Gatea nedströms?

Medan somliga ligger och ruvar fram våra kycklingar, springer vi andra mest omkring här hemma på gården. Vi har varit fler här under några veckor - så saker och ting har gått undan. En gång för några år sedan fick jag i en managementkurs veta att när man har många sysslor framför sig så gäller det att gatea nedströms. Det är kanske inget hönan tänker på, men vi här hemma har gjort vårt bästa för att följa devisen. Men vad innebär den då, devisen? Jooo, man ska genomföra de sysslor som är mest tidskrävande först. Det gäller att tidsprioritera och inte multitaska. Det här med många bollar i luften

är alltså inte bra, inte sant, utnyttja er inte av det! (Och skriv inte det i CV:et heller för den delen).

Jag lämnar lite plats åt våra 3-åriga sparrisar som numera är 160 cm höga och även åt raden i trädgårdslandet som håller lök, både den frö-sådda och den med sätt-lök. I veckan satsar vi på att få ut våra plantor i växthuset i väntan på fiberduk till det nya trädgårdslandet. Så när vi nu väntar på fiberduken så gäller det att gatea andra sysslor, för att slå bort andra (även de) tidsprioriterade sysslor. För risken med många göror 'r ju annars att vi gör lite av varje och därmed inte kommer fram alls.

Well well, sa jag att detta gateande gäller lustfyllda aktiviteter? Undra om hönan tycker ruvning är lustfyllt?

Våra plastdunkar verkar fungera bra som hönsreden

Lökraden innan lökplantorna planterades och sparrisen i motljus :)

Sparris

Tomäter - nu är ni pau plass

Japp. Nu står de ute i växthuset. Jag pratar om våra tomater såklart. Peppar peppar, låt inte frosten komma. Då är det kört. Vi motverkar detta genom att ha stenkoll på väderrapporterna och om det ska bli kallblåst, gäller det att bunkra upp med filtar och värmefläkt, inte filtar kanske, men väl lite isolerande plast.



Den stora plantera-tomat-aktiviteten blev av mycket tack vare vår fina sambo Ludde. Som ni ser jobbade han flitigt, han finns både i och ur fokus, så snabbt rörde han sig mellan tomter, uppbidning och beskådning. I takt med att vi käkar upp vår pak choy kommer vi att plantera ner vår basilika på samma plats. Men än så länge står de små basilika-plantorna på vår veranda och växer till sig.

Jag skriver mindre ikväll, lämnar mer plats åt bilder!

Nu är rapsen här! Och maskroserna utanför väcthusplasten!

Vårvintersådden ger grönt och fräscht resultat

Sareptasenap och red russian

Vi är i full färd med att smaka på växthusets alla varianter av (asiatiska) kålsorter som vi drivit fram under tidiga våren. För er som inte har läst om det på bubblan kan ni klicka er vidare här. Med ett växthus som vi har, kombinerat med droppbevattning, har det varit mycket smidigare att få dessa gröna blad än vad vi anat. Tidigare hade jag nog bara smakat på en sort - pak choy. Den används flitigt i det asiatiska köket, gärna i kinesisk matlagning, thailändsk och indonesisk om jag ska nämna några. Pak Choy kan man idag även hitta i en välsorterad grönsaksbutik, men då är den nog ofta odlad långt härifrån. Rätta mig om jag har fel?

Utöver pak choy har vi även testat sareptasenap som har just en senapssmak eller faktiskt närmare dijon (wasabi, pepparrot) som sticker till i slutet av tuggan. Lite som när du äter sushi och tar aningens för mycket av den gröna gojjan. Den är därför inte lika mild som pak choyen och kan vara spännande att äta färsk i t.ex. en sallad eller i en kambodijansk rätt som jag läste om på denna blogg, värt att testa? Red russian är en annan sort som ska bli lite större än som på bilden innan den kan skördas. Den har ingen särskild framstående karaktär vad jag kan minnas - har bara ätit den förra säsongen också. Jag får återkomma med en mer tydlig beskrivning om denna.

Pak choy är verkligen snygg (?) och den kan bli ca 20-50% större än på bilden. Men vi har redan börjat käka av den. Sjukt mjäll att äta, den bör stekas ytterst snabbt.


Helt klart en favorit: pak choy. Smälter i munnen. Underbar att woka!

