
ca 2 dl socker (gärna råsocker)
125 ml risvinäger (vill man köra på när-odlat-konceptet kan man byta ut mot äppelcidervinäger)

Lägg alla ingredienser i en kastrull (gärna typen sauce-pan)
Låt socker lösa upp sig under låg värme, koka sedan 5-6 min eller tills såsen blir mer trögflytande. Detta är svårt att veta, jag kan säga att såsen blir mer "trög" när den får kallna dessutom. Häll upp den färdiga såsen på en burk/flaska som du har för-kokat dvs steriliserat. Du kan spara på såsen i ett år eftersom det finns så mycket socker i.

Rabbi visst fryser du?

Nu måste vi ta in dej kära kålrabbi! Minus 15 grader är inget för ett sånt stort huvud som du. Det var med andra ord bara att ta och rycka upp (den satt j-ligt hårt!) kålrabbin. Lyckligtvis blir kålrabbin super när den mjölksyras så om det är några huvud som tagit stryk av kylan, hamnar de i mjölksyrningskärl. Kvar i landet står en stolt grönkål och brysselkål.

Andra aktiviteter här på gården i dessa snötider är att dra bort snö från tunnel-växthuset, som tar stryk av för mycket snö. Plasten vill vi ju kunna använda i alla fall minst tre säsonger till (gärna fyra). Hönsen behöver dessutom kärlek - de gillar inte alls det här med kyla!

En stor skyffel är bra till många ting!