Och ännu mera chilis!

Häri ligger sweet lemon, blondie, klockformad chili och mycket mer

Fy bubblan vad det var längesen jag skrev ett inlägg här på gröna bubblan. Den enda förklaringen är att vi har alldeles för många olika projekt och alldeles för lite tid för att skriva om dem. Men för att stilla vår allas nyfikenhet lägger jag inte lite bilder på våra chilis. Dessa olika varianter från säsongen har vi torkat. En vän till mig brukar blenda sina chilis till ett pulver som hon sedan använder när hon lagar mat. Smidigt. Det skall jag också göra, men först får de ligga hela i burken och glänsa lite!

Under julledigheten har vi börjat blanda färger och lagt färg på väggen. Jag får skriva mer nästa gång! Jag kan i korta ordalag säga att äggoljetempera is the shit, förstår verkligen inte varför jag målat med plastfärger innan. Men man lär så länge man lever!

Sött, starkt, det heter Sweet chilli!

Förra året kom jag över ett recept i en receptbok som jag fått låna av min duktiga kock-kompis Melissa. Den stora behållningen med den boken var huvudtemat: foraging. Att plocka ätbart vilt och tillaga det hemma. Helt perfekt om man som vi här på gården, gillar att komma över spännande ingredienser för ynka summor pengar. Foraging är med andra ord inte alls dumt. Om man dessutom odlar och som vi gillar stark mat, är det heller inte dumt att koka sig sin egen Sweet Chilli på de hemodlade chillisarna. När jag därför kom över detta recept, blev jag väldigt glad. Och det tar inte lång tid heller och när den är hemmagjord slipper du alla smakförstärkare vid namn natriumglutamat till exempel.

Receptet till denna sweet chilli sås följer här:
3 finhackade chillis (obs, styrka kan variera, så välj med omsorg hur du vill ha din sås)
1 mortlad vitlöksklyfta (jag har fem dubblat denna mängd eftersom vitlök är så gott)
ca 2 dl socker (gärna råsocker)
125 ml risvinäger (vill man köra på när-odlat-konceptet kan man byta ut mot äppelcidervinäger)

Lägg alla ingredienser i en kastrull (gärna typen sauce-pan)
Låt socker lösa upp sig under låg värme, koka sedan 5-6 min eller tills såsen blir mer trögflytande. Detta är svårt att veta, jag kan säga att såsen blir mer "trög" när den får kallna dessutom. Häll upp den färdiga såsen på en burk/flaska som du har för-kokat dvs steriliserat. Du kan spara på såsen i ett år eftersom det finns så mycket socker i.

Mat i jord och i ditokällare

Hur snyggt växer inte brysselkålen?

Nu är vi redo för vintern. Till och med palsternackorna har kommit ner i källaren och när allting kommit på plats, var det dags att svavla ur matkällaren. Detta gör man för att ta bort oönskade gäster såsom svamp och bakterier. Att svavla ur matkällaren är ett urgammalt trick. Svavel eller svavelblomma är ett gult pulver som man vid denna övning sätter fyr på. Det är viktigt att man får till fullständig förbränning (gott om syre). Vi läste på ett forum att det är bra att sätta fyr på svavel genom att t.ex sätta en brännare under en burk med svavel (använd 2-3 msk pulver). Man får därefter stänga ordentligt och sätta igen ventiler med mera i källaren och låta det stå så i ett dygn. Sedan kan man vädra ur och vara där som vanligt igen.

Utöver att svavla ur vår källare har min käre sambo rensat ventilen ut från källaren (den bestod av ett helt igenkloggat rör). Nu är det med andra ord mindre fukt i källaren vilket är bra, innan hade vi alldeles för hög fuktighet. Vitsen med jordkällaren är att den ska hålla jämn temperatur över hela året och att den är lite fuktig så inte alla rotfrukter torkar ut bland annat.