För att kombinera sysslor med att umgås med barn gäller det att finna smarta lösningar. En extra vattnerska i växthuset är aldrig illa - hon kan ju inte veta att vi har droppbevattning och därför egentligen inte behöver vattna från kanna! Men roligt tycker hon i alla fall att det är - hoppas att den känslan sitter i!



Vad skulle vi gjort utan vår hjälpreda? Som ni ser har vi mer plats i växthuset, snart kommer fler plantor in här (läs tomat, chilli, paprika och gurka bl.a.)

Platsbrist

Hur kan det vara möjligt att ha platsbrist undrar jag? Vi som har så gott om utrymme. Men just när det gäller plantor finns det vissa krav såsom ljus och godkända temperaturer. Och med takt med att värmen stiger och sommaren är här på riktigt, så blir omplantering och därmed större krukor (mer plats-behov) ett faktum. What to do?

Vi körde ut de värmetåliga plantorna i verkstan - här ser ni pumpa och frilandsgurka bl.a.

 En strategi är att flytta ut ett gäng i verkstaden. Igår morse insåg vi dock att både kål-plantor och basilika har blivit ätna på, förmodligen av en mus (eller råtta?). Fy för. Vi behöver flytta dem igen förmodligen.

Nu har vi dessutom ett femtiotal tomatplantor som behöver omplanteras eller planteras ut i växthuset. Kruxet är att om frosten kommer en natt dör alla plantor. Vågar man chansa?

Kronärtsplantorna får stå kvar ett tag till

Ett fint gäng plantor men bara en bråkdel av vad som finns

Vår fikonplanta (snart träd?) har tagit sej fint, vi ser t.o.m frukter komma!

Under helgen har vi funderat och funderat. Vi har bestämt oss för att uppdrivningen nog ska ske i vårt växthus under förutsättning att vi har värmetillförsel där under de kallare månaderna. Det är få ställen som kan ge så mycket ljus som ett tunnelväxthus. Fortsättning följer!

Sådd är nådd!

Potatisraderna är kupade, precis som det ska vara.

Äntligen har vi pillat ner potatis i jorden och laddat raderna i landet med frön som ger palsternacka, morot, rödbeta, sockerärta, persilja, koriander, dill. Vi har några rader kvar för lök, spenat och bondbönor. Till vår hjälp med frösådden har vi en så-maskin som man laddar med de frö man ska ha och som man sedan ställer in hur många frön den ska släppa per meter. Sedan går man med den längs raden och sådden blir på så sätt gjord. Smidigt. Men det är lite tid emellan för att ladda på nya frön och tömma ut de som är sådda. Men jämförelsen med att så för hand är helt klart mer tidskrävande för våra mängder och inte alltid det som ger bäst resultat. Det är lätt hänt att man sår för tätt eller att för många frön hamnar i samma sågrop så att säga.

Potatisen har vi förgrott i våra fönsterkarmar. En god förgrodd är en potatis som inte har alltför långa groddar och som är torr.

Imorgon sätter jag ner lök i landet också. I år odlar vi fem rader lök mot fjolårets två och en halv. Vi håller tummarna för att vi har räknat rätt på mängderna så att det räcker för hela vintern 13/14!

Extra händer!

Vi har hunnit göra mycket mer än vad gröna bubblan förmedlar. Ibland blir det så, ju mer vi gör här hemma, desto färre uppdateringar från bloggen. Med detta inlägg vill jag egentligen tacka Kristina som varit ute hos oss i förra veckan. Och arbetat med våra fruktträd och förberett inför sådden. I fredags var jorden klar för sådd. Jag delar ut några bildbevis.

Tack för all hjälp Kristina!

Barnet är 90 cm högt (max), ungefär så stora är hjulen på vår väns traktor som för tillfället står hos oss!

Det här med gödsel och skit

Nu är det äntligen dags för markbearbetning. Återigen har vi haft stor hjälp av våra grannar i form av gödselleverans: Verkligen tack för leverans och skit!

En stor hög med gödsel alltså, bara att hiva ut?! (stor bild pga efterfrågan på dessa, SL)

När det gäller att bearbeta marken så är det ju först nu det gäller. Innan har det varit alldeles för kallt och nästintill tjäle i marken tills för en vecka sedan. Det är bra att gödsla innan vi kör med traktorn. Bara att hiva ut lite skit med andra ord. Hönsgödsel anses vara väldigt potent för den innehåller flera gånger mer kväve än andra djurs gödsel. Det är till exempel av samma anledning som man kan göra bra biogas med ett substrat som delvis består av hönsgödsel.

