Vårvintersådden ger grönt och fräscht resultat

Sareptasenap och red russian

Vi är i full färd med att smaka på växthusets alla varianter av (asiatiska) kålsorter som vi drivit fram under tidiga våren. För er som inte har läst om det på bubblan kan ni klicka er vidare här. Med ett växthus som vi har, kombinerat med droppbevattning, har det varit mycket smidigare att få dessa gröna blad än vad vi anat. Tidigare hade jag nog bara smakat på en sort - pak choy. Den används flitigt i det asiatiska köket, gärna i kinesisk matlagning, thailändsk och indonesisk om jag ska nämna några. Pak Choy kan man idag även hitta i en välsorterad grönsaksbutik, men då är den nog ofta odlad långt härifrån. Rätta mig om jag har fel?

Utöver pak choy har vi även testat sareptasenap som har just en senapssmak eller faktiskt närmare dijon (wasabi, pepparrot) som sticker till i slutet av tuggan. Lite som när du äter sushi och tar aningens för mycket av den gröna gojjan. Den är därför inte lika mild som pak choyen och kan vara spännande att äta färsk i t.ex. en sallad eller i en kambodijansk rätt som jag läste om på denna blogg, värt att testa? Red russian är en annan sort som ska bli lite större än som på bilden innan den kan skördas. Den har ingen särskild framstående karaktär vad jag kan minnas - har bara ätit den förra säsongen också. Jag får återkomma med en mer tydlig beskrivning om denna.

Pak choy är verkligen snygg (?) och den kan bli ca 20-50% större än på bilden. Men vi har redan börjat käka av den. Sjukt mjäll att äta, den bör stekas ytterst snabbt.


Helt klart en favorit: pak choy. Smälter i munnen. Underbar att woka!

För att kombinera sysslor med att umgås med barn gäller det att finna smarta lösningar. En extra vattnerska i växthuset är aldrig illa - hon kan ju inte veta att vi har droppbevattning och därför egentligen inte behöver vattna från kanna! Men roligt tycker hon i alla fall att det är - hoppas att den känslan sitter i!



Vad skulle vi gjort utan vår hjälpreda? Som ni ser har vi mer plats i växthuset, snart kommer fler plantor in här (läs tomat, chilli, paprika och gurka bl.a.)

Platsbrist

Hur kan det vara möjligt att ha platsbrist undrar jag? Vi som har så gott om utrymme. Men just när det gäller plantor finns det vissa krav såsom ljus och godkända temperaturer. Och med takt med att värmen stiger och sommaren är här på riktigt, så blir omplantering och därmed större krukor (mer plats-behov) ett faktum. What to do?

Vi körde ut de värmetåliga plantorna i verkstan - här ser ni pumpa och frilandsgurka bl.a.

 En strategi är att flytta ut ett gäng i verkstaden. Igår morse insåg vi dock att både kål-plantor och basilika har blivit ätna på, förmodligen av en mus (eller råtta?). Fy för. Vi behöver flytta dem igen förmodligen.

Nu har vi dessutom ett femtiotal tomatplantor som behöver omplanteras eller planteras ut i växthuset. Kruxet är att om frosten kommer en natt dör alla plantor. Vågar man chansa?

Kronärtsplantorna får stå kvar ett tag till

Ett fint gäng plantor men bara en bråkdel av vad som finns

Vår fikonplanta (snart träd?) har tagit sej fint, vi ser t.o.m frukter komma!

Under helgen har vi funderat och funderat. Vi har bestämt oss för att uppdrivningen nog ska ske i vårt växthus under förutsättning att vi har värmetillförsel där under de kallare månaderna. Det är få ställen som kan ge så mycket ljus som ett tunnelväxthus. Fortsättning följer!

Sådd är nådd!

Potatisraderna är kupade, precis som det ska vara.

Äntligen har vi pillat ner potatis i jorden och laddat raderna i landet med frön som ger palsternacka, morot, rödbeta, sockerärta, persilja, koriander, dill. Vi har några rader kvar för lök, spenat och bondbönor. Till vår hjälp med frösådden har vi en så-maskin som man laddar med de frö man ska ha och som man sedan ställer in hur många frön den ska släppa per meter. Sedan går man med den längs raden och sådden blir på så sätt gjord. Smidigt. Men det är lite tid emellan för att ladda på nya frön och tömma ut de som är sådda. Men jämförelsen med att så för hand är helt klart mer tidskrävande för våra mängder och inte alltid det som ger bäst resultat. Det är lätt hänt att man sår för tätt eller att för många frön hamnar i samma sågrop så att säga.

Potatisen har vi förgrott i våra fönsterkarmar. En god förgrodd är en potatis som inte har alltför långa groddar och som är torr.

Imorgon sätter jag ner lök i landet också. I år odlar vi fem rader lök mot fjolårets två och en halv. Vi håller tummarna för att vi har räknat rätt på mängderna så att det räcker för hela vintern 13/14!

Extra händer!