Rättikabladen ser glada ut, vi får se hur stor rättikan blir. En inplockad kålrabbi - superschmeltz. Krispig och god!

Kvar i jorden har vi kålsorter, både på friland och i växthus. Sent i augusti satte jag dessutom rättika, en viktig ingrediens i min darlington Kimchee. Har jag tur kommer det lite rättika, annars får jag göra en ny helhjärtad satsning nästa år. Kål på friland heter i vårt fall brysselkål, kålrabbi och grönkål. När jag var 15 ville jag inte ens gå i närheten av kokande brysselkål, nu är jag mycket förtjust i dem! Tur är väl det, för vi har en del att tugga igenom!

Det är fler här på gården som gillar den omdonade matkällaren och grönkålen står stolt i landet!

Vill ni läsa mer om att elda svavel så hittade jag en länk från ett trädgårdsforum och jag har också läst om det på ett forum på alternativ.nu. Vi hade svavel hemma, annars kan man säkert finna det på en välsorterad trädgårdsbutik.

Stekta gröna tomater eller?

Med över 20 kg gröna tomater och 5 kg tomater i bagaget tar vi nu farväl av våra tomatplator för denna säsong. När väl frosten kommer finns det ingen anledning att inte skörda ut alla grönsaker från växthuset. I veckor har vi nu haft grönsaker i lådor, i korgar, på fat och i hinkar på vår veranda i väntan på att bli omhändertagna. Vissa saker ska hängas upp för att torka, däribland chillin. Tomaterna har tillåtits mogna i fönsterkarmen, andra har åkt ner i grytan för att bli chutney, marmelad eller inkokta gröna tomater. I år hade vi tur med våra gröna tomater, de fick som sagt ligga inomhus tillsammans med lite andra mogna frukter och blev därmed röda tomater en tid senare.


Sommarens växthussäsong har för vår del varit ett lärdomsår. Med få soltimmar och relativt sen plantering har inte skörden blivit riktigt lika stor som vi förväntade oss. För några helger sedan var jag på bröllop. Jag fick sitta bredvid herr Mandelmann som är halva succén bakom det omtalade Mandelmans trädgårdar på Österlen. Enligt honom har året bjudit på en skitsäsong. När vi talar om odling alltså. Ända in i november har vi till exempel här hemma fortfarande odlingsfix att göra. Det kanske mest beror på oss själva tänker ni nu. De är säkert bara ett pack slackers där ute på landet. Men nej, denna säsong har inneburit att många saker från landet har blivit klara sent. Och då har man fortfarande att göra med sina grönsaker november månad till trots.

Stora härliga paprikor får man dock försöka konsumera relativt fort. Man kan också göra ajvar på dem och sedan lägga på burk som bör vara steriliserad innan. Ser man dessutom till att koka in burken (man fixar ett vattenbad för glasburken som håller 100 grader en dryg halvtimme), så kan burken förvaras länge om den står svalt.

Paprikan till vänster var en hit för i år , den köpte vi från Runåbergs fröer. Boxpaprikan har jag gjort ajvar på. Den blev lite röd när den väl togs in. En rad persilja ska täcka vinterbehovet hoppas vi på!

Till helgen måste jag ta tag i 15 kg morötter. Jag tänkte syra dem. En gammal favorit i repris!

Nya och gamla grönisar

Kiwano, gurkor som tillåtits mogna för att vi ska ta frö samt en hög med tomatillo!

Nu är verkstaden full av växthusgrönsaker. I och med att frosten kom i förra veckan fick vi plocka in rubbet. I högar ligger det därför diverse grönsaker som är olika bra att förvara. En nyhet för mig sedan något år tillbaka är tomatillon. Den äter man mycket i sydamerika. Smakar syrligt och surt på samma gång och klär sig i ett hölje likt den exotiska physalisen. Tomatillo är utmärkt i en färsk salsa tillsammans med tomater, koriander och en liten chili.

