Nya och gamla grönisar

Kiwano, gurkor som tillåtits mogna för att vi ska ta frö samt en hög med tomatillo!

Nu är verkstaden full av växthusgrönsaker. I och med att frosten kom i förra veckan fick vi plocka in rubbet. I högar ligger det därför diverse grönsaker som är olika bra att förvara. En nyhet för mig sedan något år tillbaka är tomatillon. Den äter man mycket i sydamerika. Smakar syrligt och surt på samma gång och klär sig i ett hölje likt den exotiska physalisen. Tomatillo är utmärkt i en färsk salsa tillsammans med tomater, koriander och en liten chili.

Bredvid tomatillon ligger kiwano. Den finns i butik ibland men odlas (enligt vad jag vet) i mindre utsträckning i någon nära lokal som t.ex. i Sverige. Kiwano är lite av en gurksläktning men smakar sött och gott om jag minns det rätt, vi fick endast en lyckad kiwano förra året och av den smakade jag en fjärdedel! Både kiwano och tomatillo får man äta nu eller i alla fall ganska snart. De håller såklart längre om de ligger svalt.

Kiwanon har taggar som ingen annan!

Andra gamla kändisar såsom squash och pumpa kommer inte att åka ner i vår matkällare. Den är för fuktig och mörk. Bäst håller de sig på ett fönsterbräde i solen och eventuellt ganska svalt. Våra stora squash bereder vi i ugnen enligt ett fantatiskt recept, vilket inte alls ger den träsmak som man annars brukar prata om när det gäller stora squash. Så här gör du:

En schysst rätt för din stora träiga squash
Skala och ta bort kärnhuset på din squash
Skär i tärningar
Lägg tärningarna med en msk salt (saltmängden är alltid svår att beräkna, på en jätte-squash kan 3 msk vara för mycket så om jag säger 1 msk för en stor squash kan det nog bli bra)
Lägg på en god ört-kryddblandning såsom vitlök, timjan, peppar t.ex
låt dra i kylen minst 1h
dra bort allt vatten
vänd tärningarna i kikärtsmjöl och lägg på en oljad plåt
grädda i ugn på ca 175 grader tills de blir bruna på ytan

Resultatet passar perfekt som snacks till grillat eller som side-dish till något annat

Bluehubbard heter pumpan som vi har odlat och squashen är någon sort av en vintersquash. Till höger ligger det några slanggurkor för att vi ska ta frö!

Alla rotgrönsaker hamnar i matkällaren. I vårt fall måste vi förbereda matkällaren innan vi lägger ner vår mat där. Mer om det berättar jag nästa gång!

Kard[å]n - vad är du för n[å](e)n?

Sedan jag flyttade hit till gården har jag lärt mig att det finns en hel del grönsaker och frukt som jag inte kände till innan. Som herbivor (eller vardagligt vegeterian) borde man kanske känna till lite mer än den gemene, men jag fick alltså nya bekantskaper i och med min flytt. Här på bubblan har ni till exempel tidigare fått läsa om misplar och rosenkvitten. De är fortfarande på tillväxt ute på träd och buskar.

En annan gröda som vi odlat både förra året och i år är kardon [kardån]. Men förra året fick vi inga bra plantor som klarade sig säsongen ut. Som släkting till kronärtskockan odlas och trivs kardon ungefär på samma vis. Men kardon har inget vackert huvud som sin släkting, istället äter man bladen. I skrivande stund har jag inte testat dessa blad ännu. Men jag har nyligen läst att kardon skall bindas upp i en "kvast" innan den skördas. Att binda upp den rackarn är ingen lätt match - den sticks som en tistel, men är i och för sig ganska vacker i trädgårdslandet. (FYI: Jag gick med en tagg i tummen hela fyra dagar efter uppbindningsdagen, usch.) Väl uppbunden skall den blekas av solen i tre veckor ca. Sedan blir det smaktider, smaken liknar den för kronärtskockans botten/blad föreställer jag mig. Jag får helt enkelt återkomma med mer utförlig beskrivning!



