Belöningar

Gröna bubblan har varit på semester, därav har inläggen duggat glest den sista tiden. Det innebär dock inte att arbetet på gården har stått stilla. I takt med att solpanelen kom på plats har också solen tittat in över Skåne och det frodas i landet. Detta inlägg kommer jag därför att tillägna soleran och det den för med sig i form av en enkel bilduppvisning.

Först ut är stocken även kallad stockros. Min första planeterade perenn men inte den sista. Märk väl att jag egentligen inte gillar det där med blommor alltför mycket - man kan ju inte äta dem! Men de är fina några få när de kan varvas med matnyttigheter!

Jag fick stocken av min goda vän Anna - tack för en fin present!

Jag tror inte att jag la ut någon bild på de färdigställda solfångarna så här kommer den:

Solfångarna fungerar fantastiskt - vi duschar och diskar i varmt varje dag utan att blinka! Ocj tekniken skall även fungera bra för diffusionsljus (ej direkt-sol) så jag väntar spänt på det riktiga beviset för det.

Jag trodde att vi inte skulle ha så mycket att göra nu när allting i växthus och grönsaksland är sått/planerat men det fick jag veta att jag tänkte fel om. För man kan till exempel göra trevliga saker som att skörda små mängder rotfrukter då man ändå måste gallra. Och sen behöver det rensas och vattnas nu när solen är ute hela dagarna. För att inte tala om att skörda. Och de tidiga kålsorterna (asiatisk kål såsom pak choi) som vi satte, har nu snart gått i blom och då behöver vi ta frö på dem så att vi kan så ut även nästa år. I övrigt har vi försökt att maximera på de platser i landet där grobarheten varit låg - vi sår i med nya frön där. Så har det varit med koriander och sockerärtor, för de kan hinna komma även en gång till under denna säsong och därmed öka på vinterförråden ytterligare.

När det börjar växa i trådgården är det bäst att ha en grönsakskorg stående vid ytterdörren för rotfrukter som skall provsmakas. Ängssyran är inte planerad i landet men väl ätlig. Församling måste därmed påbörjas snart.

Grönsakslandet har visat sina framfötter och vi är nöjda med vårt test-år även om vissa saker går sämre än väntat. Men det hör odlingen till. Från vänster på den stora bilden ser ni lök, palsternacka, morötter, dill/persilja/koriander, sallad/rödbetor, purjolök samt blandat smått å gott, bönbädd samt den täckta kålbädden. 

Pumpa, morot och lök har det varit gott resultat på. Vi kommer att ha för vintern utan problem tror vi.

Även potatis och sockerärtor samt bondbönor kommer nog att ge god skörd. Men med sockerärtor har jag lärt mig att man nog aldrig kan ha för mycket. Denna långa rad har fyllt 12 stycken liters-påsar med förvällda bönor. Och med tanke på hur gott det smakar så tror jag det hinner ta slut redan i november.

Sockerärtorna fick sig ett stängsel för någon helg sedan - vi fick hjälp av våra fina vänner Anneli och Mauri som var här på besök med sin Clara.

Eftersom det har hänt så mycket på senaste och rapporterna varit få utlovar gröna bubblan en växthusuppdatering inom kort, tills dess bubblar vi vidare här i det sköna gröna Skåne!

Kom du stora fina sol!

Semestern är här och vi bubblar vidare i våra projektplaner med att installera fyra stora solfångare. Ambitionen är tvåfald: vi lockar fram sol till semestern och juli månad och på köpet får vi varmt vatten i våra tankar som förser oss med varma duschar och varmt diskvatten utan vedeldning. Solenergi har många fördelar. Tanken med vårt tillägg av solenergi till husets befintliga värmesystem (vattenburen värme mha vedeldning) som inleddes under senhösten är att vi skall slippa vedelda under sex månader av året. För det är ungefär under sex månader som man kan slippa vedeldningen förutsatt att solen är framme under tidiga våren samt sen-hösten. Även under december och januari kan solenergin skjutsa på värmen som ackumuleras i tankarna. Under dessa månader stiger dock solen inte så högt men reflektion från ett snötäckt landskap är till exempel god.