Bredvid tomatillon ligger kiwano. Den finns i butik ibland men odlas (enligt vad jag vet) i mindre utsträckning i någon nära lokal som t.ex. i Sverige. Kiwano är lite av en gurksläktning men smakar sött och gott om jag minns det rätt, vi fick endast en lyckad kiwano förra året och av den smakade jag en fjärdedel! Både kiwano och tomatillo får man äta nu eller i alla fall ganska snart. De håller såklart längre om de ligger svalt.

Kiwanon har taggar som ingen annan!

Andra gamla kändisar såsom squash och pumpa kommer inte att åka ner i vår matkällare. Den är för fuktig och mörk. Bäst håller de sig på ett fönsterbräde i solen och eventuellt ganska svalt. Våra stora squash bereder vi i ugnen enligt ett fantatiskt recept, vilket inte alls ger den träsmak som man annars brukar prata om när det gäller stora squash. Så här gör du:

En schysst rätt för din stora träiga squash
Skala och ta bort kärnhuset på din squash
Skär i tärningar
Lägg tärningarna med en msk salt (saltmängden är alltid svår att beräkna, på en jätte-squash kan 3 msk vara för mycket så om jag säger 1 msk för en stor squash kan det nog bli bra)
Lägg på en god ört-kryddblandning såsom vitlök, timjan, peppar t.ex
låt dra i kylen minst 1h
dra bort allt vatten
vänd tärningarna i kikärtsmjöl och lägg på en oljad plåt
grädda i ugn på ca 175 grader tills de blir bruna på ytan

Resultatet passar perfekt som snacks till grillat eller som side-dish till något annat

Bluehubbard heter pumpan som vi har odlat och squashen är någon sort av en vintersquash. Till höger ligger det några slanggurkor för att vi ska ta frö!

Alla rotgrönsaker hamnar i matkällaren. I vårt fall måste vi förbereda matkällaren innan vi lägger ner vår mat där. Mer om det berättar jag nästa gång!

One apple for me one apple for you

Det är skördetider med stort S. En stor del av energin under denna period går åt till att fundera ut, eller planera för enkel och lång förvaring av alla frukter och grönsaker som vi berikats med. Ambitionen är att ha tillgång till årets skörd långt in i februari. Och som ni kanske redan har räknat ut, är det olika lätt (eller svårt) att förvara olika grödor och frukt väl. Jag har fortfarande inte samlat på mig alla knep om vad som är bäst. Tror det gäller att testa sig fram för att komma på vad som funkar. För vissa grönsaker är det till exempel godare och bättre att äta dem direkt när de skördats, andra spelar det mindre roll för.

Torken är en billig variant från Netto. Drar ca 40W, som en glödlampa alltså!

Idag tänkte jag skriva om hur jag gör med våra äpplen. Vi har fortfarande många äpplen som skall skördas innan säsongen är helt över. En regel jag brukar tänka på är: ju senare på hösten äpplet skördas, desto bättre lämpat är det för förvaring i matkällaren. Äpplen mår bra om de förvaras någorlunda torrt, ev. mörkt, svalt och gärna med tidningspapper om sig. De kan gärna läggas upp på en hylla.

Äpple avger eten, vilket är en organisk ofarlig gas som påskyndar mognad. Om ett äpple är dåligt är det därför lätt att många fler äpplen blir det om de förvaras nära varandra. Därför är det endast de allra finaste äpplena som skall förvaras i källaren över vintern. Fallfrukt och annat gör man bäst något annat på. Till exempel äppelmos. Detta kokas fördelaktigt med lite socker för att förlänga hållbarheten. Häll mosen i sterila burkar (du kokar dem innan alt. förvärmer dem i ugnen på > 100 grader). Givetvis kan man frysa äppelmoset, men det kostar ju både för miljön och plånboken med alltför stora frys-arealer. Bättre att lägga på glasburk.

