Äntligen tillbaka i skördemånaden

Den gröna bubblan har varit på semester. Det har varit både bra och svårt att vara hemifrån en sådan lång tid som denna gång: nästan tre veckor. Väl hemma igen efter några varv runt jordklotet (vi var faktiskt bara i Kanada och Usa och sen tillbaka igen plus ett litet stopp i Amsterdam) insåg vi att landet frodats och att skördemånaden var kommen. Inte utan att man blir lite smått varm i kroppen. All tid som spenderats på sådder och att gräva bäddar ger nu återbetalning. Det känns som en löneförmån att kunna komma hem och ta en korg och skörda inför middagen. Annat än att springa in på snabbköpet på hörnet av huset där jag tidigare bodde. Allt har sin charm, men nu är jag övertygad om att det vi har nu, här i september, måste vi njuta av. Men med en minsting som gärna springer lite var som helst kan man vänta sig en överraskning efter några obevakade ögonblick. Zäta uppskattade badet i hönsgården.

Zäta i badkaret (?). Grön revolution i landet: kål, bönor, palsternacka med mera!

Päron paron elle belle bi - massor av er har vi! God pollinering, lagom gödsling och bra beskärning ger gott resultat: våra päron är jämt och fint formade och stora och i träden (vi har tre) dignar det av dessa gröna frukter. Päron kan man koka in men man kan också torka päron. Det är faktiskt riktigt gott. Men om torkning skriver jag om en annan gång. Vi har en förhoppning om att kunna förvara en stor mängd päron i vår matkällare också. I Kanada inhandlade vi en bok om hur vi bäst kan förbereda matkällaren inför förvaringen över vintern. Den ska rengöras och bli fri från sporer och eventuella bakterier till exempel, inte helt förvånande.

Att koka in päron är dock inte alls svårt. Man skalar sina päron, kokar upp en sockerlag som består av 1l vatten med 8 dl socker för 1 kg päron. Smaksättningen kan variera. Vi har gjort en laddning med kanel och ingefära. I receptet jag följde för denna inkokning skulle man linda in ingefäran i ett tygstycke så att den sedan kunde avlägsnas innan allt läggs på burk. Kanelstänger kan dock vara i hela. Man ska med fördel låta päronen koka tills de blir mjuka/nästan transparenta. Sedan lägger man alla sina päron i en stor glasburk och låter dem samt lagen svalna. Väl kallt hälls lagen på päronen och man förvarar sedan sina päron svalt. Vill man vara säker på att de håller länge kan man tillsätta lite antimon eller citronsyra. Det står på förpackningarna hur mycket man ska använda per kg frukt. Igår blev det saffranspäron. Härligt gult i glasburkarna med andra ord.

Gråpäron tror vi att det är till vänster och vips så blev det saffranspäron

Nu ska jag återgå till sysslor men skriver här snart igen.

Basilisk basilusk va du är god!

Japp, nu har de 50 plantorna basilika frodats väl i växthuset med alla våra tomater. Innan grönskan egentligen tog fart och innan jag bestämde mig för att skörda, sa jag till mig själv att vi nog gott och väl kan plantera 75 plantor nästa år. Begränsningen i år var att vi inte hade tillräckligt med pluggbrätten. För er som inte känner till pluggbrätten är det de "plattor" i vilka man kan plantera en hel mängd plantor samtidigt. De kan komma i dimensionen 7*7 till exempel. Jag har förstått att det inte är fel att ha ett helt gäng pluggbrätten liggandes. Brätten erbjuder yteffektivitet. Jämför detta brätte med att driva upp lika många små plantor i krukor istället: det tar ju en massa plats. Och man vill ju kunna odla mer än bara basilika i sitt växthus på säsong (misstolka inte, kära basilika).

Genovese-basilikan är super och har stora blad!