Från en hög skit till spridd skit 

Jag har lärt mig en sak i detta arbetsmoment. Vissa grönsaker vill inte ha gödsel i lika stor utsträckning som andra. Dessa grönisar heter palsternacka och rödbeta, morot och lök vill inte ha någon alls. Därför är det bra att inte sprida gödsel på den del av grönsakslandet där de ska växa. Det ska jag se till att göra rätt nästa säsong. Nu får jag istället gå ut i landet och göra om för att göra rätt. Ett stort tips till er andra alltså som kanske inte hunnit till detta skit-göra-moment i ert trädgårdsarbete ännu. Man lär så länge man lever tänker jag och ler brett :)

En annan sak jag har lärt mig är att platsen för olika grönsaker flyttar från säsong till säsong, men det känns ju å andra sidan ganska logiskt. Till och med i grundskolan fick vi lära oss att jorden ibland ligger i träda t.ex. I år ser vi dessutom till att dubbla odlingsarealen. På den nya platsen på ängen är det inte lika mycket näring och här tänker vi oss anlägga odlingar av bönor, majs, pumpa, squash med mera.

Igår vabbade jag blandat med lite trädgårdsjobb och med en trött liten tjej. Det var på sätt och vis bra, vet inte om denna övning kunnat utföras så lätt annars? I det gamla landet ser vi spår från förra året; brysselkålen är gul och de sista pujolökarna såg Ludde till att lägga i en soppa på eftermiddagen tillsammans med nyligen uppgrävda jordärtskockor (gott!).

Trötthet, purjolök och gula brysselkål.

Hönshus och rediga reden

Inte världens snyggaste hönshus kanske men gratis är gott!

Våra grannar kommer med nya överraskningar varje dag. En morgon tittade jag ut genom fönstret och där nere på ängen var det en stor lastare i full färd med att placera ut en gammal bod intill vår hönsgård. Visserligen visste jag att den skulle köras hit från vår grannes gård - de ville ju bli av med den - men jag hade kanske inte räknat med att den skulle dyka upp bara så där en lördag på en skopa liksom. Och kanske inte kl 09 en lördagsmorgon? Lite synd att jag inte fick upp kameran snabbt nog. Min lilla dotter Zäta har lärt sig att prata. Traktor är ett nytt och välanvändt ord. Det var därmed hon som såg lastaren (större traktor) först och fick min uppmärksamhet att riktas dit det hände. Detta var någon gång i mars, vi hade ingen snö, men det var fortfarande kallt. Tanken är att vi ska byta hönsgård, den gamla får istället tjäna som vedbod och traktorgarage.

Dunkarna ska få tjäna som reden och här fixar Ludde ställningen till dem. Till höger ser vi sovpinnar!

Att ha höns är egentligen ganska enkelt. Jag har egentligen inte läst mig till så mycket kunskap om höns, har mest pratat runt med folk omkring som också har dessa djur. Bra att veta är till exempel att höns gillar att sova på en pinne. Så det är bra om det finns sådana i deras hus. Hönsen som värper vill gärna vara ombyggda - väggar och tak omkring dem med andra ord. Det räcker med ett par reden till ett tiotal höns. Vi ska starta med fem reden och se hur långt det räcker till våra 20 någonting höns. Vare rede gör vi med hjälp av en 25-litersdunk. Nu när våren kommer sätter många höns igång med att ruva på sina ägg. Då vill man gärna skilja ur dem från flocken så att de får ruva fram sina kycklingar i lugn och ro. Med en dunk kan vi därför flytta på dem enkelt tänker vi. Då flyttas ju hela hönan och alla äggen på en gång. Särar man på dessa löper man också risk att hönan överger sin uppgift. Mer om dunk-konstruktionen följer för det återstår lite mer arbete innan vi är klara med det hära projektet!

Nisses vagn är ställd så att Ludde får riktigt schysst utsikt med fönster i söder!

Vårtecken har vi i alla fall sett idag men någon markbearbetning och sådd ute i landet får allt vänta tills nästa helg. Med en sådan här sen vår får vi hoppas att sommaren sträcker sig in i september!

I lördags passade Fria Tidningar på att skriva om vår förädling och hushållning i tidningen. Nätupplagan bjuder på en reviderad variant av Paulas artikel.

Vårvinter-skörd från växthuset?