Äpple från träd via svarv till äppelringar i snygga outvecklade äppel-spiraler (de runda bollarna är som en äppelspiral).

En annan riktig hit är torkade äppelringar. Jag är mitt inne i ett torka-äppel-ringar-heat. Med min lilla tork kan jag torka ca 10 äppel/dag. Varje eftermiddag töms torken på äppelringar och varje kväll fylls det på med nya. Med vår fräcka äppelsvarv är det ett sant kvällsnöje som är överraskande mysigt.

Till helgen planterar vi bärbuskar och kokar in tomater. Häng med på den gröna bubblan så får du veta mer om hur man kan göra!

Äntligen tillbaka i skördemånaden

Den gröna bubblan har varit på semester. Det har varit både bra och svårt att vara hemifrån en sådan lång tid som denna gång: nästan tre veckor. Väl hemma igen efter några varv runt jordklotet (vi var faktiskt bara i Kanada och Usa och sen tillbaka igen plus ett litet stopp i Amsterdam) insåg vi att landet frodats och att skördemånaden var kommen. Inte utan att man blir lite smått varm i kroppen. All tid som spenderats på sådder och att gräva bäddar ger nu återbetalning. Det känns som en löneförmån att kunna komma hem och ta en korg och skörda inför middagen. Annat än att springa in på snabbköpet på hörnet av huset där jag tidigare bodde. Allt har sin charm, men nu är jag övertygad om att det vi har nu, här i september, måste vi njuta av. Men med en minsting som gärna springer lite var som helst kan man vänta sig en överraskning efter några obevakade ögonblick. Zäta uppskattade badet i hönsgården.

Zäta i badkaret (?). Grön revolution i landet: kål, bönor, palsternacka med mera!

Päron paron elle belle bi - massor av er har vi! God pollinering, lagom gödsling och bra beskärning ger gott resultat: våra päron är jämt och fint formade och stora och i träden (vi har tre) dignar det av dessa gröna frukter. Päron kan man koka in men man kan också torka päron. Det är faktiskt riktigt gott. Men om torkning skriver jag om en annan gång. Vi har en förhoppning om att kunna förvara en stor mängd päron i vår matkällare också. I Kanada inhandlade vi en bok om hur vi bäst kan förbereda matkällaren inför förvaringen över vintern. Den ska rengöras och bli fri från sporer och eventuella bakterier till exempel, inte helt förvånande.

Att koka in päron är dock inte alls svårt. Man skalar sina päron, kokar upp en sockerlag som består av 1l vatten med 8 dl socker för 1 kg päron. Smaksättningen kan variera. Vi har gjort en laddning med kanel och ingefära. I receptet jag följde för denna inkokning skulle man linda in ingefäran i ett tygstycke så att den sedan kunde avlägsnas innan allt läggs på burk. Kanelstänger kan dock vara i hela. Man ska med fördel låta päronen koka tills de blir mjuka/nästan transparenta. Sedan lägger man alla sina päron i en stor glasburk och låter dem samt lagen svalna. Väl kallt hälls lagen på päronen och man förvarar sedan sina päron svalt. Vill man vara säker på att de håller länge kan man tillsätta lite antimon eller citronsyra. Det står på förpackningarna hur mycket man ska använda per kg frukt. Igår blev det saffranspäron. Härligt gult i glasburkarna med andra ord.

Gråpäron tror vi att det är till vänster och vips så blev det saffranspäron

Nu ska jag återgå till sysslor men skriver här snart igen.

Som hittat

myntablad på tork . skapar fina mönster!

Sommartider bjuder allra först på fläder sen följer bär och frukt oss här på gården i högt tempo. Årets flädersaft har buteljerats i insamlade flaskor (återbruk) men den största mängden hamnade ändå i frysen: för att garantera lång hållbarhet. Vi vill ju kunna dricka saft större delen av vårvintern också.

saft, sylt och nyskördad koriander!