Vi har hunnit göra mycket mer än vad gröna bubblan förmedlar. Ibland blir det så, ju mer vi gör här hemma, desto färre uppdateringar från bloggen. Med detta inlägg vill jag egentligen tacka Kristina som varit ute hos oss i förra veckan. Och arbetat med våra fruktträd och förberett inför sådden. I fredags var jorden klar för sådd. Jag delar ut några bildbevis.

Tack för all hjälp Kristina!

Barnet är 90 cm högt (max), ungefär så stora är hjulen på vår väns traktor som för tillfället står hos oss!

Hönshus och rediga reden

Inte världens snyggaste hönshus kanske men gratis är gott!

Våra grannar kommer med nya överraskningar varje dag. En morgon tittade jag ut genom fönstret och där nere på ängen var det en stor lastare i full färd med att placera ut en gammal bod intill vår hönsgård. Visserligen visste jag att den skulle köras hit från vår grannes gård - de ville ju bli av med den - men jag hade kanske inte räknat med att den skulle dyka upp bara så där en lördag på en skopa liksom. Och kanske inte kl 09 en lördagsmorgon? Lite synd att jag inte fick upp kameran snabbt nog. Min lilla dotter Zäta har lärt sig att prata. Traktor är ett nytt och välanvändt ord. Det var därmed hon som såg lastaren (större traktor) först och fick min uppmärksamhet att riktas dit det hände. Detta var någon gång i mars, vi hade ingen snö, men det var fortfarande kallt. Tanken är att vi ska byta hönsgård, den gamla får istället tjäna som vedbod och traktorgarage.

Dunkarna ska få tjäna som reden och här fixar Ludde ställningen till dem. Till höger ser vi sovpinnar!

Att ha höns är egentligen ganska enkelt. Jag har egentligen inte läst mig till så mycket kunskap om höns, har mest pratat runt med folk omkring som också har dessa djur. Bra att veta är till exempel att höns gillar att sova på en pinne. Så det är bra om det finns sådana i deras hus. Hönsen som värper vill gärna vara ombyggda - väggar och tak omkring dem med andra ord. Det räcker med ett par reden till ett tiotal höns. Vi ska starta med fem reden och se hur långt det räcker till våra 20 någonting höns. Vare rede gör vi med hjälp av en 25-litersdunk. Nu när våren kommer sätter många höns igång med att ruva på sina ägg. Då vill man gärna skilja ur dem från flocken så att de får ruva fram sina kycklingar i lugn och ro. Med en dunk kan vi därför flytta på dem enkelt tänker vi. Då flyttas ju hela hönan och alla äggen på en gång. Särar man på dessa löper man också risk att hönan överger sin uppgift. Mer om dunk-konstruktionen följer för det återstår lite mer arbete innan vi är klara med det hära projektet!

Nisses vagn är ställd så att Ludde får riktigt schysst utsikt med fönster i söder!

Vårtecken har vi i alla fall sett idag men någon markbearbetning och sådd ute i landet får allt vänta tills nästa helg. Med en sådan här sen vår får vi hoppas att sommaren sträcker sig in i september!

I lördags passade Fria Tidningar på att skriva om vår förädling och hushållning i tidningen. Nätupplagan bjuder på en reviderad variant av Paulas artikel.

Vårvinter-skörd från växthuset?


I fredags när jag kom hem från Listerlandet och efter att ha varit på en minnesgudstjänst för en nära vän till familjen, möttes jag av ett helt gäng som stod i ute i växthuset. De förgrodda plantorna skulle planteras. Markbearbetningen i växthuset har vi fått hjälp med sedan några veckor tillbaka: vår hängivna wwoof:are Kristina, som kommer ut lite då och då till oss och ger oss en hand var den behövs, hade fixat till detta så bra. Istället för att täcka bäddarna med nedbrytbar plast detta år, har vi valt att täcka med ensilage vi fått från en eko-bonde här intill.




Vad skulle vi gjort utan våra fina vänner och bo-kamrater som är hos oss titt som tätt?!

Vi har alltså tänkt oss att få gröna bladgrönsaker innan vi får något ute ifrån trädgårdslandet. Tack vare växthuset kan odlingssäsongen på så sätt förlängas. Några månader på våren kan man starta tidigare och hösten kan förlängas in i november om man har tur. Detta för växthus som inte är uppvärmda. Då gäller givetvis andra regler.




Innan kålplantor, spenat och salladslök planteras ner i jorden skall den täckas med ensilage! Våra pakchois har hunnit bli riktigt stora i sitt brätte (bilden till höger).

När vi närmar oss slutet av maj/juni, kan fler plantor planteras i växthuset såsom chilli, tomater, gurka, melon med mera. Tills vidare står de inne i huset i ett drivhus (läs akvarie med god temperatur) för att växa till sig och bli stora och starka nog att fixa utomhusklimatet. Än så länge är det alltför kallt för att någon annan trädgårdsverksamhet har satt igång här hemma. Sådden som var planerad till helgen får skjutas upp t.ex., vi har nämligen fortfarande frost på nätterna!