Varje panel har 24 rör och totalt har vi 4 paneler på taket! Här är ramarna uppsatta.

Under andra delar av veckan har jag och Kristina arbetat i landet och plockat av alla svarta vinbär och kokt sylt på dessa. En höjdare. De röda är nästan mogna och körsbären börjar smaka riktigt fint. Vi hoppas på att många tittar förbi oss under senare delen av nästa vecka för att plocka bär. Ikväll tänkte vi skåla in solvärmen med en god dusch och en solfest helt enkelt! Skål!

Som hittat

myntablad på tork . skapar fina mönster!

Sommartider bjuder allra först på fläder sen följer bär och frukt oss här på gården i högt tempo. Årets flädersaft har buteljerats i insamlade flaskor (återbruk) men den största mängden hamnade ändå i frysen: för att garantera lång hållbarhet. Vi vill ju kunna dricka saft större delen av vårvintern också.

saft, sylt och nyskördad koriander!

Ett tips till dem som ogillar att slänga saker och gärna har några burkar marmelad stående på hyllan är att koka fläderblomsmarmelad på de citronskivor som finns kvar efter saften är silad. Receptet är superenkelt:
3 citroner behöver 6 dl socker och 6 dl saft (mindre kan också gå bra). Koka upp, mixa slät/halv slät konsistens och häll på burk (denna ska gärna vara runt 100 grader och locket kokar du bäst innan så arr alla bakterier försvinner bort).

I helgen när det regnade gick vi bort till ån som rinner i skogen bakom vårt hus för att plocka bäck-mynta. Inget går upp mot mynta-te med honung sent på kvällen. Myntan är gratis och växer i massor här hos oss - vi torkar den och sparar för hela året.

myntan torkar vi på stora matbordet

Utöver mynta, fläder och saft har det jobbats i landet. Semestern är här och körsbären börjar bli röda i träden samtidigt som vinbären skriker om att få bli plockade. Lyckligtvis har vi en kär vän och arbetsglad Kristina här hos oss i sommar - hon har lovat att hugga in hon också.


Njut av fläderblomssaft och fira ledigheten (eller sommarvärmen eller något annat som förtjänas att firas)!

Vinster och nitlotter

I veckan insåg vi att vår vitlök inte alls frodas som vi vill: den verkade har fått svampangrepp! Och precis så var det. Fanns ingen annan utväg än att skörda så snabbt som möjligt för att rädda det som räddas kan. Egentligen skall ju vitlöken stå en bit in i juli men så fick det inte bli för oss i år.

Ser ni knorren i slutet av vitlöksblasten?

All vitlök har därmed i princip dragits ur bädden och vi blastade av och la vitlökarna att torka ovan pannan. Vid torkning av lök skall man annars spara blasten även under torkning för då kommer mer smak ner i löken, samma gäller alltså för gul lök. Den senare är ju den torkade varianten av den som vi på sommaren kallar sommarlök som har grön blast.

För att få ett svar på varför svampangreppet har skett har vi försökt att fundera på varifrån vi fick vårt utsäde. Några var ekologiska sorter inhandlade direkt från fröföretaget, andra sorter har vi bytt oss till. De senare har visat sig bli angripna även förra året men utsädet vi fick var på stora fina vitlökar. Så om hela sanningen ligger här vet vi inte. Det skall tilläggas att det kanske också beror på att miljön här gynnar utvecklingen av svamp: finns sporer redan på löken är det svårt att undvika svampangrepp i framtiden. Inför nästa år får vi därför beväpna oss med ett mycket säkert utsäde för utan vitlök i stora mängder vill man ju inte vara!



För att peppa oss lite beredde vi därför en stor sats fläderblomssaft - en garanterad vinst varje sommar! Det är så gott och friskt och alla älskar det. I år skall vi även göra fläderbloms-champange efter vitsord från en god vän, tillika kock och matfantast!

Mer om resultat och beredning kommer givetvis här på bubblan framöver!