Ett tips till dem som ogillar att slänga saker och gärna har några burkar marmelad stående på hyllan är att koka fläderblomsmarmelad på de citronskivor som finns kvar efter saften är silad. Receptet är superenkelt:
3 citroner behöver 6 dl socker och 6 dl saft (mindre kan också gå bra). Koka upp, mixa slät/halv slät konsistens och häll på burk (denna ska gärna vara runt 100 grader och locket kokar du bäst innan så arr alla bakterier försvinner bort).

I helgen när det regnade gick vi bort till ån som rinner i skogen bakom vårt hus för att plocka bäck-mynta. Inget går upp mot mynta-te med honung sent på kvällen. Myntan är gratis och växer i massor här hos oss - vi torkar den och sparar för hela året.

myntan torkar vi på stora matbordet

Utöver mynta, fläder och saft har det jobbats i landet. Semestern är här och körsbären börjar bli röda i träden samtidigt som vinbären skriker om att få bli plockade. Lyckligtvis har vi en kär vän och arbetsglad Kristina här hos oss i sommar - hon har lovat att hugga in hon också.


Njut av fläderblomssaft och fira ledigheten (eller sommarvärmen eller något annat som förtjänas att firas)!

Vinster och nitlotter

I veckan insåg vi att vår vitlök inte alls frodas som vi vill: den verkade har fått svampangrepp! Och precis så var det. Fanns ingen annan utväg än att skörda så snabbt som möjligt för att rädda det som räddas kan. Egentligen skall ju vitlöken stå en bit in i juli men så fick det inte bli för oss i år.

Ser ni knorren i slutet av vitlöksblasten?

All vitlök har därmed i princip dragits ur bädden och vi blastade av och la vitlökarna att torka ovan pannan. Vid torkning av lök skall man annars spara blasten även under torkning för då kommer mer smak ner i löken, samma gäller alltså för gul lök. Den senare är ju den torkade varianten av den som vi på sommaren kallar sommarlök som har grön blast.

För att få ett svar på varför svampangreppet har skett har vi försökt att fundera på varifrån vi fick vårt utsäde. Några var ekologiska sorter inhandlade direkt från fröföretaget, andra sorter har vi bytt oss till. De senare har visat sig bli angripna även förra året men utsädet vi fick var på stora fina vitlökar. Så om hela sanningen ligger här vet vi inte. Det skall tilläggas att det kanske också beror på att miljön här gynnar utvecklingen av svamp: finns sporer redan på löken är det svårt att undvika svampangrepp i framtiden. Inför nästa år får vi därför beväpna oss med ett mycket säkert utsäde för utan vitlök i stora mängder vill man ju inte vara!



För att peppa oss lite beredde vi därför en stor sats fläderblomssaft - en garanterad vinst varje sommar! Det är så gott och friskt och alla älskar det. I år skall vi även göra fläderbloms-champange efter vitsord från en god vän, tillika kock och matfantast!

Mer om resultat och beredning kommer givetvis här på bubblan framöver!

Här på gården lämnades det kvar utmärkta plock-don. Man spänner på dem som med en ryggsäck och sen är det bara ut och plocka!

Gammalt och nytt, att mjölksyra och koka in

I december och januari är det tiden då mjölksyraburkarna kan öppnas och avnjutas. Att det är först då har sin förklaring i att det nästan tar 10 veckor att mjölksyra om man endast utgår från råvaran och inte tillsätter egna mjölksyrabakterier. Och grönsakerna det vill säga morötter och kål i det här fallet, skördar man först i oktober/november. Mjölksyrning fick konkurrens i 1900:talets Europa i samband med att kylskåpet kom. I Ryssland och även i Tyskland äts det dock mycket surkål och många länder i Östeuropa har fortfarande en stark tradition av mjölksyrning.