Trots det kalla vädret kunde vi dock ha långbord och lunch utomhus i solen i lördags. Hoppas det blir mer sånt här på gröna bubblan!


Nu är vi igång igen!

Den gröna bubblan reser sig från sin vintervila. Fram tills nu har vi förkovrat oss i inomhusmijöer, njutit av att öppna och äta ifrån gårdens egna syltburkar samt stekt den sista löken från skörden. Det är tur att våren är på väg. Även om det inte riktigt känns så, så är det så. För någon helg sedan sådde vi våra första frön. Tomater, chillis, paprikor åkte i och för sej ner i jorden några veckor innan dess. Vi brukar försöka att hinna med det någon gång innan februari går över till mars, eller strax därefter. I år kommer vissa grönsaker att odlar mer av medan andra utesluts, odlingsarealen kommer dessutom att utökas och förgroddningen tas på största allvar.



Att så är ett sådant pilligt mys! Det är mycket bra att noga märka ut sin rad med det man har sått. För med många plantor blir det svårt annars.

Först ut är våra asiatiska bladgrönsaker. Vi satsar på att få dem ut i växthuset innan tomaterna hoppar dit. På så sätt hinns det med lite grönt innan den riktiga värmen kommer. Tillsammans med asiatiska bladgrönsaker såsom pak choi, mizuna och asiatisk bladselleri, sår vi också vintersalladssorter. Brättena vi använder är yteffektiva: små pluggar för varje framtida planta på en kvadratisk yta som håller över 60 plantor. Nu står de och trängs i de två akvarier vi har och utnyttjar som mini-växthus.

Snötäcket är varierande över Skåne - hos oss ligger den kvar på sina ställen!

Men snön ligger tjock på marken. En dag som denna, när solen är framme, finns det dock hopp. Vår varmaste plats i huset är på verandan. Det är där jag sitter nu och dricker en kopp te. Samtidigt hör jag vattendroppar som slår mot emaljfatet på odlingsbänken utanför fönstret när istapparna tinar bort. Ett irriterande ljud, men det skvallrar ju samtidigt om att snön är på väg bort!



Vad skulle vi gjort utan vår veranda?

So long!

Och ännu mera chilis!

Häri ligger sweet lemon, blondie, klockformad chili och mycket mer

Fy bubblan vad det var längesen jag skrev ett inlägg här på gröna bubblan. Den enda förklaringen är att vi har alldeles för många olika projekt och alldeles för lite tid för att skriva om dem. Men för att stilla vår allas nyfikenhet lägger jag inte lite bilder på våra chilis. Dessa olika varianter från säsongen har vi torkat. En vän till mig brukar blenda sina chilis till ett pulver som hon sedan använder när hon lagar mat. Smidigt. Det skall jag också göra, men först får de ligga hela i burken och glänsa lite!

Under julledigheten har vi börjat blanda färger och lagt färg på väggen. Jag får skriva mer nästa gång! Jag kan i korta ordalag säga att äggoljetempera is the shit, förstår verkligen inte varför jag målat med plastfärger innan. Men man lär så länge man lever!

Sött, starkt, det heter Sweet chilli!

Förra året kom jag över ett recept i en receptbok som jag fått låna av min duktiga kock-kompis Melissa. Den stora behållningen med den boken var huvudtemat: foraging. Att plocka ätbart vilt och tillaga det hemma. Helt perfekt om man som vi här på gården, gillar att komma över spännande ingredienser för ynka summor pengar. Foraging är med andra ord inte alls dumt. Om man dessutom odlar och som vi gillar stark mat, är det heller inte dumt att koka sig sin egen Sweet Chilli på de hemodlade chillisarna. När jag därför kom över detta recept, blev jag väldigt glad. Och det tar inte lång tid heller och när den är hemmagjord slipper du alla smakförstärkare vid namn natriumglutamat till exempel.

Receptet till denna sweet chilli sås följer här:
3 finhackade chillis (obs, styrka kan variera, så välj med omsorg hur du vill ha din sås)
1 mortlad vitlöksklyfta (jag har fem dubblat denna mängd eftersom vitlök är så gott)
ca 2 dl socker (gärna råsocker)
125 ml risvinäger (vill man köra på när-odlat-konceptet kan man byta ut mot äppelcidervinäger)

Lägg alla ingredienser i en kastrull (gärna typen sauce-pan)
Låt socker lösa upp sig under låg värme, koka sedan 5-6 min eller tills såsen blir mer trögflytande. Detta är svårt att veta, jag kan säga att såsen blir mer "trög" när den får kallna dessutom. Häll upp den färdiga såsen på en burk/flaska som du har för-kokat dvs steriliserat. Du kan spara på såsen i ett år eftersom det finns så mycket socker i.

Det omöjliga projektet har börjat

Första strykningen i taket. Det lär bli 3-5 strykningar till och varje strykning behöver 3 dagars torkning. Hjälp!

