Hönshus och rediga reden

Inte världens snyggaste hönshus kanske men gratis är gott!

Våra grannar kommer med nya överraskningar varje dag. En morgon tittade jag ut genom fönstret och där nere på ängen var det en stor lastare i full färd med att placera ut en gammal bod intill vår hönsgård. Visserligen visste jag att den skulle köras hit från vår grannes gård - de ville ju bli av med den - men jag hade kanske inte räknat med att den skulle dyka upp bara så där en lördag på en skopa liksom. Och kanske inte kl 09 en lördagsmorgon? Lite synd att jag inte fick upp kameran snabbt nog. Min lilla dotter Zäta har lärt sig att prata. Traktor är ett nytt och välanvändt ord. Det var därmed hon som såg lastaren (större traktor) först och fick min uppmärksamhet att riktas dit det hände. Detta var någon gång i mars, vi hade ingen snö, men det var fortfarande kallt. Tanken är att vi ska byta hönsgård, den gamla får istället tjäna som vedbod och traktorgarage.

Dunkarna ska få tjäna som reden och här fixar Ludde ställningen till dem. Till höger ser vi sovpinnar!

Att ha höns är egentligen ganska enkelt. Jag har egentligen inte läst mig till så mycket kunskap om höns, har mest pratat runt med folk omkring som också har dessa djur. Bra att veta är till exempel att höns gillar att sova på en pinne. Så det är bra om det finns sådana i deras hus. Hönsen som värper vill gärna vara ombyggda - väggar och tak omkring dem med andra ord. Det räcker med ett par reden till ett tiotal höns. Vi ska starta med fem reden och se hur långt det räcker till våra 20 någonting höns. Vare rede gör vi med hjälp av en 25-litersdunk. Nu när våren kommer sätter många höns igång med att ruva på sina ägg. Då vill man gärna skilja ur dem från flocken så att de får ruva fram sina kycklingar i lugn och ro. Med en dunk kan vi därför flytta på dem enkelt tänker vi. Då flyttas ju hela hönan och alla äggen på en gång. Särar man på dessa löper man också risk att hönan överger sin uppgift. Mer om dunk-konstruktionen följer för det återstår lite mer arbete innan vi är klara med det hära projektet!

Nisses vagn är ställd så att Ludde får riktigt schysst utsikt med fönster i söder!

Vårtecken har vi i alla fall sett idag men någon markbearbetning och sådd ute i landet får allt vänta tills nästa helg. Med en sådan här sen vår får vi hoppas att sommaren sträcker sig in i september!

I lördags passade Fria Tidningar på att skriva om vår förädling och hushållning i tidningen. Nätupplagan bjuder på en reviderad variant av Paulas artikel.

Nya kompisar!

En morgon när vi kom ut i hönshuset insåg vi att en kycklingmamma (läs: höna) hade kommit tillbaka till gården efter att vi trott att hon hade försvunnit. Med sig hade hon sju små nykläckta kycklingar. Så kan det också gå ibland. Vad jag menar är att vissa hönor har för vana att gå undan för att ruva så att de får vara ifred under ruvningstiden. Och det fick hon ju vara - vi har ju inte ens sett till henne på över tre veckor. Men eftersom vi gärna ha fler höns inför hösten tyckte vi att det var en alldeles okej överraskning!

En, två, tre, fyra, fem, sex och sju små kycklingar!

Med tanke på att vissa människor väljer att äta billigt kycklingkött eller liknande oekologiskt dito, löper de ju även risk att handla en broilerkyckling som då endast är 30-45 dagar gammal. Detta brukar jag tänka på nu när jag ser våra kycklingar födda i juni, även de syns här nedan på bilden. För dessa kycklingar har samma ålder som en broilerkyckling. Det är häftigt att de växer så snabbt som de gör även om det är till deras nackdel inom industrin. Eller kanske det är bättre att leva dåligt en kort tid jämfört med att leva en längre tid under dåliga former?

Tre svarta stora kycklingar, en hönsmamma ovanför och de små nya liven på marken även de!

Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dej?