Tillbaka till basilikan: det är så himmelskt gott att äta färsk basilika men för en snål-apa som jag (läs ekonomisk) så blir det sällan det inhandlas en kruka i butiken. Anledningarna är fler än priset på den ynka basilikan - den tar slut i ett nafs och är därmed förbrukad i en lika snabb tid. Ibland kan man ha tur och få den att komma upp igen efter att den klippts ner, men det är svårbemästrat. En tredje och den allra bästa anledningen till att skippa köpa basilikan i butiken är att den egenodlade är tusen gånger godare och mer smakrik. Och den kan ta sig igen efter den första skörden. Vi valde att skörda precis efter blomning. Tanken är att de kvarstående plantorna kommer igen några veckor. Vår basilika samväxer med tomaterna, det är en välbeprövad kombination som ger gott resultat.

Att skörda basilika går helt enkelt ut på att man tar topp-skotten och lämnar ca 10 cm kvar av plantan så att den kan växa upp igen. För att förklara bättre kan du tänka dej att varje stjälk har utväxande grenar (noder) och vid den lägsta noden, där du kan se att små blad är på väg att utvecklas, är ett bra ställe att knipsa stjälken på.

Basilikan har blommat och då passar vi på att skörda!

Den skördade basilikan behöver förvaras på ett bra och smidigt sätt. Jag har tidigare skrivit om olika sätt för förvaring här på den gröna bubblan. För basilika är det många av dessa sätt som fungerar. Vi valde att göra på fler än ett sätt:
1. Mixa basilika-bladen och frys in i små påsar som enkelt kan tas fram. Undvik att lägga för mycket i varje påse så att du slipper att tina allt för att ta ut en ynka liten bit.
2. Torka (vi vill se om denna torkade basilika faktiskt smakar något i jämförelse med de som vi upplever smaklösa i butiken).
3. Frys in hela blad av basilikan.

Utöver basilika-sorten genovese från Runåbergs fröer har vi även odlat en thai-basilika. Dessvärre var grobarheten väldigt låg på dessa frön och vi har därmed inte lyckats driva upp så många plantor men ett knappt dussin finns dock på plats. Thai-basilikan har en mycket karaktäristisk smak, lite som anis/lime. Har du ätit kokos/curry-gryta på thairestaurang med thaibasilika vet du precis vad jag talar om. Oroligt god är den i alla fall.

Nu borde jag ta tag i nästa anstormning från gården: våra päron. Det ska bli inkokta päron med kanel och ingefära.

Thai-basilikan är sjukt god!

Och veden ska staplas

Ja, så är det. Veden ska staplas innan midsommar egentligen. Vi är inte så petnoga har jag sagt till mig själv den senaste månaden (månaderna). Huvudsaken är att den är torr när det ska till att eldas. I kombination med solpaneler slipper vi ju nu att elda i september och oktober i lika stor utsträckning men visst är det schysst att ha torr ved tills dess ändå? Om man klyver upp ved från ett träd som nyligen fällts kan man räkna med ett års torktid. Det bästa är att veden klyvs tidigt på året och ligger i en hög under vårvintern för att sedan staplas innan sommar-torktiden drar över. Detta förbättrar ju torktiden avsevärt. Torr ved ger såklart mest värmeutbyte men det säger sig ju självt. En 10% fuktighet är helt okej när man ska till att elda. 30% fuktighet innebär stora värmeförluster.

Här blir det vedstaket och det tack våra våra fina vänner som var på besök!

Viktigast att tänka på vid stapling är att veden inte staplas direkt på marken, då blir det undre lagret aldrig torrt. Vi använde EU-pallar till vår ved. Sedan ska man se till att få en bra lutning på sin stapling. Vi som valde att stapla "staket" ville till exempel att veden lutas lite inåt snarare än utåt, för då är högen mest stabil. Man ska försöka att få en rak linje med ved-ändarna. Ställer man sig och tittar på vedstaplingen i profil ska det därmed inte vara en massa ved-ändar som sticker ut. Får man till detta har man en stabil vedstapel.