Japp, nu är det inomhusaktiviteter här i bubblans land. Första strykningen är gjord i taket. Det lär bli minst två vändor till. Lägg till det tre dygn som torktid samt minst 3 strykningar på väggar med lika många torkdagar emellan. Hinner vi klart till jul?

För er som inte hänger med: vi ska flytta till ett nytt sovrum. Det andra är sunkigt. Kanske mögel? Vi bestämde oss därför att slakta den gamla hallen/entrén och göra om den till ett provisoriskt sovrum och tillika framtida sovrum för en liten krabat (vår Zäta). Garderober revs ut, puts lades på och nu återstår målning. Vi väljer schyssta gamla metoder för färgsättning denna gång. Både linoljefärger och äggoljetempera är färger som andas. Den senare färgen blir därför valet för vår målningen av vår puts. För putsen är inte fuktfri såhär fyra till fem veckor efter den lades på. Hur projektet fortskrider kommer jag att skriva mer om. För er som intresserar er mer för det här med linoljefärger och äggoljetempera, föreslår jag att ni läser mer här. Och om det här omöjliga projektet började jag att skriva redan tidigt i år om jag minns rätt. Nu ska jag ta en paus!

Om man ska göra om har jag hört att man ska göra rätt. För mig känns det rätt med puts istället för stuckatur-tapeter eller träimitation i plast. Vi har med andra ord mycket att göra här i vårt hus!

Kard[å]n - vad är du för n[å](e)n?

Sedan jag flyttade hit till gården har jag lärt mig att det finns en hel del grönsaker och frukt som jag inte kände till innan. Som herbivor (eller vardagligt vegeterian) borde man kanske känna till lite mer än den gemene, men jag fick alltså nya bekantskaper i och med min flytt. Här på bubblan har ni till exempel tidigare fått läsa om misplar och rosenkvitten. De är fortfarande på tillväxt ute på träd och buskar.

En annan gröda som vi odlat både förra året och i år är kardon [kardån]. Men förra året fick vi inga bra plantor som klarade sig säsongen ut. Som släkting till kronärtskockan odlas och trivs kardon ungefär på samma vis. Men kardon har inget vackert huvud som sin släkting, istället äter man bladen. I skrivande stund har jag inte testat dessa blad ännu. Men jag har nyligen läst att kardon skall bindas upp i en "kvast" innan den skördas. Att binda upp den rackarn är ingen lätt match - den sticks som en tistel, men är i och för sig ganska vacker i trädgårdslandet. (FYI: Jag gick med en tagg i tummen hela fyra dagar efter uppbindningsdagen, usch.) Väl uppbunden skall den blekas av solen i tre veckor ca. Sedan blir det smaktider, smaken liknar den för kronärtskockans botten/blad föreställer jag mig. Jag får helt enkelt återkomma med mer utförlig beskrivning!



Till förvaringslexikonet kan ni notera att kardon är en sådan grönsak som är bra att förtära tidigt på vintersäsongen, dvs den ska inte stanna länge i någon matkällare.

One apple for me one apple for you

Det är skördetider med stort S. En stor del av energin under denna period går åt till att fundera ut, eller planera för enkel och lång förvaring av alla frukter och grönsaker som vi berikats med. Ambitionen är att ha tillgång till årets skörd långt in i februari. Och som ni kanske redan har räknat ut, är det olika lätt (eller svårt) att förvara olika grödor och frukt väl. Jag har fortfarande inte samlat på mig alla knep om vad som är bäst. Tror det gäller att testa sig fram för att komma på vad som funkar. För vissa grönsaker är det till exempel godare och bättre att äta dem direkt när de skördats, andra spelar det mindre roll för.

Torken är en billig variant från Netto. Drar ca 40W, som en glödlampa alltså!

Idag tänkte jag skriva om hur jag gör med våra äpplen. Vi har fortfarande många äpplen som skall skördas innan säsongen är helt över. En regel jag brukar tänka på är: ju senare på hösten äpplet skördas, desto bättre lämpat är det för förvaring i matkällaren. Äpplen mår bra om de förvaras någorlunda torrt, ev. mörkt, svalt och gärna med tidningspapper om sig. De kan gärna läggas upp på en hylla.

Äpple avger eten, vilket är en organisk ofarlig gas som påskyndar mognad. Om ett äpple är dåligt är det därför lätt att många fler äpplen blir det om de förvaras nära varandra. Därför är det endast de allra finaste äpplena som skall förvaras i källaren över vintern. Fallfrukt och annat gör man bäst något annat på. Till exempel äppelmos. Detta kokas fördelaktigt med lite socker för att förlänga hållbarheten. Häll mosen i sterila burkar (du kokar dem innan alt. förvärmer dem i ugnen på > 100 grader). Givetvis kan man frysa äppelmoset, men det kostar ju både för miljön och plånboken med alltför stora frys-arealer. Bättre att lägga på glasburk.

Äpple från träd via svarv till äppelringar i snygga outvecklade äppel-spiraler (de runda bollarna är som en äppelspiral).