Till förvaringslexikonet kan ni notera att kardon är en sådan grönsak som är bra att förtära tidigt på vintersäsongen, dvs den ska inte stanna länge i någon matkällare.

One apple for me one apple for you

Det är skördetider med stort S. En stor del av energin under denna period går åt till att fundera ut, eller planera för enkel och lång förvaring av alla frukter och grönsaker som vi berikats med. Ambitionen är att ha tillgång till årets skörd långt in i februari. Och som ni kanske redan har räknat ut, är det olika lätt (eller svårt) att förvara olika grödor och frukt väl. Jag har fortfarande inte samlat på mig alla knep om vad som är bäst. Tror det gäller att testa sig fram för att komma på vad som funkar. För vissa grönsaker är det till exempel godare och bättre att äta dem direkt när de skördats, andra spelar det mindre roll för.

Torken är en billig variant från Netto. Drar ca 40W, som en glödlampa alltså!

Idag tänkte jag skriva om hur jag gör med våra äpplen. Vi har fortfarande många äpplen som skall skördas innan säsongen är helt över. En regel jag brukar tänka på är: ju senare på hösten äpplet skördas, desto bättre lämpat är det för förvaring i matkällaren. Äpplen mår bra om de förvaras någorlunda torrt, ev. mörkt, svalt och gärna med tidningspapper om sig. De kan gärna läggas upp på en hylla.

Äpple avger eten, vilket är en organisk ofarlig gas som påskyndar mognad. Om ett äpple är dåligt är det därför lätt att många fler äpplen blir det om de förvaras nära varandra. Därför är det endast de allra finaste äpplena som skall förvaras i källaren över vintern. Fallfrukt och annat gör man bäst något annat på. Till exempel äppelmos. Detta kokas fördelaktigt med lite socker för att förlänga hållbarheten. Häll mosen i sterila burkar (du kokar dem innan alt. förvärmer dem i ugnen på > 100 grader). Givetvis kan man frysa äppelmoset, men det kostar ju både för miljön och plånboken med alltför stora frys-arealer. Bättre att lägga på glasburk.

Äpple från träd via svarv till äppelringar i snygga outvecklade äppel-spiraler (de runda bollarna är som en äppelspiral).

En annan riktig hit är torkade äppelringar. Jag är mitt inne i ett torka-äppel-ringar-heat. Med min lilla tork kan jag torka ca 10 äppel/dag. Varje eftermiddag töms torken på äppelringar och varje kväll fylls det på med nya. Med vår fräcka äppelsvarv är det ett sant kvällsnöje som är överraskande mysigt.

Till helgen planterar vi bärbuskar och kokar in tomater. Häng med på den gröna bubblan så får du veta mer om hur man kan göra!

Lökigt värre

Nu är löken intagen. Vanlig simpel gul lök men dock så nödvändigt. Det som vi på sommaren älskar med lök (eller i alla fall jag) - den gröna blasten - ska dock först torka in för att i princip torka "bort eller försvinna", innan vi får den gula, torra löken som vi hittar i affären.

För att ta allting från början så sätter man en liten sätt-lök som man köper på påse. Löken ska inte sås alltför djupt, ett lök-djup ungefär. Från den lilla löken får man sedan en stor. När den stora löken börjar att sloka och se hängig ut drar man den ur jorden, men låter den ligga kvar där i landet. Här torkar den bäst. Om blasten tillåts torka in ordentligt så får löken som är kvar mer smak. Och det gillar vi. Efter ett antal veckor (säg tre) så kan man ta in sin lök. Är den fortfarande något fuktig kan man låta den torka klart inne. Vi torkar vår lök på vår vind - denna plats är utmärkt. Här är både varmt och torrt. När löken är färdig-torkad är den enkel att förvara. Den kan förvaras i rumstemperatur över vintern, men dock mörkt. Vi kommer att lägga vår lök på säck och förvara i ett torrt och halvsvalt utrymme.