Det var längesen sen sist. Gullefjun har hunnit få kompisar och även mist några. Gullefjun själv är i storlek mellan fullvuxet och nykläckt dessa dagar (broilerkycklingstorleken, dvs 30 livsdagar), kan jag rapportera. Det sorgliga i historien om kompisarna från skrivbordslampan är att de inte överlevde flytten ut till de andra kycklingarna i hönsgården. Präglade som de var på att få tillsyn av oss (läs: människor) och mat från ovan (rent orienteringsmässigt ovanifrån blev det när vi sträckte ner diverse matnyttigheter ner i lådan där de höll till), ledde till att de inte följde efter sin surrogatmamma till matskålen ute i kycklinggården. Efter två knappa dygn hittade vi döda små kycklingar i gården. Sorgligt. Nästa år måste vi därför: göra om och göra rätt. De små liven vi mist kan inte fås tillbaka. Det är hårda verkligheter man slås av som inbiten stads-vegan utflyttad på landet. Inför nästa år får de eventuellt icke-kläckta kycklingarna (embryofyllda äggen) stanna där under lampan en längre tid och bli så pass starka så att de klarar sig på egen hand vid en mycket mer senarelagd utflytt.

I gården finns det dock 13 små liv att titta och njuta av varje dag. De följer med sin hönsmamma till mat och värme. Alla här på gården är stormförtjusta i dem, inte minst vår lilla dotter. Hon försöker härma de små pip-ljuden så smått själv. Mycket uppmuntrande att lyssna på som förälder kan jag intyga.

Ett av våra många kålbrätten - här har vi också odlat upp lite sallad!

Och mer om djurlivet finns det att berätta - vårt kära lamm Märtha fick vi lämna över till några goda vänner till oss som har fler lamm och tackor ute i en hage. Att hålla ett ensamt flasklamm har sina begränsningar, det insåg även dess förmyndare och tillika småbarnspappa som samtidigt vill kunna hålla säsongens odlingar och projekt igång här på gården. Lamm får bli ett framtida projekt sa han tillslut. Jag tycker att det är perfekt med betande lamm och får i våra stora hagar här hemma, men kanske inte riktigt ett projekt moget att rulla igång ännu, men som sagt, kanske ett annat år?

Kålbädden täcker vi med biologiskt nedbrytbar plast som håller det mörkt för allt utom kålen som vi planterar ner i hål som vi gör själva. Plasten är kanske inte så estetiskt tilltalade men fyller väl en god funktion: ogräsbekämpning!

Den stora anledningen till att det uppdaterats så lite på sista tiden är tiden. Tiden är svår ibland tycker jag. Särskilt om den ska tävla om att få utnyttjas till så många projekt på samma gång som alla har hög prioritet och är svåra att utesluta. Denna gång fick det bli den gröna bubblan, en annan gång blir det något annat. I skrivande stund är jag i färd att dra på stövlarna för att få färdigt den sista och tredje bädden i köksträdgården. Sent i förra veckan färdade vi kålbädden: det blev 80 olika kålplantor och över bädden satte vi upp ett nät för att skydda mot kållarver som annars äter upp allting innan skörd. Kålfjärilen är den gul/citronfärgade fjärilen som dyker upp i maj/juni någongång och som är mindre populär här hemma.

Nätet ska hålla kålfjärilen borta!

Innan midsommar skall alla tomater ner i växthuset - gavlar byggs i detta nu och lillan sover gott i sin säng. Det är dags att sälla sig till arbetsleden! Sedan firar vi med nubbe och (veggo)sill!

Lev mäl, må gott och på återseende!

Gullefjun får äntligen kompisar!

Livet är allt fantastiskt. Sedan jag blev mamma har jag mer och mer insett innebörden av livet och i synnerhet termen: grattis till livet! Idag på eftermiddagen fick jag chans att säga det igen: grattis till livet. Efter flera veckors ruvande (jag tror minst på fyra veckor i alla fall) så har äntligen ägg börjat kläckas i hönshuset.

Det är tack och lov inte alla hönor som blir ruv-benägna. Vissa blir till och med ruv.sjuka. De lämnar inte redet överhuvudtaget trots att äggen aldrig blir till kycklingar. Och även om det inte finns några ägg, ligger de pall i sina reden. Bäst är egentligen att skilja ut de ruv-benägna hönorna från gården ganska tidigt. Man kan lägga till några ägg under henne och låta henne ruva i fred. På så sätt får du fortfarande ägg till dej själv från de andra hönorna och de ägg som ruvas får samma mognadsgrad vid samma tidpunkt. För en dryg vecka sedan insåg vi att vi nog var tvungna att särskilja ruv-hönorna från resten. Resultatet var nämligen att det fylldes på i ruv-redet med färska ägg varje dag. Och kvar till oss (och till mina kollegor på jobbet som köper ägg av mig) fanns det inga alls. Ingen bra statistik.