En annan riktig hit är torkade äppelringar. Jag är mitt inne i ett torka-äppel-ringar-heat. Med min lilla tork kan jag torka ca 10 äppel/dag. Varje eftermiddag töms torken på äppelringar och varje kväll fylls det på med nya. Med vår fräcka äppelsvarv är det ett sant kvällsnöje som är överraskande mysigt.

Till helgen planterar vi bärbuskar och kokar in tomater. Häng med på den gröna bubblan så får du veta mer om hur man kan göra!

Äntligen tillbaka i skördemånaden

Den gröna bubblan har varit på semester. Det har varit både bra och svårt att vara hemifrån en sådan lång tid som denna gång: nästan tre veckor. Väl hemma igen efter några varv runt jordklotet (vi var faktiskt bara i Kanada och Usa och sen tillbaka igen plus ett litet stopp i Amsterdam) insåg vi att landet frodats och att skördemånaden var kommen. Inte utan att man blir lite smått varm i kroppen. All tid som spenderats på sådder och att gräva bäddar ger nu återbetalning. Det känns som en löneförmån att kunna komma hem och ta en korg och skörda inför middagen. Annat än att springa in på snabbköpet på hörnet av huset där jag tidigare bodde. Allt har sin charm, men nu är jag övertygad om att det vi har nu, här i september, måste vi njuta av. Men med en minsting som gärna springer lite var som helst kan man vänta sig en överraskning efter några obevakade ögonblick. Zäta uppskattade badet i hönsgården.

Zäta i badkaret (?). Grön revolution i landet: kål, bönor, palsternacka med mera!

Päron paron elle belle bi - massor av er har vi! God pollinering, lagom gödsling och bra beskärning ger gott resultat: våra päron är jämt och fint formade och stora och i träden (vi har tre) dignar det av dessa gröna frukter. Päron kan man koka in men man kan också torka päron. Det är faktiskt riktigt gott. Men om torkning skriver jag om en annan gång. Vi har en förhoppning om att kunna förvara en stor mängd päron i vår matkällare också. I Kanada inhandlade vi en bok om hur vi bäst kan förbereda matkällaren inför förvaringen över vintern. Den ska rengöras och bli fri från sporer och eventuella bakterier till exempel, inte helt förvånande.

Att koka in päron är dock inte alls svårt. Man skalar sina päron, kokar upp en sockerlag som består av 1l vatten med 8 dl socker för 1 kg päron. Smaksättningen kan variera. Vi har gjort en laddning med kanel och ingefära. I receptet jag följde för denna inkokning skulle man linda in ingefäran i ett tygstycke så att den sedan kunde avlägsnas innan allt läggs på burk. Kanelstänger kan dock vara i hela. Man ska med fördel låta päronen koka tills de blir mjuka/nästan transparenta. Sedan lägger man alla sina päron i en stor glasburk och låter dem samt lagen svalna. Väl kallt hälls lagen på päronen och man förvarar sedan sina päron svalt. Vill man vara säker på att de håller länge kan man tillsätta lite antimon eller citronsyra. Det står på förpackningarna hur mycket man ska använda per kg frukt. Igår blev det saffranspäron. Härligt gult i glasburkarna med andra ord.

Gråpäron tror vi att det är till vänster och vips så blev det saffranspäron

Nu ska jag återgå till sysslor men skriver här snart igen.

Basilisk basilusk va du är god!

Japp, nu har de 50 plantorna basilika frodats väl i växthuset med alla våra tomater. Innan grönskan egentligen tog fart och innan jag bestämde mig för att skörda, sa jag till mig själv att vi nog gott och väl kan plantera 75 plantor nästa år. Begränsningen i år var att vi inte hade tillräckligt med pluggbrätten. För er som inte känner till pluggbrätten är det de "plattor" i vilka man kan plantera en hel mängd plantor samtidigt. De kan komma i dimensionen 7*7 till exempel. Jag har förstått att det inte är fel att ha ett helt gäng pluggbrätten liggandes. Brätten erbjuder yteffektivitet. Jämför detta brätte med att driva upp lika många små plantor i krukor istället: det tar ju en massa plats. Och man vill ju kunna odla mer än bara basilika i sitt växthus på säsong (misstolka inte, kära basilika).

Genovese-basilikan är super och har stora blad!

Tillbaka till basilikan: det är så himmelskt gott att äta färsk basilika men för en snål-apa som jag (läs ekonomisk) så blir det sällan det inhandlas en kruka i butiken. Anledningarna är fler än priset på den ynka basilikan - den tar slut i ett nafs och är därmed förbrukad i en lika snabb tid. Ibland kan man ha tur och få den att komma upp igen efter att den klippts ner, men det är svårbemästrat. En tredje och den allra bästa anledningen till att skippa köpa basilikan i butiken är att den egenodlade är tusen gånger godare och mer smakrik. Och den kan ta sig igen efter den första skörden. Vi valde att skörda precis efter blomning. Tanken är att de kvarstående plantorna kommer igen några veckor. Vår basilika samväxer med tomaterna, det är en välbeprövad kombination som ger gott resultat.