I fredags när jag kom hem från Listerlandet och efter att ha varit på en minnesgudstjänst för en nära vän till familjen, möttes jag av ett helt gäng som stod i ute i växthuset. De förgrodda plantorna skulle planteras. Markbearbetningen i växthuset har vi fått hjälp med sedan några veckor tillbaka: vår hängivna wwoof:are Kristina, som kommer ut lite då och då till oss och ger oss en hand var den behövs, hade fixat till detta så bra. Istället för att täcka bäddarna med nedbrytbar plast detta år, har vi valt att täcka med ensilage vi fått från en eko-bonde här intill.




Vad skulle vi gjort utan våra fina vänner och bo-kamrater som är hos oss titt som tätt?!

Vi har alltså tänkt oss att få gröna bladgrönsaker innan vi får något ute ifrån trädgårdslandet. Tack vare växthuset kan odlingssäsongen på så sätt förlängas. Några månader på våren kan man starta tidigare och hösten kan förlängas in i november om man har tur. Detta för växthus som inte är uppvärmda. Då gäller givetvis andra regler.




Innan kålplantor, spenat och salladslök planteras ner i jorden skall den täckas med ensilage! Våra pakchois har hunnit bli riktigt stora i sitt brätte (bilden till höger).

När vi närmar oss slutet av maj/juni, kan fler plantor planteras i växthuset såsom chilli, tomater, gurka, melon med mera. Tills vidare står de inne i huset i ett drivhus (läs akvarie med god temperatur) för att växa till sig och bli stora och starka nog att fixa utomhusklimatet. Än så länge är det alltför kallt för att någon annan trädgårdsverksamhet har satt igång här hemma. Sådden som var planerad till helgen får skjutas upp t.ex., vi har nämligen fortfarande frost på nätterna!

Trots det kalla vädret kunde vi dock ha långbord och lunch utomhus i solen i lördags. Hoppas det blir mer sånt här på gröna bubblan!


Nu är vi igång igen!

Den gröna bubblan reser sig från sin vintervila. Fram tills nu har vi förkovrat oss i inomhusmijöer, njutit av att öppna och äta ifrån gårdens egna syltburkar samt stekt den sista löken från skörden. Det är tur att våren är på väg. Även om det inte riktigt känns så, så är det så. För någon helg sedan sådde vi våra första frön. Tomater, chillis, paprikor åkte i och för sej ner i jorden några veckor innan dess. Vi brukar försöka att hinna med det någon gång innan februari går över till mars, eller strax därefter. I år kommer vissa grönsaker att odlar mer av medan andra utesluts, odlingsarealen kommer dessutom att utökas och förgroddningen tas på största allvar.



Att så är ett sådant pilligt mys! Det är mycket bra att noga märka ut sin rad med det man har sått. För med många plantor blir det svårt annars.

Först ut är våra asiatiska bladgrönsaker. Vi satsar på att få dem ut i växthuset innan tomaterna hoppar dit. På så sätt hinns det med lite grönt innan den riktiga värmen kommer. Tillsammans med asiatiska bladgrönsaker såsom pak choi, mizuna och asiatisk bladselleri, sår vi också vintersalladssorter. Brättena vi använder är yteffektiva: små pluggar för varje framtida planta på en kvadratisk yta som håller över 60 plantor. Nu står de och trängs i de två akvarier vi har och utnyttjar som mini-växthus.

Snötäcket är varierande över Skåne - hos oss ligger den kvar på sina ställen!

Men snön ligger tjock på marken. En dag som denna, när solen är framme, finns det dock hopp. Vår varmaste plats i huset är på verandan. Det är där jag sitter nu och dricker en kopp te. Samtidigt hör jag vattendroppar som slår mot emaljfatet på odlingsbänken utanför fönstret när istapparna tinar bort. Ett irriterande ljud, men det skvallrar ju samtidigt om att snön är på väg bort!



Vad skulle vi gjort utan vår veranda?

So long!

Och ännu mera chilis!

Häri ligger sweet lemon, blondie, klockformad chili och mycket mer

Fy bubblan vad det var längesen jag skrev ett inlägg här på gröna bubblan. Den enda förklaringen är att vi har alldeles för många olika projekt och alldeles för lite tid för att skriva om dem. Men för att stilla vår allas nyfikenhet lägger jag inte lite bilder på våra chilis. Dessa olika varianter från säsongen har vi torkat. En vän till mig brukar blenda sina chilis till ett pulver som hon sedan använder när hon lagar mat. Smidigt. Det skall jag också göra, men först får de ligga hela i burken och glänsa lite!