Fyra ruv-hönor fick därmed flytta till vårt andra hönsgård. Och i torsdags började kläckningen. Den första hönan fick för sig att hon inte gillade sina kycklingar och när vi upptäckte detta hade hon redan hunnit hacka ihjäl en av sina små. Vi fick därför flytta in resten av hennes ägg inomhus under en skrivbordslampa:

Armlampan är super funktionell för detta ändamål! Tack kemicentrum för denna donation!

Plötsligt började det pipa: en liten näbb tittade fram. Efter en dryg timme valde vi att hjälpa till med kläckningen. Visst är det fantastiskt att en sådan liten kyckling låg där inne i ägget?

Här ser ni hålet på ägget!

Titta här ligger jag!

Idag är kycklingen dock lite piggare och torrare.

Livet är bra överraskande: grattis till livet lilla kycklingen. Namnförslag någon?

Åh lilla gullefjun

Helgens stora bök har varit att köra min sambos bo-vagn hem till gården från den gård där den tidigare stått i flera år. En stor fördel med att bo i en vagn är just att boendet kan vara mobilt. Hjulen kan vara fyra stycken eller två och det senare försvårar givetvis körningen av vagnen. Vidare ska det kanske sägas att en vanlig bil inte kan eller får köra en bo-vagn som är drygt 10 meter lång, nästan tre meter bred och väger över ett ton. Det får användas en traktor istället. Så det var så det blev. Innan Nisse körde sin vagn hem till oss har vi gemensamt tömt den på hans bo-hag och större delen av lördagen nyttjades till att förbereda inför körningen. Det var framförallt draget som skulle justeras, men visst är den fin? Bakom vagnen ser ni vårt växthus som är byggt mot stallets södra gavel.


Att köra 28 km tog drygt 4 och en halv timme dock. Inte för att traktorn var dålig, utan snarare för att draget gav vika några gånger på vägen. Usch och fy va trist men nu är den i alla fall här hemma. Vi ska fixa upp den och ställa ner den på ängen vid vår framtida damm. Kanske blir det en bostad åt någon, kanske kan vi använda det som ett kontor eller en rep-lokal? Möjligheterna är oändliga.

Det största som har hänt idag är dock att vi har fått fler familjemedlemmar i hönsgården. En höna har legat och ruvat i några veckor nu (det ska ta cirka tre veckor till kycklingen kommer) och sent i eftermiddags såg vi att kycklingarna har kommit. Dock bara en än så länge, men det finns ägg kvar så har vi tur kläcks några fler inom loppet av några dar.

I ruvar-tider finns det lite olika strategier från både hönans och hönsägarens sida. Vissa hönsägare sätter en höna åt sidan, på ett lugnare ställe (läs annan hönsgård) och lägger några ägg under så att hon kommer igång att ruva. Andra hönor är snabbare än sin ägare och ruvar i smyg på ett ställe som ingen annan kan hitta. I sådana fall kan det vara en stor överraskning den dag hönan tittar fram med sina små kycklingar. Inte minst för de andra hönorna i gården.

Vi har två hönor som ruvar nu. En ligger i redet bland de andra hönorna (hon har alltså valt en högst synlig plats) men flyttar sig inte från sin lilla hörna på hela dagen. Den andra har hittat en minst sagt besynnerlig plats: hon har hoppat in i rullen som ni ser på bilden. Det är av ett sådant där plast-material man använder på tak. Rullen är några meter bred, så det finns inte en chans att vi kan nå henne när hon ligger där mitt i rullen (i dubbel bemärkelse!). Och varmt och gott har hon det. Men nu när kycklingarna har börjat komma har vi varit tvungna att näta in på rullens ändar så att kycklingarna inte trillar ner och går i jorden med fallet. Inne i rullen har vi ställt vatten (grunt, så att inte kycklingarna dränks) och lagt havregryn åt dem att äta. Bilden är dessvärre i dålig kvalle - ljus och skönhet fanns inte på plats idag vid foto-tillfället.

Eftersom det är svart som natten i hålet har jag inte lyckats med goda bildbevis, men det kommer. Tills dess får ni hålla till godo med denna - det är hönan som sticker upp i ljusgnistan kan man säga. Ser nästan lite magiskt ut, haha

Och snart kommer det en skiss på gården och hur allting hänger ihop. Vi har också snart färdat ett målerijobb i vårt vardagsrum. Skönt som snus för det är verkligen inte roligt att måla tak av furu.