Att skörda basilika går helt enkelt ut på att man tar topp-skotten och lämnar ca 10 cm kvar av plantan så att den kan växa upp igen. För att förklara bättre kan du tänka dej att varje stjälk har utväxande grenar (noder) och vid den lägsta noden, där du kan se att små blad är på väg att utvecklas, är ett bra ställe att knipsa stjälken på.

Basilikan har blommat och då passar vi på att skörda!

Den skördade basilikan behöver förvaras på ett bra och smidigt sätt. Jag har tidigare skrivit om olika sätt för förvaring här på den gröna bubblan. För basilika är det många av dessa sätt som fungerar. Vi valde att göra på fler än ett sätt:
1. Mixa basilika-bladen och frys in i små påsar som enkelt kan tas fram. Undvik att lägga för mycket i varje påse så att du slipper att tina allt för att ta ut en ynka liten bit.
2. Torka (vi vill se om denna torkade basilika faktiskt smakar något i jämförelse med de som vi upplever smaklösa i butiken).
3. Frys in hela blad av basilikan.

Utöver basilika-sorten genovese från Runåbergs fröer har vi även odlat en thai-basilika. Dessvärre var grobarheten väldigt låg på dessa frön och vi har därmed inte lyckats driva upp så många plantor men ett knappt dussin finns dock på plats. Thai-basilikan har en mycket karaktäristisk smak, lite som anis/lime. Har du ätit kokos/curry-gryta på thairestaurang med thaibasilika vet du precis vad jag talar om. Oroligt god är den i alla fall.

Nu borde jag ta tag i nästa anstormning från gården: våra päron. Det ska bli inkokta päron med kanel och ingefära.

Thai-basilikan är sjukt god!

Och veden ska staplas

Ja, så är det. Veden ska staplas innan midsommar egentligen. Vi är inte så petnoga har jag sagt till mig själv den senaste månaden (månaderna). Huvudsaken är att den är torr när det ska till att eldas. I kombination med solpaneler slipper vi ju nu att elda i september och oktober i lika stor utsträckning men visst är det schysst att ha torr ved tills dess ändå? Om man klyver upp ved från ett träd som nyligen fällts kan man räkna med ett års torktid. Det bästa är att veden klyvs tidigt på året och ligger i en hög under vårvintern för att sedan staplas innan sommar-torktiden drar över. Detta förbättrar ju torktiden avsevärt. Torr ved ger såklart mest värmeutbyte men det säger sig ju självt. En 10% fuktighet är helt okej när man ska till att elda. 30% fuktighet innebär stora värmeförluster.

Här blir det vedstaket och det tack våra våra fina vänner som var på besök!

Viktigast att tänka på vid stapling är att veden inte staplas direkt på marken, då blir det undre lagret aldrig torrt. Vi använde EU-pallar till vår ved. Sedan ska man se till att få en bra lutning på sin stapling. Vi som valde att stapla "staket" ville till exempel att veden lutas lite inåt snarare än utåt, för då är högen mest stabil. Man ska försöka att få en rak linje med ved-ändarna. Ställer man sig och tittar på vedstaplingen i profil ska det därmed inte vara en massa ved-ändar som sticker ut. Får man till detta har man en stabil vedstapel.

Staplad ved är något av det finaste och en fröjd för själen inför vintern

Första vintern på landet för mig innebar vedstapling med många av mina vänner. Vi var 17 stycken som staplade 10 kubik ved på en och en halv timme från en uppfart in i en lada. Det var en jättetrevlig eftermiddag och de flesta verkade gilla det. I år fick vi besök av två studenter från jobbet. De hade aldrig tidigare staplat ved, men det gick undan som attan ändå. Efter 4 timmar (med rast och mat emellan!) hade vi avklarat 25 kubik. Kvar finns nu 5 kubik för mig och N att avklara. Men med god musik och lite pepp fixar vi det lätt som en plätt. Ovan vedstapeln lägger vi snart ett plåt-tak som ska skydda från regn. I dagsläget har vi räddat vår ved med en presenning. Innan eldningen i vinter kommer vi att ta in ca 1 kubik ved i taget och förvara vid pannan. Till vår hjälp för denna lilla ved-transport har vi en lastare på hjul som tar en kubik ca. Lastaren liknar en varutransport som de använder i matbutikerna för varor. Med den blir det smidigt och lätt. Och veden har vi givetvis staplat nära pannan. Man vill undvika onödiga lyft och meck när det är kallt och jävligt. Over and out

Belöningar

Gröna bubblan har varit på semester, därav har inläggen duggat glest den sista tiden. Det innebär dock inte att arbetet på gården har stått stilla. I takt med att solpanelen kom på plats har också solen tittat in över Skåne och det frodas i landet. Detta inlägg kommer jag därför att tillägna soleran och det den för med sig i form av en enkel bilduppvisning.