Under julledigheten har vi börjat blanda färger och lagt färg på väggen. Jag får skriva mer nästa gång! Jag kan i korta ordalag säga att äggoljetempera is the shit, förstår verkligen inte varför jag målat med plastfärger innan. Men man lär så länge man lever!

Sött, starkt, det heter Sweet chilli!

Förra året kom jag över ett recept i en receptbok som jag fått låna av min duktiga kock-kompis Melissa. Den stora behållningen med den boken var huvudtemat: foraging. Att plocka ätbart vilt och tillaga det hemma. Helt perfekt om man som vi här på gården, gillar att komma över spännande ingredienser för ynka summor pengar. Foraging är med andra ord inte alls dumt. Om man dessutom odlar och som vi gillar stark mat, är det heller inte dumt att koka sig sin egen Sweet Chilli på de hemodlade chillisarna. När jag därför kom över detta recept, blev jag väldigt glad. Och det tar inte lång tid heller och när den är hemmagjord slipper du alla smakförstärkare vid namn natriumglutamat till exempel.

Receptet till denna sweet chilli sås följer här:
3 finhackade chillis (obs, styrka kan variera, så välj med omsorg hur du vill ha din sås)
1 mortlad vitlöksklyfta (jag har fem dubblat denna mängd eftersom vitlök är så gott)
ca 2 dl socker (gärna råsocker)
125 ml risvinäger (vill man köra på när-odlat-konceptet kan man byta ut mot äppelcidervinäger)

Lägg alla ingredienser i en kastrull (gärna typen sauce-pan)
Låt socker lösa upp sig under låg värme, koka sedan 5-6 min eller tills såsen blir mer trögflytande. Detta är svårt att veta, jag kan säga att såsen blir mer "trög" när den får kallna dessutom. Häll upp den färdiga såsen på en burk/flaska som du har för-kokat dvs steriliserat. Du kan spara på såsen i ett år eftersom det finns så mycket socker i.

Rabbi visst fryser du?

Nu måste vi ta in dej kära kålrabbi! Minus 15 grader är inget för ett sånt stort huvud som du. Det var med andra ord bara att ta och rycka upp (den satt j-ligt hårt!) kålrabbin. Lyckligtvis blir kålrabbin super när den mjölksyras så om det är några huvud som tagit stryk av kylan, hamnar de i mjölksyrningskärl. Kvar i landet står en stolt grönkål och brysselkål.

Andra aktiviteter här på gården i dessa snötider är att dra bort snö från tunnel-växthuset, som tar stryk av för mycket snö. Plasten vill vi ju kunna använda i alla fall minst tre säsonger till (gärna fyra). Hönsen behöver dessutom kärlek - de gillar inte alls det här med kyla!

En stor skyffel är bra till många ting!

Det omöjliga projektet har börjat

Första strykningen i taket. Det lär bli 3-5 strykningar till och varje strykning behöver 3 dagars torkning. Hjälp!

Japp, nu är det inomhusaktiviteter här i bubblans land. Första strykningen är gjord i taket. Det lär bli minst två vändor till. Lägg till det tre dygn som torktid samt minst 3 strykningar på väggar med lika många torkdagar emellan. Hinner vi klart till jul?

För er som inte hänger med: vi ska flytta till ett nytt sovrum. Det andra är sunkigt. Kanske mögel? Vi bestämde oss därför att slakta den gamla hallen/entrén och göra om den till ett provisoriskt sovrum och tillika framtida sovrum för en liten krabat (vår Zäta). Garderober revs ut, puts lades på och nu återstår målning. Vi väljer schyssta gamla metoder för färgsättning denna gång. Både linoljefärger och äggoljetempera är färger som andas. Den senare färgen blir därför valet för vår målningen av vår puts. För putsen är inte fuktfri såhär fyra till fem veckor efter den lades på. Hur projektet fortskrider kommer jag att skriva mer om. För er som intresserar er mer för det här med linoljefärger och äggoljetempera, föreslår jag att ni läser mer här. Och om det här omöjliga projektet började jag att skriva redan tidigt i år om jag minns rätt. Nu ska jag ta en paus!

Om man ska göra om har jag hört att man ska göra rätt. För mig känns det rätt med puts istället för stuckatur-tapeter eller träimitation i plast. Vi har med andra ord mycket att göra här i vårt hus!

Lady Marmelad, we love you!