Staplad ved är något av det finaste och en fröjd för själen inför vintern

Första vintern på landet för mig innebar vedstapling med många av mina vänner. Vi var 17 stycken som staplade 10 kubik ved på en och en halv timme från en uppfart in i en lada. Det var en jättetrevlig eftermiddag och de flesta verkade gilla det. I år fick vi besök av två studenter från jobbet. De hade aldrig tidigare staplat ved, men det gick undan som attan ändå. Efter 4 timmar (med rast och mat emellan!) hade vi avklarat 25 kubik. Kvar finns nu 5 kubik för mig och N att avklara. Men med god musik och lite pepp fixar vi det lätt som en plätt. Ovan vedstapeln lägger vi snart ett plåt-tak som ska skydda från regn. I dagsläget har vi räddat vår ved med en presenning. Innan eldningen i vinter kommer vi att ta in ca 1 kubik ved i taget och förvara vid pannan. Till vår hjälp för denna lilla ved-transport har vi en lastare på hjul som tar en kubik ca. Lastaren liknar en varutransport som de använder i matbutikerna för varor. Med den blir det smidigt och lätt. Och veden har vi givetvis staplat nära pannan. Man vill undvika onödiga lyft och meck när det är kallt och jävligt. Over and out

Nya kompisar!

En morgon när vi kom ut i hönshuset insåg vi att en kycklingmamma (läs: höna) hade kommit tillbaka till gården efter att vi trott att hon hade försvunnit. Med sig hade hon sju små nykläckta kycklingar. Så kan det också gå ibland. Vad jag menar är att vissa hönor har för vana att gå undan för att ruva så att de får vara ifred under ruvningstiden. Och det fick hon ju vara - vi har ju inte ens sett till henne på över tre veckor. Men eftersom vi gärna ha fler höns inför hösten tyckte vi att det var en alldeles okej överraskning!

En, två, tre, fyra, fem, sex och sju små kycklingar!

Med tanke på att vissa människor väljer att äta billigt kycklingkött eller liknande oekologiskt dito, löper de ju även risk att handla en broilerkyckling som då endast är 30-45 dagar gammal. Detta brukar jag tänka på nu när jag ser våra kycklingar födda i juni, även de syns här nedan på bilden. För dessa kycklingar har samma ålder som en broilerkyckling. Det är häftigt att de växer så snabbt som de gör även om det är till deras nackdel inom industrin. Eller kanske det är bättre att leva dåligt en kort tid jämfört med att leva en längre tid under dåliga former?

Tre svarta stora kycklingar, en hönsmamma ovanför och de små nya liven på marken även de!

Belöningar

Gröna bubblan har varit på semester, därav har inläggen duggat glest den sista tiden. Det innebär dock inte att arbetet på gården har stått stilla. I takt med att solpanelen kom på plats har också solen tittat in över Skåne och det frodas i landet. Detta inlägg kommer jag därför att tillägna soleran och det den för med sig i form av en enkel bilduppvisning.

Först ut är stocken även kallad stockros. Min första planeterade perenn men inte den sista. Märk väl att jag egentligen inte gillar det där med blommor alltför mycket - man kan ju inte äta dem! Men de är fina några få när de kan varvas med matnyttigheter!

Jag fick stocken av min goda vän Anna - tack för en fin present!

Jag tror inte att jag la ut någon bild på de färdigställda solfångarna så här kommer den:

Solfångarna fungerar fantastiskt - vi duschar och diskar i varmt varje dag utan att blinka! Ocj tekniken skall även fungera bra för diffusionsljus (ej direkt-sol) så jag väntar spänt på det riktiga beviset för det.

Jag trodde att vi inte skulle ha så mycket att göra nu när allting i växthus och grönsaksland är sått/planerat men det fick jag veta att jag tänkte fel om. För man kan till exempel göra trevliga saker som att skörda små mängder rotfrukter då man ändå måste gallra. Och sen behöver det rensas och vattnas nu när solen är ute hela dagarna. För att inte tala om att skörda. Och de tidiga kålsorterna (asiatisk kål såsom pak choi) som vi satte, har nu snart gått i blom och då behöver vi ta frö på dem så att vi kan så ut även nästa år. I övrigt har vi försökt att maximera på de platser i landet där grobarheten varit låg - vi sår i med nya frön där. Så har det varit med koriander och sockerärtor, för de kan hinna komma även en gång till under denna säsong och därmed öka på vinterförråden ytterligare.

När det börjar växa i trådgården är det bäst att ha en grönsakskorg stående vid ytterdörren för rotfrukter som skall provsmakas. Ängssyran är inte planerad i landet men väl ätlig. Församling måste därmed påbörjas snart.