Först ut är stocken även kallad stockros. Min första planeterade perenn men inte den sista. Märk väl att jag egentligen inte gillar det där med blommor alltför mycket - man kan ju inte äta dem! Men de är fina några få när de kan varvas med matnyttigheter!

Jag fick stocken av min goda vän Anna - tack för en fin present!

Jag tror inte att jag la ut någon bild på de färdigställda solfångarna så här kommer den:

Solfångarna fungerar fantastiskt - vi duschar och diskar i varmt varje dag utan att blinka! Ocj tekniken skall även fungera bra för diffusionsljus (ej direkt-sol) så jag väntar spänt på det riktiga beviset för det.

Jag trodde att vi inte skulle ha så mycket att göra nu när allting i växthus och grönsaksland är sått/planerat men det fick jag veta att jag tänkte fel om. För man kan till exempel göra trevliga saker som att skörda små mängder rotfrukter då man ändå måste gallra. Och sen behöver det rensas och vattnas nu när solen är ute hela dagarna. För att inte tala om att skörda. Och de tidiga kålsorterna (asiatisk kål såsom pak choi) som vi satte, har nu snart gått i blom och då behöver vi ta frö på dem så att vi kan så ut även nästa år. I övrigt har vi försökt att maximera på de platser i landet där grobarheten varit låg - vi sår i med nya frön där. Så har det varit med koriander och sockerärtor, för de kan hinna komma även en gång till under denna säsong och därmed öka på vinterförråden ytterligare.

När det börjar växa i trådgården är det bäst att ha en grönsakskorg stående vid ytterdörren för rotfrukter som skall provsmakas. Ängssyran är inte planerad i landet men väl ätlig. Församling måste därmed påbörjas snart.

Grönsakslandet har visat sina framfötter och vi är nöjda med vårt test-år även om vissa saker går sämre än väntat. Men det hör odlingen till. Från vänster på den stora bilden ser ni lök, palsternacka, morötter, dill/persilja/koriander, sallad/rödbetor, purjolök samt blandat smått å gott, bönbädd samt den täckta kålbädden. 

Pumpa, morot och lök har det varit gott resultat på. Vi kommer att ha för vintern utan problem tror vi.

Även potatis och sockerärtor samt bondbönor kommer nog att ge god skörd. Men med sockerärtor har jag lärt mig att man nog aldrig kan ha för mycket. Denna långa rad har fyllt 12 stycken liters-påsar med förvällda bönor. Och med tanke på hur gott det smakar så tror jag det hinner ta slut redan i november.

Sockerärtorna fick sig ett stängsel för någon helg sedan - vi fick hjälp av våra fina vänner Anneli och Mauri som var här på besök med sin Clara.

Eftersom det har hänt så mycket på senaste och rapporterna varit få utlovar gröna bubblan en växthusuppdatering inom kort, tills dess bubblar vi vidare här i det sköna gröna Skåne!

Kom du stora fina sol!

Semestern är här och vi bubblar vidare i våra projektplaner med att installera fyra stora solfångare. Ambitionen är tvåfald: vi lockar fram sol till semestern och juli månad och på köpet får vi varmt vatten i våra tankar som förser oss med varma duschar och varmt diskvatten utan vedeldning. Solenergi har många fördelar. Tanken med vårt tillägg av solenergi till husets befintliga värmesystem (vattenburen värme mha vedeldning) som inleddes under senhösten är att vi skall slippa vedelda under sex månader av året. För det är ungefär under sex månader som man kan slippa vedeldningen förutsatt att solen är framme under tidiga våren samt sen-hösten. Även under december och januari kan solenergin skjutsa på värmen som ackumuleras i tankarna. Under dessa månader stiger dock solen inte så högt men reflektion från ett snötäckt landskap är till exempel god.

Varje panel har 24 rör och totalt har vi 4 paneler på taket! Här är ramarna uppsatta.

Under andra delar av veckan har jag och Kristina arbetat i landet och plockat av alla svarta vinbär och kokt sylt på dessa. En höjdare. De röda är nästan mogna och körsbären börjar smaka riktigt fint. Vi hoppas på att många tittar förbi oss under senare delen av nästa vecka för att plocka bär. Ikväll tänkte vi skåla in solvärmen med en god dusch och en solfest helt enkelt! Skål!

Som hittat

myntablad på tork . skapar fina mönster!

Sommartider bjuder allra först på fläder sen följer bär och frukt oss här på gården i högt tempo. Årets flädersaft har buteljerats i insamlade flaskor (återbruk) men den största mängden hamnade ändå i frysen: för att garantera lång hållbarhet. Vi vill ju kunna dricka saft större delen av vårvintern också.

saft, sylt och nyskördad koriander!

Ett tips till dem som ogillar att slänga saker och gärna har några burkar marmelad stående på hyllan är att koka fläderblomsmarmelad på de citronskivor som finns kvar efter saften är silad. Receptet är superenkelt:
3 citroner behöver 6 dl socker och 6 dl saft (mindre kan också gå bra). Koka upp, mixa slät/halv slät konsistens och häll på burk (denna ska gärna vara runt 100 grader och locket kokar du bäst innan så arr alla bakterier försvinner bort).