Kvitten luktar himmelskt! Fruktskalet är ludet när man plockar den.

Vi har två olika sorters kvitten här hemma. Jag får intrycket av att folk lätt blandar ihop vad kvitten är för något. Letar man på nätet blir man ibland inte klokare. Svårigheten verkar ligga i att särskilja på det som är rosenkvitten (surt som ättika) och vanlig kvitten (mindre vanlig i Sverige). Den senare brukar man koka en himmelsk god marmelad på. Mina persiska arbetskollegor menar att kvitten heter heaven fruit i Iran. Denna marmelad ska man koka i minst 2,5 timmar för att den ska hinna karamellissera och bli precis så god som den kan bli.

Receptet kommer här:
Skalad och skuren kvitten, ca 1 kg
3 dl vatten
750 g socker (rör eller vanligt beroende på vad du känner)
1 citron (2-3 msk citronsaft, samt ev rivet skal)
1/2 tsk kardemumma

Kvitten är sträv och lite klibbig - det finns rika mängder pektin i kärnhuset.

Hjälps man åt går det snabbare att skala all kvitten!

Koka först kvitten i en kastrull, med vatten. Häll på socker och kardemumma efter att det kokat upp. Låt koka utan lock på svag värme ca 2-3 timmar. Se till att färgen slår om från gul till röd. Smaksätt med citron och lägg upp på förvärmda burkar (steriliserade).

Kvittenmarmelad kallas också Lady Marmelad. Kvitten har länge ansetts kunna ge sexuell stimuli varför kvinnor förr i tiden, särskilt kvinnor som var prostituerade, gärna höll sig med kvittenmarmelad för att affärerna skulle gynnas.

En annan godsak att göra med kvitten är membrillo. Detta trevliga marmelad-godis är vanligt i den spansktalade delen av världen. Man ska njuta av membrillo tillsammans med en fårost som heter Manchego, allt står på länken här.

Vi hade tur i år för vi fick mycket mer kvitten i år än förra året. Tack vare god gödsling och bra marktäckning har jag fått veta.

Mat i jord och i ditokällare

Hur snyggt växer inte brysselkålen?

Nu är vi redo för vintern. Till och med palsternackorna har kommit ner i källaren och när allting kommit på plats, var det dags att svavla ur matkällaren. Detta gör man för att ta bort oönskade gäster såsom svamp och bakterier. Att svavla ur matkällaren är ett urgammalt trick. Svavel eller svavelblomma är ett gult pulver som man vid denna övning sätter fyr på. Det är viktigt att man får till fullständig förbränning (gott om syre). Vi läste på ett forum att det är bra att sätta fyr på svavel genom att t.ex sätta en brännare under en burk med svavel (använd 2-3 msk pulver). Man får därefter stänga ordentligt och sätta igen ventiler med mera i källaren och låta det stå så i ett dygn. Sedan kan man vädra ur och vara där som vanligt igen.

Utöver att svavla ur vår källare har min käre sambo rensat ventilen ut från källaren (den bestod av ett helt igenkloggat rör). Nu är det med andra ord mindre fukt i källaren vilket är bra, innan hade vi alldeles för hög fuktighet. Vitsen med jordkällaren är att den ska hålla jämn temperatur över hela året och att den är lite fuktig så inte alla rotfrukter torkar ut bland annat.

Rättikabladen ser glada ut, vi får se hur stor rättikan blir. En inplockad kålrabbi - superschmeltz. Krispig och god!

Kvar i jorden har vi kålsorter, både på friland och i växthus. Sent i augusti satte jag dessutom rättika, en viktig ingrediens i min darlington Kimchee. Har jag tur kommer det lite rättika, annars får jag göra en ny helhjärtad satsning nästa år. Kål på friland heter i vårt fall brysselkål, kålrabbi och grönkål. När jag var 15 ville jag inte ens gå i närheten av kokande brysselkål, nu är jag mycket förtjust i dem! Tur är väl det, för vi har en del att tugga igenom!

Det är fler här på gården som gillar den omdonade matkällaren och grönkålen står stolt i landet!

Vill ni läsa mer om att elda svavel så hittade jag en länk från ett trädgårdsforum och jag har också läst om det på ett forum på alternativ.nu. Vi hade svavel hemma, annars kan man säkert finna det på en välsorterad trädgårdsbutik.

Stekta gröna tomater eller?