Här på gården lämnades det kvar utmärkta plock-don. Man spänner på dem som med en ryggsäck och sen är det bara ut och plocka!

En milstolpe nådd: tomaterna har flyttat ut!

Äntligen fick vi till det - tomaterna fick komma ut i växthuset i helgen. Många andra planer fick stryk på foten, däribland en resa till Stockholm och midsommarfirande från ljusa morgon till sena nattimmen. Vi är ledsna för det såklart, men ibland blir man tvungen att planera om mot sin vilja. För tomaterna behövde oss denna helg och de fick de.

Vi har två bäddar kvar att plantera på i växthuset.

 Att plantera ut tomater i ett växthus är lite pill. Jorden de ska planteras ned i mår bäst av att luckras innan och gödslas samt vattnas ordenligt. Bädden måste vara helt genomblöt. Vi har detta åpr valt att planetera över bioplast, dvs nedbrytbar plast gjord från majsstärkelse. Då är det extra viktigt att jorden är blöt innan den täcks med plast. Som gödsel har vi använt hönsgödsel. Man ska vara försiktig så man inte doserar för mycket - hönsgödsel är mer kväverikt än t.ex hästgödsel så det behövs oftast bara ett tunt lager. Tomaterna som planteras ned behöver bindas upp från taket. Innan utplantering kan man snåla med vattning för då är plantan som mest tålig. Efter utplantering och uppbindning skall man givetvis vattna rikt.

Vi har planterat olika sorter med tomat. Alla är givetvis ekologiska. En god variation enligt oss är små tomater (cherry tomater), biff tomater (de större, biffiga), lagringstomater (som man kokar god pastasås på) samt några plommon eller gula tomater för variationens skull. För gott resultat krävs nu god bevatting - i år skall vi fixa med droppbevattning så att den biten sköter sig själv.

Våra vänner var på besök och inspekterade resultatet! Växthuset ska få sig en dörr på var sida innan vi kan kalla det klart.

Mer om odling kommer här på bubblan snart! Den sista bilden blir på våra vallmos - de blommade över alldeles för fort. Jag älskar dessa blommor för de skriker sommar från vägkanten, en anlagd trädgårdsrabbat eller mitt i sädesfältet!

Nu ska jag ta mig en kopp te med honung från gårdens egna bin: den första slungade för i år!

Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dej?

Det var längesen sen sist. Gullefjun har hunnit få kompisar och även mist några. Gullefjun själv är i storlek mellan fullvuxet och nykläckt dessa dagar (broilerkycklingstorleken, dvs 30 livsdagar), kan jag rapportera. Det sorgliga i historien om kompisarna från skrivbordslampan är att de inte överlevde flytten ut till de andra kycklingarna i hönsgården. Präglade som de var på att få tillsyn av oss (läs: människor) och mat från ovan (rent orienteringsmässigt ovanifrån blev det när vi sträckte ner diverse matnyttigheter ner i lådan där de höll till), ledde till att de inte följde efter sin surrogatmamma till matskålen ute i kycklinggården. Efter två knappa dygn hittade vi döda små kycklingar i gården. Sorgligt. Nästa år måste vi därför: göra om och göra rätt. De små liven vi mist kan inte fås tillbaka. Det är hårda verkligheter man slås av som inbiten stads-vegan utflyttad på landet. Inför nästa år får de eventuellt icke-kläckta kycklingarna (embryofyllda äggen) stanna där under lampan en längre tid och bli så pass starka så att de klarar sig på egen hand vid en mycket mer senarelagd utflytt.

I gården finns det dock 13 små liv att titta och njuta av varje dag. De följer med sin hönsmamma till mat och värme. Alla här på gården är stormförtjusta i dem, inte minst vår lilla dotter. Hon försöker härma de små pip-ljuden så smått själv. Mycket uppmuntrande att lyssna på som förälder kan jag intyga.

Ett av våra många kålbrätten - här har vi också odlat upp lite sallad!