I tryggt förvar i hönsgården - nya pollor från öst och väst

I fredags hade vi hönsleverans nummer två. Med andra ord har vi sex nya fina äggvärpande pollor. För några veckor sedan var hela familjen i Lund och hämtade hem ytterligare fyra stycken höns. Denna gång var det av rasen Lohman. Innan vi köpte dessa kände jag faktiskt bara till två andra hönssorter. Jag tänkte jag kunde rabbla upp dem här på bloggen så att ni också lär er.

I en bok från Sjöbo bibliotek har jag läst att höns är en av våra äldsta husdjur och även ett djur som finns över hela världen för just sina ägg (och sitt kött). Sedan finns det en salig massa olika höns. Av dessa känner jag därför till dvärghöns (ras 1), för de är så små att de inte kan vara något annat än just dvärghöns. Har man otur när man gissar på dvärghöns för att imponera på någon bredvid, kan man förväxla med kycklingar på grund av sin storlek. Man får alltså titta lite mer noggrant.

Nja, det här ser ju inte riktigt okej ut. Vi gör om sa vi och så blev det också!

Vi har en dvärgtupp här hemma men ingen höna. (Äggen är så små att det knappt känns lönt.) Lohman-hönsen (ras 2) är i alla fall alla ljusbruna/bruna och lägger stora bruna ägg. Just Lohman är kända för att vara goda värphöns. En annan vanlig hönssort är Åsbo-höns (ras 3). Dessa är lite mindre och den allra vanligaste sorten. Dock ska det nämnas att Åsbo-hönsen gärna ligger och ruvar på sina ägg framåt vårkanten, så vill man inte ha en massa kycklingar i sin hönsgård, får man vara på sin vakt.

Våra lohman-höns värper bra men håller sig gärna inomhus mest hela tiden trots att de har fri tillgång till vår trädgård (verkligen ohyfsat). Dessa höns är inte uppväxta med sin hönsmamma (de är fram-kläckta) och beter sig rent ut sagt lite lojt och mesigt jämfört med alla andra höns.

Vi kan inte riktigt säga vad för typ av höns det är som Anna levererade. Hon vet nog inte själv? I alla fall så har jag inget att rapportera så här i skrivande stund. Men fina är de och ägg lägger de som på löpande band. Senast idag så tog vi in 12 stycken. Eftersom vi faktiskt har mist 8 hönor under vintern pga vår oinbjudna gäst, så känns det extra skönt när flocken nu är tryggad från sitt rovdjur och när fler höns har tillkommit. Berättade jag att det var en vildkatt som åt våra höns? Vi tyckte det var riktigt fräckt. Ruskigt stor va den, vi körde iväg den. Så nu har katten andra bekymmer på annan ort istället. Långt bort från vår hönsgård. Det är skönt.

Innan våra nya höns kom hit fixade vi i hönsgården och bytte ut sovpinnar mot grenar och la in annat strö samt spikade upp en ramp för all höns-skit så att vi enkelt kan mocka bort den göttiga gödseln.
Så här blev det tillslut, fler reden och lätt-mockat. Precis som vi ville ha det!
Och nu är verkligen våren i luften. Tomaterna måste planteras om och kålbrättena är sådda och på tillväxt. I helgen fixar vi med ymp-ris av bärbuskar och fortsätter att stöka i trädgården om vädret håller i sig! Håll tummarna!

Inte igen - nu får det vara nog!

För några veckor sedan skrev jag om våra pollor. Att vi hade en oinbjuden gäst. Sedan dess har vi varit extra noga med att stänga in dem i det säkraste utrymmet på natten. Resultatet har varit gott. Och äggen har också blivit flera - det märks att fler ljustimmar påverkar äggläggningen i positiv bemärkelse.

Visste ni att ägg anses vara den produkt som ger mest protein jämfört med insatserna, om man håller sig från de högteknologiska driftsformerna?

Men så i morse när jag skulle släppa ut våra kära fjäderfä möttes jag av (ytterligare) en död höna utanför hönshuset. Den stackare hade nog inte satt sig i det säkra förvaret innan dörren stängdes sent igår kväll. Det får bli hårdare tag framöver. Gästen ska inte gå fri om vi får bestämma. När det problemet är löst måste vi införskaffa oss fler höns med tanke på alla som gått bort för oss under hösten.
Ibland är det inte lätt att vara tupp heller, eller i alla fall inte om man inte står högt på listan av rang. Vår tupp-herre saknar namn men han är snabb på att säga till sina tupp-kollegor om vilken höna som är hans!