Med över 20 kg gröna tomater och 5 kg tomater i bagaget tar vi nu farväl av våra tomatplator för denna säsong. När väl frosten kommer finns det ingen anledning att inte skörda ut alla grönsaker från växthuset. I veckor har vi nu haft grönsaker i lådor, i korgar, på fat och i hinkar på vår veranda i väntan på att bli omhändertagna. Vissa saker ska hängas upp för att torka, däribland chillin. Tomaterna har tillåtits mogna i fönsterkarmen, andra har åkt ner i grytan för att bli chutney, marmelad eller inkokta gröna tomater. I år hade vi tur med våra gröna tomater, de fick som sagt ligga inomhus tillsammans med lite andra mogna frukter och blev därmed röda tomater en tid senare.


Sommarens växthussäsong har för vår del varit ett lärdomsår. Med få soltimmar och relativt sen plantering har inte skörden blivit riktigt lika stor som vi förväntade oss. För några helger sedan var jag på bröllop. Jag fick sitta bredvid herr Mandelmann som är halva succén bakom det omtalade Mandelmans trädgårdar på Österlen. Enligt honom har året bjudit på en skitsäsong. När vi talar om odling alltså. Ända in i november har vi till exempel här hemma fortfarande odlingsfix att göra. Det kanske mest beror på oss själva tänker ni nu. De är säkert bara ett pack slackers där ute på landet. Men nej, denna säsong har inneburit att många saker från landet har blivit klara sent. Och då har man fortfarande att göra med sina grönsaker november månad till trots.

Stora härliga paprikor får man dock försöka konsumera relativt fort. Man kan också göra ajvar på dem och sedan lägga på burk som bör vara steriliserad innan. Ser man dessutom till att koka in burken (man fixar ett vattenbad för glasburken som håller 100 grader en dryg halvtimme), så kan burken förvaras länge om den står svalt.

Paprikan till vänster var en hit för i år , den köpte vi från Runåbergs fröer. Boxpaprikan har jag gjort ajvar på. Den blev lite röd när den väl togs in. En rad persilja ska täcka vinterbehovet hoppas vi på!

Till helgen måste jag ta tag i 15 kg morötter. Jag tänkte syra dem. En gammal favorit i repris!

Nya och gamla grönisar

Kiwano, gurkor som tillåtits mogna för att vi ska ta frö samt en hög med tomatillo!

Nu är verkstaden full av växthusgrönsaker. I och med att frosten kom i förra veckan fick vi plocka in rubbet. I högar ligger det därför diverse grönsaker som är olika bra att förvara. En nyhet för mig sedan något år tillbaka är tomatillon. Den äter man mycket i sydamerika. Smakar syrligt och surt på samma gång och klär sig i ett hölje likt den exotiska physalisen. Tomatillo är utmärkt i en färsk salsa tillsammans med tomater, koriander och en liten chili.

Bredvid tomatillon ligger kiwano. Den finns i butik ibland men odlas (enligt vad jag vet) i mindre utsträckning i någon nära lokal som t.ex. i Sverige. Kiwano är lite av en gurksläktning men smakar sött och gott om jag minns det rätt, vi fick endast en lyckad kiwano förra året och av den smakade jag en fjärdedel! Både kiwano och tomatillo får man äta nu eller i alla fall ganska snart. De håller såklart längre om de ligger svalt.

Kiwanon har taggar som ingen annan!

Andra gamla kändisar såsom squash och pumpa kommer inte att åka ner i vår matkällare. Den är för fuktig och mörk. Bäst håller de sig på ett fönsterbräde i solen och eventuellt ganska svalt. Våra stora squash bereder vi i ugnen enligt ett fantatiskt recept, vilket inte alls ger den träsmak som man annars brukar prata om när det gäller stora squash. Så här gör du:

En schysst rätt för din stora träiga squash
Skala och ta bort kärnhuset på din squash
Skär i tärningar
Lägg tärningarna med en msk salt (saltmängden är alltid svår att beräkna, på en jätte-squash kan 3 msk vara för mycket så om jag säger 1 msk för en stor squash kan det nog bli bra)
Lägg på en god ört-kryddblandning såsom vitlök, timjan, peppar t.ex
låt dra i kylen minst 1h
dra bort allt vatten
vänd tärningarna i kikärtsmjöl och lägg på en oljad plåt
grädda i ugn på ca 175 grader tills de blir bruna på ytan

Resultatet passar perfekt som snacks till grillat eller som side-dish till något annat

Bluehubbard heter pumpan som vi har odlat och squashen är någon sort av en vintersquash. Till höger ligger det några slanggurkor för att vi ska ta frö!