Och mer om djurlivet finns det att berätta - vårt kära lamm Märtha fick vi lämna över till några goda vänner till oss som har fler lamm och tackor ute i en hage. Att hålla ett ensamt flasklamm har sina begränsningar, det insåg även dess förmyndare och tillika småbarnspappa som samtidigt vill kunna hålla säsongens odlingar och projekt igång här på gården. Lamm får bli ett framtida projekt sa han tillslut. Jag tycker att det är perfekt med betande lamm och får i våra stora hagar här hemma, men kanske inte riktigt ett projekt moget att rulla igång ännu, men som sagt, kanske ett annat år?

Kålbädden täcker vi med biologiskt nedbrytbar plast som håller det mörkt för allt utom kålen som vi planterar ner i hål som vi gör själva. Plasten är kanske inte så estetiskt tilltalade men fyller väl en god funktion: ogräsbekämpning!

Den stora anledningen till att det uppdaterats så lite på sista tiden är tiden. Tiden är svår ibland tycker jag. Särskilt om den ska tävla om att få utnyttjas till så många projekt på samma gång som alla har hög prioritet och är svåra att utesluta. Denna gång fick det bli den gröna bubblan, en annan gång blir det något annat. I skrivande stund är jag i färd att dra på stövlarna för att få färdigt den sista och tredje bädden i köksträdgården. Sent i förra veckan färdade vi kålbädden: det blev 80 olika kålplantor och över bädden satte vi upp ett nät för att skydda mot kållarver som annars äter upp allting innan skörd. Kålfjärilen är den gul/citronfärgade fjärilen som dyker upp i maj/juni någongång och som är mindre populär här hemma.

Nätet ska hålla kålfjärilen borta!

Innan midsommar skall alla tomater ner i växthuset - gavlar byggs i detta nu och lillan sover gott i sin säng. Det är dags att sälla sig till arbetsleden! Sedan firar vi med nubbe och (veggo)sill!

Lev mäl, må gott och på återseende!

Gullefjun får äntligen kompisar!

Livet är allt fantastiskt. Sedan jag blev mamma har jag mer och mer insett innebörden av livet och i synnerhet termen: grattis till livet! Idag på eftermiddagen fick jag chans att säga det igen: grattis till livet. Efter flera veckors ruvande (jag tror minst på fyra veckor i alla fall) så har äntligen ägg börjat kläckas i hönshuset.

Det är tack och lov inte alla hönor som blir ruv-benägna. Vissa blir till och med ruv.sjuka. De lämnar inte redet överhuvudtaget trots att äggen aldrig blir till kycklingar. Och även om det inte finns några ägg, ligger de pall i sina reden. Bäst är egentligen att skilja ut de ruv-benägna hönorna från gården ganska tidigt. Man kan lägga till några ägg under henne och låta henne ruva i fred. På så sätt får du fortfarande ägg till dej själv från de andra hönorna och de ägg som ruvas får samma mognadsgrad vid samma tidpunkt. För en dryg vecka sedan insåg vi att vi nog var tvungna att särskilja ruv-hönorna från resten. Resultatet var nämligen att det fylldes på i ruv-redet med färska ägg varje dag. Och kvar till oss (och till mina kollegor på jobbet som köper ägg av mig) fanns det inga alls. Ingen bra statistik.

Fyra ruv-hönor fick därmed flytta till vårt andra hönsgård. Och i torsdags började kläckningen. Den första hönan fick för sig att hon inte gillade sina kycklingar och när vi upptäckte detta hade hon redan hunnit hacka ihjäl en av sina små. Vi fick därför flytta in resten av hennes ägg inomhus under en skrivbordslampa:

Armlampan är super funktionell för detta ändamål! Tack kemicentrum för denna donation!

Plötsligt började det pipa: en liten näbb tittade fram. Efter en dryg timme valde vi att hjälpa till med kläckningen. Visst är det fantastiskt att en sådan liten kyckling låg där inne i ägget?

Här ser ni hålet på ägget!

Titta här ligger jag!

Idag är kycklingen dock lite piggare och torrare.

Livet är bra överraskande: grattis till livet lilla kycklingen. Namnförslag någon?