Mjölksyrning är ypperligt att göra på den del av skörden som inte klarar att sparas för hela vintern. Vi rensade ut de mest skadade morötter och valde att mjölksyra dem. Resten fick hängas i en säck i matkällaren. Men att fortsätta att gå över rotfrukterna i matkällaren är dock ingen dum idé - mjölksyrning kan man göra hela året. Det finns också olika sätt att förvara rotfrukter i matkällaren men mer om detta tänkte jag rapportera en annan gång.

Till vänster i bild, i kruset, ligger de inkokta rödbetorna. Den halvätna burken innehåller (beroendeframkallande) kimchee tätt följt av mjölksyrade morötter.

Att mjölksyra grönsaker är jäsningsprocess där nyttiga bakterier, mjölksyrabakterier, utnyttjas för att spjälka socker och omvandla andra ämnen till mjölksyra. Produkten från mjölksyrning är rik på antioxidanter, C-vitamin och även B12. Att äta mjölksyrade grönsaker stärker med andra ord inte bara immunförsvaret utan har en rad goda egenskaper. Personligen gillar jag att man gör ett digert arbete i november med att skära upp grönsaker och stoppa ner dem i burkar för att sedan förvara dem på lämplig plats varifrån man sedan plockar fram härligheterna allteftersom att vintern passerar revy. När det sedan är vår och dags för en ny säsong kan det gärna bli glest på hyllan för då finns det andra grönisar där ute i landet som vill upp. Och, bäst av all: mjölksyrade grönsaker kan hålla i flera år om de är tätt förslutna i burkar. Snacka om energi- och näringsvinster.

Jag har testat två olika typer av mjölksyrning i år, en som går fort och där man tillsätter bakterierna själv medan den andra metoden tar ca 10 veckor och där bakterierna växer till under själva processen. Innan du känner dej helt vilsen, tänker jag förklara allting från början så att det blir enkelt att förstå.

För att mjölksyra morötter behöver du
1. Morötter i det antal kg du önskar
2. Salt, dvs 1 msk salt/kg morötter
3. Smaksättning, (jag använde fänkål+anis ca 1 tsk totalt/kg morot och lite ingefära i vissa burkar).
4. Kålblad som är konkavt/konvext beroende på vilken sida du tittar på, som du kan använda som lock överst i din burk.
5. En konserveringsburk med gummiring som är steriliserad (dvs kokad). Använd gärna större burkar från 1 liter och uppåt.

Skala och skär moroten i slantar (man kan också riva om man vill det, själv föredrar jag slantar). Väg upp dina morötter och lägg var kilo för sig med salt och smaksättning. Blanda ut saltet väl och låt grönsakerna vätska ur i ca 1 h. Pressa ur vätskan så gott det går men gör dej inte av med vätskan. Pressa sedan ner så många morötter du kan i burken. Använd din knytnäve. Fyll burken ända upp och se till att dina morötter hela tiden befinner sig under vätskenivån. Längst upp innan du tillsluter burken lägger du sedan dina två kålblad med ryggarna mot varann närmast mot locket så att kålen trycker resten av grönsakerna ner i vätskan. När du kommit så här långt ska du ställa dina burkar i ett mörkt rum vid minst 18 grader (gärna varmare). Jag ställde mina på varmvattenberedaren för den är alltid varm dygnet runt. Efter 14 dagar flyttar du sedan dina burkar till ett något kallare utrymme, typ 15 grader. Där ska de stå i 14 dagar. Efter denna tid behöver morötterna närmare sex veckor till i vila i ett svalt utrymme för att uppnå bästa smak. Kan man inte hålla sig som jag själv, kan man givetvis smaka dem tidigare, men ju mer man väntar desto syrligare blir smaken och den sura, stickande känslan blir mjukare. Det blir godare och godare helt enkelt. Kan det bli bättre?