Alla rotgrönsaker hamnar i matkällaren. I vårt fall måste vi förbereda matkällaren innan vi lägger ner vår mat där. Mer om det berättar jag nästa gång!

Kard[å]n - vad är du för n[å](e)n?

Sedan jag flyttade hit till gården har jag lärt mig att det finns en hel del grönsaker och frukt som jag inte kände till innan. Som herbivor (eller vardagligt vegeterian) borde man kanske känna till lite mer än den gemene, men jag fick alltså nya bekantskaper i och med min flytt. Här på bubblan har ni till exempel tidigare fått läsa om misplar och rosenkvitten. De är fortfarande på tillväxt ute på träd och buskar.

En annan gröda som vi odlat både förra året och i år är kardon [kardån]. Men förra året fick vi inga bra plantor som klarade sig säsongen ut. Som släkting till kronärtskockan odlas och trivs kardon ungefär på samma vis. Men kardon har inget vackert huvud som sin släkting, istället äter man bladen. I skrivande stund har jag inte testat dessa blad ännu. Men jag har nyligen läst att kardon skall bindas upp i en "kvast" innan den skördas. Att binda upp den rackarn är ingen lätt match - den sticks som en tistel, men är i och för sig ganska vacker i trädgårdslandet. (FYI: Jag gick med en tagg i tummen hela fyra dagar efter uppbindningsdagen, usch.) Väl uppbunden skall den blekas av solen i tre veckor ca. Sedan blir det smaktider, smaken liknar den för kronärtskockans botten/blad föreställer jag mig. Jag får helt enkelt återkomma med mer utförlig beskrivning!



Till förvaringslexikonet kan ni notera att kardon är en sådan grönsak som är bra att förtära tidigt på vintersäsongen, dvs den ska inte stanna länge i någon matkällare.

One apple for me one apple for you

Det är skördetider med stort S. En stor del av energin under denna period går åt till att fundera ut, eller planera för enkel och lång förvaring av alla frukter och grönsaker som vi berikats med. Ambitionen är att ha tillgång till årets skörd långt in i februari. Och som ni kanske redan har räknat ut, är det olika lätt (eller svårt) att förvara olika grödor och frukt väl. Jag har fortfarande inte samlat på mig alla knep om vad som är bäst. Tror det gäller att testa sig fram för att komma på vad som funkar. För vissa grönsaker är det till exempel godare och bättre att äta dem direkt när de skördats, andra spelar det mindre roll för.

Torken är en billig variant från Netto. Drar ca 40W, som en glödlampa alltså!

Idag tänkte jag skriva om hur jag gör med våra äpplen. Vi har fortfarande många äpplen som skall skördas innan säsongen är helt över. En regel jag brukar tänka på är: ju senare på hösten äpplet skördas, desto bättre lämpat är det för förvaring i matkällaren. Äpplen mår bra om de förvaras någorlunda torrt, ev. mörkt, svalt och gärna med tidningspapper om sig. De kan gärna läggas upp på en hylla.

Äpple avger eten, vilket är en organisk ofarlig gas som påskyndar mognad. Om ett äpple är dåligt är det därför lätt att många fler äpplen blir det om de förvaras nära varandra. Därför är det endast de allra finaste äpplena som skall förvaras i källaren över vintern. Fallfrukt och annat gör man bäst något annat på. Till exempel äppelmos. Detta kokas fördelaktigt med lite socker för att förlänga hållbarheten. Häll mosen i sterila burkar (du kokar dem innan alt. förvärmer dem i ugnen på > 100 grader). Givetvis kan man frysa äppelmoset, men det kostar ju både för miljön och plånboken med alltför stora frys-arealer. Bättre att lägga på glasburk.

Äpple från träd via svarv till äppelringar i snygga outvecklade äppel-spiraler (de runda bollarna är som en äppelspiral).

En annan riktig hit är torkade äppelringar. Jag är mitt inne i ett torka-äppel-ringar-heat. Med min lilla tork kan jag torka ca 10 äppel/dag. Varje eftermiddag töms torken på äppelringar och varje kväll fylls det på med nya. Med vår fräcka äppelsvarv är det ett sant kvällsnöje som är överraskande mysigt.

Till helgen planterar vi bärbuskar och kokar in tomater. Häng med på den gröna bubblan så får du veta mer om hur man kan göra!