Grönsakslandet har visat sina framfötter och vi är nöjda med vårt test-år även om vissa saker går sämre än väntat. Men det hör odlingen till. Från vänster på den stora bilden ser ni lök, palsternacka, morötter, dill/persilja/koriander, sallad/rödbetor, purjolök samt blandat smått å gott, bönbädd samt den täckta kålbädden. 

Pumpa, morot och lök har det varit gott resultat på. Vi kommer att ha för vintern utan problem tror vi.

Även potatis och sockerärtor samt bondbönor kommer nog att ge god skörd. Men med sockerärtor har jag lärt mig att man nog aldrig kan ha för mycket. Denna långa rad har fyllt 12 stycken liters-påsar med förvällda bönor. Och med tanke på hur gott det smakar så tror jag det hinner ta slut redan i november.

Sockerärtorna fick sig ett stängsel för någon helg sedan - vi fick hjälp av våra fina vänner Anneli och Mauri som var här på besök med sin Clara.

Eftersom det har hänt så mycket på senaste och rapporterna varit få utlovar gröna bubblan en växthusuppdatering inom kort, tills dess bubblar vi vidare här i det sköna gröna Skåne!

Kom du stora fina sol!

Semestern är här och vi bubblar vidare i våra projektplaner med att installera fyra stora solfångare. Ambitionen är tvåfald: vi lockar fram sol till semestern och juli månad och på köpet får vi varmt vatten i våra tankar som förser oss med varma duschar och varmt diskvatten utan vedeldning. Solenergi har många fördelar. Tanken med vårt tillägg av solenergi till husets befintliga värmesystem (vattenburen värme mha vedeldning) som inleddes under senhösten är att vi skall slippa vedelda under sex månader av året. För det är ungefär under sex månader som man kan slippa vedeldningen förutsatt att solen är framme under tidiga våren samt sen-hösten. Även under december och januari kan solenergin skjutsa på värmen som ackumuleras i tankarna. Under dessa månader stiger dock solen inte så högt men reflektion från ett snötäckt landskap är till exempel god.

Varje panel har 24 rör och totalt har vi 4 paneler på taket! Här är ramarna uppsatta.

Under andra delar av veckan har jag och Kristina arbetat i landet och plockat av alla svarta vinbär och kokt sylt på dessa. En höjdare. De röda är nästan mogna och körsbären börjar smaka riktigt fint. Vi hoppas på att många tittar förbi oss under senare delen av nästa vecka för att plocka bär. Ikväll tänkte vi skåla in solvärmen med en god dusch och en solfest helt enkelt! Skål!

Som hittat

myntablad på tork . skapar fina mönster!

Sommartider bjuder allra först på fläder sen följer bär och frukt oss här på gården i högt tempo. Årets flädersaft har buteljerats i insamlade flaskor (återbruk) men den största mängden hamnade ändå i frysen: för att garantera lång hållbarhet. Vi vill ju kunna dricka saft större delen av vårvintern också.

saft, sylt och nyskördad koriander!

Ett tips till dem som ogillar att slänga saker och gärna har några burkar marmelad stående på hyllan är att koka fläderblomsmarmelad på de citronskivor som finns kvar efter saften är silad. Receptet är superenkelt:
3 citroner behöver 6 dl socker och 6 dl saft (mindre kan också gå bra). Koka upp, mixa slät/halv slät konsistens och häll på burk (denna ska gärna vara runt 100 grader och locket kokar du bäst innan så arr alla bakterier försvinner bort).

I helgen när det regnade gick vi bort till ån som rinner i skogen bakom vårt hus för att plocka bäck-mynta. Inget går upp mot mynta-te med honung sent på kvällen. Myntan är gratis och växer i massor här hos oss - vi torkar den och sparar för hela året.

myntan torkar vi på stora matbordet

Utöver mynta, fläder och saft har det jobbats i landet. Semestern är här och körsbären börjar bli röda i träden samtidigt som vinbären skriker om att få bli plockade. Lyckligtvis har vi en kär vän och arbetsglad Kristina här hos oss i sommar - hon har lovat att hugga in hon också.


Njut av fläderblomssaft och fira ledigheten (eller sommarvärmen eller något annat som förtjänas att firas)!