I helgen när det regnade gick vi bort till ån som rinner i skogen bakom vårt hus för att plocka bäck-mynta. Inget går upp mot mynta-te med honung sent på kvällen. Myntan är gratis och växer i massor här hos oss - vi torkar den och sparar för hela året.

myntan torkar vi på stora matbordet

Utöver mynta, fläder och saft har det jobbats i landet. Semestern är här och körsbären börjar bli röda i träden samtidigt som vinbären skriker om att få bli plockade. Lyckligtvis har vi en kär vän och arbetsglad Kristina här hos oss i sommar - hon har lovat att hugga in hon också.


Njut av fläderblomssaft och fira ledigheten (eller sommarvärmen eller något annat som förtjänas att firas)!

Vinster och nitlotter

I veckan insåg vi att vår vitlök inte alls frodas som vi vill: den verkade har fått svampangrepp! Och precis så var det. Fanns ingen annan utväg än att skörda så snabbt som möjligt för att rädda det som räddas kan. Egentligen skall ju vitlöken stå en bit in i juli men så fick det inte bli för oss i år.

Ser ni knorren i slutet av vitlöksblasten?

All vitlök har därmed i princip dragits ur bädden och vi blastade av och la vitlökarna att torka ovan pannan. Vid torkning av lök skall man annars spara blasten även under torkning för då kommer mer smak ner i löken, samma gäller alltså för gul lök. Den senare är ju den torkade varianten av den som vi på sommaren kallar sommarlök som har grön blast.

För att få ett svar på varför svampangreppet har skett har vi försökt att fundera på varifrån vi fick vårt utsäde. Några var ekologiska sorter inhandlade direkt från fröföretaget, andra sorter har vi bytt oss till. De senare har visat sig bli angripna även förra året men utsädet vi fick var på stora fina vitlökar. Så om hela sanningen ligger här vet vi inte. Det skall tilläggas att det kanske också beror på att miljön här gynnar utvecklingen av svamp: finns sporer redan på löken är det svårt att undvika svampangrepp i framtiden. Inför nästa år får vi därför beväpna oss med ett mycket säkert utsäde för utan vitlök i stora mängder vill man ju inte vara!



För att peppa oss lite beredde vi därför en stor sats fläderblomssaft - en garanterad vinst varje sommar! Det är så gott och friskt och alla älskar det. I år skall vi även göra fläderbloms-champange efter vitsord från en god vän, tillika kock och matfantast!

Mer om resultat och beredning kommer givetvis här på bubblan framöver!

Här på gården lämnades det kvar utmärkta plock-don. Man spänner på dem som med en ryggsäck och sen är det bara ut och plocka!

En milstolpe nådd: tomaterna har flyttat ut!

Äntligen fick vi till det - tomaterna fick komma ut i växthuset i helgen. Många andra planer fick stryk på foten, däribland en resa till Stockholm och midsommarfirande från ljusa morgon till sena nattimmen. Vi är ledsna för det såklart, men ibland blir man tvungen att planera om mot sin vilja. För tomaterna behövde oss denna helg och de fick de.

Vi har två bäddar kvar att plantera på i växthuset.

 Att plantera ut tomater i ett växthus är lite pill. Jorden de ska planteras ned i mår bäst av att luckras innan och gödslas samt vattnas ordenligt. Bädden måste vara helt genomblöt. Vi har detta åpr valt att planetera över bioplast, dvs nedbrytbar plast gjord från majsstärkelse. Då är det extra viktigt att jorden är blöt innan den täcks med plast. Som gödsel har vi använt hönsgödsel. Man ska vara försiktig så man inte doserar för mycket - hönsgödsel är mer kväverikt än t.ex hästgödsel så det behövs oftast bara ett tunt lager. Tomaterna som planteras ned behöver bindas upp från taket. Innan utplantering kan man snåla med vattning för då är plantan som mest tålig. Efter utplantering och uppbindning skall man givetvis vattna rikt.

Vi har planterat olika sorter med tomat. Alla är givetvis ekologiska. En god variation enligt oss är små tomater (cherry tomater), biff tomater (de större, biffiga), lagringstomater (som man kokar god pastasås på) samt några plommon eller gula tomater för variationens skull. För gott resultat krävs nu god bevatting - i år skall vi fixa med droppbevattning så att den biten sköter sig själv.

Våra vänner var på besök och inspekterade resultatet! Växthuset ska få sig en dörr på var sida innan vi kan kalla det klart.

Mer om odling kommer här på bubblan snart! Den sista bilden blir på våra vallmos - de blommade över alldeles för fort. Jag älskar dessa blommor för de skriker sommar från vägkanten, en anlagd trädgårdsrabbat eller mitt i sädesfältet!

Nu ska jag ta mig en kopp te med honung från gårdens egna bin: den första slungade för i år!