Släng inte dina sista gröna tomater från växthuset trots att de inte hunnit mogna - koka chutney på dem! Jag har använt ingefära, vitlök, äpple, och lök tillsammans med mina gröna tomater (eventuellt kan man ha russin i också). Honung passar utmärkt som sötning tillsammans med socker eller råsocker. Perfekt till indisk mat, omelett eller liknande.

Ett annat mjölksyrerecept som jag provade i somras och som jag då och då gör mer av, kommer ursprungligen från Sydkorea. Jag minns själv när jag var där för tio år sedan att jag älskade den där starka, vitlökssmakande kålen som man åt till allt nästan jämt och det var därför så kul att jag såg ett program av Camilla Plum där hon visade hur man gjorde. Camilla Plum är för övrigt min kära svärmors stora favorit så jag får tacka henne för tipset. Camilla Plum bor på en gård i Danmark och beskrivs av många som en matkonstnär. På sin gård odlar hon och håller djur och man man komma dit och besöka henne och gården om man så önskar. På dansk tv har hon haft många program där hon lagar mat och snackar så dejligt.

Att göra Kimchee som det heter går på två dagar. Och det håller länge och smakar ljuvligt. Receptet för Kimchee hittar du här.

Utöver mjölksyrningen har jag också kokt in rödbetor enligt ett recept från 40:talet. Boken hittade min sambo Nisse på en loppis i somras. I den står det många fiffiga sätt att förvara och konservera olika livsmedel. Inläggningen med rödbetor skall kunna njutas av i ett år enligt recept-skaperskan. Inte dumt alls och rödbetorna läggs in hela i ett krus, jag använde ett 12L krus från Wallåkra. Fungerade utmärkt.

För att koka in rödbetor behöver du;

Bilden är tagen från boken "Konserveringsboken - Allt i ett", Bok och Reklam, Stockholm 1942. (Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund).

Bilden är från hyllan i vår kall-hall/entré. Här förvarar vi sylt och marmelader som är exempel på en annan typ av förvaring för de mer söta livsmedlen. Det är inte alla som gillar sylt och sött och de brukar nog snarare frysa in frukt och bär. Här hemma gör vi både och men hyllan har vunnit mest denna säsong. Hur gott smakar inte björnbärssylt mitt i vintern eller äppelmos på havregröt i februari? Jag verkligen älskar att de gamla traditionerna är så resurssnåla på både energi- och kraft utan att smak eller upplevelse får ta stryk. Gammalt blir till nytt helt enkelt!

Från den suddigare punkten till den klarare ser vi inlagda päron, dito chutney, plommonsylt, körsbärssylt, röd vinbärssylt, äppelmos, mispelgelé, sweet chili sås, björnbärssylt, kvittenmarmelad och tomatchutney. All frukt (och nästan alla bär och stenfrukter) kommer från gården.

Sim salabim så var strävan borta!

Jag har snöat in på många saker den sista tiden. Framförallt så gillar jag att vara "smart" när det gäller att bunkra och buffra säsongens mat-skatter. Det kan vara allt från hur man förvarar sin odlingsskörd till hur man hamstrar det man finner i skog och mark. I somras och i höstas plockade jag en hel del svamp och några slånbär för att testa slånbärslikör. Men någon likör blev det aldrig. Sedan roffade jag åt mig valnötter från mina pärons valnötsträd, plockade in mängder med äpple och päron från vår trädgård här hemma och skördade chillis i växthuset. Allting gick i omgångar och hur man väljer att förvara sina skatter kan ibland avgöra hur schysst det sedan känns att konsumera dem. Och valet kan också många gånger vara en livsförsäkring. Ve och fasa om all svamp förgås för att strömmen försvinner i ett par dagar eller om äpple måste kastas för att de är övermogna. Jag tycker att de alternativ som kostar minst i energi kombinerat med lång livslängd är mest intressant. Givetvis ska det inte äventyra varken smak eller upplevelse av det som man förvarar. Och näringsämnena ska gärna inte heller gå helt förlorade.


Ett sätt som stämmer in på detta är torkning. I alla fall för en hel del grönsaker och frukt. Jag hade nog inte gått in så mycket för torkning denna sommar och höst om det inte var för att det blev så enkelt med den mattork jag fick i 30-års present. Här hemma finns det heller inte en 200-liters frys, men väl hyllplats räknat i meter och två matkällare. Det fanns därför ingen anledning att sluta plocka svamp i mitten av september eller att inte gå loss på samtliga äpplen och päron från vår trädgård. Jag torkade därför äppelringar, päronskivor, trattkantareller, trumpetsvamp, blöta valnötter, bäckmynta från traktens å, slånbär från heden och chilis från växthuset.

Om man inte vill torka på en mattork kan man välja andra mer energi-effektiva alternativ som till exempel ovanför en eldstad. Här hemma har jag hängt upp ett tråg ovan vedspisen. För äpple och päron som annars tar lång tid i en el-driven tork är detta ett bättre alternativ. Svamp, däremot, torkade på 3-4 timmar i torken och därför blev det ett bättre alternativ ansåg jag. Har man torra utrymmen hemma som inte är för kalla fungerar också de utmärkt till svamp eller liknande.


Man kan i princip torka vad som helst men med varierat resultat. Ett tips är att inte torka för kort tid - finns det fukt kvar i t.ex. fruktköttet kan det inte förvaras lika länge. Risken finns att det möglar. Det bästa sättet att förvara den torkade frukten eller svampen är i mörker och så torrt som möjligt. Glasburkar fungerar bra om de kan slutas tätt och hålls i mörker. Ett projekt inför nästa år är slånbär för det blev jädrarimej sjukt gott att äta torkat. Färskt är det ju ingen höjdare, blir strävt i hela munnen. Slånbär är tydligen super-rikt på både C-vitamin och antioxidanter. Gött att gå o-sjuk (frisk) hela 2012, peppar peppar.

Kvitt eller dubbelt med misplar och (rosen)kvitten?

I vår trädgård växer det mycket frukt och bär. I samband med att vi flyttade hit fick jag också bekanta mig med tre nya fruktsorter; kvitten, rosenkvitten och mispel. Kvitten är helt oätlig som den är, den luktar ljuvligt, nästan lite som ananas och blir himmelsk när den kokas. Jag har provat att göra både kvittenmarmelad med kardemumma samt en kvittenpasta (som kvittenkonfekt) med citron och vanilj. Av allt jag har testat denna sommar är nog kvitten sommarens höjdpunkt. Det ska tilläggas att alla kvittenberedningar passar jättebra till ost och då särskilt getost.
Mispel är en annan trevlig frukt som skall ätas fullmogen, nästanövermogen. Jag läste en dikt häromdagen som hette "bland misplar och rönnbär" från en gammal bok vi har här i huset. Dikten började med "Åh du ljuvliga snart förruttnade fruktkött..." Och det är precis så det är, man njuter mispel när den är alldeles mjuk och övermogen. I en bok jag har lånat av min matkunniga vän Melissa som heter Forgotten skills about Cooking står det att mispel passar bra som gelé. Sagt och gjort. Det blev mispelgelé helt enkelt. Med kanel och citron. När man kokade mispel blev smaken väldigt djup och kraftfull. Den antar helt nya platser i gommen.

Den tredje nya bekantskapen för mig är rosenkvitten och den ska, likt mispel, plockas in efter att första rosten lagt sig. Skalet är stenhårt, frukten är liten och ser ut lite som ett äppel och ett päron tillsammans, precis som sin släkting kvitten. Men rosenkvitten är sur som ättika, eller egentligen som citron. Jag drog därför ur all fruktsaft från dem och frös ner som små kuber. Det kan passa bra till vattenbringaren eller matlagningen tänkte jag. Ett bättre "nära" konsumtionsalternativ till citronen.