Att odla mycket lök har för oss varit en självklarhet: vi är sådana dära som äter en lök med varje måltid. Eller i alla fall är det alltid så vi börjar vår matlagning. Med att hacka en en simpel vanlig hemodlad gul lök.

Den här löken skall väl räcka? Bondbönor är godast lätt förvälda!

Äntligen tillbaka i skördemånaden

Den gröna bubblan har varit på semester. Det har varit både bra och svårt att vara hemifrån en sådan lång tid som denna gång: nästan tre veckor. Väl hemma igen efter några varv runt jordklotet (vi var faktiskt bara i Kanada och Usa och sen tillbaka igen plus ett litet stopp i Amsterdam) insåg vi att landet frodats och att skördemånaden var kommen. Inte utan att man blir lite smått varm i kroppen. All tid som spenderats på sådder och att gräva bäddar ger nu återbetalning. Det känns som en löneförmån att kunna komma hem och ta en korg och skörda inför middagen. Annat än att springa in på snabbköpet på hörnet av huset där jag tidigare bodde. Allt har sin charm, men nu är jag övertygad om att det vi har nu, här i september, måste vi njuta av. Men med en minsting som gärna springer lite var som helst kan man vänta sig en överraskning efter några obevakade ögonblick. Zäta uppskattade badet i hönsgården.

Zäta i badkaret (?). Grön revolution i landet: kål, bönor, palsternacka med mera!

Päron paron elle belle bi - massor av er har vi! God pollinering, lagom gödsling och bra beskärning ger gott resultat: våra päron är jämt och fint formade och stora och i träden (vi har tre) dignar det av dessa gröna frukter. Päron kan man koka in men man kan också torka päron. Det är faktiskt riktigt gott. Men om torkning skriver jag om en annan gång. Vi har en förhoppning om att kunna förvara en stor mängd päron i vår matkällare också. I Kanada inhandlade vi en bok om hur vi bäst kan förbereda matkällaren inför förvaringen över vintern. Den ska rengöras och bli fri från sporer och eventuella bakterier till exempel, inte helt förvånande.

Att koka in päron är dock inte alls svårt. Man skalar sina päron, kokar upp en sockerlag som består av 1l vatten med 8 dl socker för 1 kg päron. Smaksättningen kan variera. Vi har gjort en laddning med kanel och ingefära. I receptet jag följde för denna inkokning skulle man linda in ingefäran i ett tygstycke så att den sedan kunde avlägsnas innan allt läggs på burk. Kanelstänger kan dock vara i hela. Man ska med fördel låta päronen koka tills de blir mjuka/nästan transparenta. Sedan lägger man alla sina päron i en stor glasburk och låter dem samt lagen svalna. Väl kallt hälls lagen på päronen och man förvarar sedan sina päron svalt. Vill man vara säker på att de håller länge kan man tillsätta lite antimon eller citronsyra. Det står på förpackningarna hur mycket man ska använda per kg frukt. Igår blev det saffranspäron. Härligt gult i glasburkarna med andra ord.

Gråpäron tror vi att det är till vänster och vips så blev det saffranspäron

Nu ska jag återgå till sysslor men skriver här snart igen.

Basilisk basilusk va du är god!

Japp, nu har de 50 plantorna basilika frodats väl i växthuset med alla våra tomater. Innan grönskan egentligen tog fart och innan jag bestämde mig för att skörda, sa jag till mig själv att vi nog gott och väl kan plantera 75 plantor nästa år. Begränsningen i år var att vi inte hade tillräckligt med pluggbrätten. För er som inte känner till pluggbrätten är det de "plattor" i vilka man kan plantera en hel mängd plantor samtidigt. De kan komma i dimensionen 7*7 till exempel. Jag har förstått att det inte är fel att ha ett helt gäng pluggbrätten liggandes. Brätten erbjuder yteffektivitet. Jämför detta brätte med att driva upp lika många små plantor i krukor istället: det tar ju en massa plats. Och man vill ju kunna odla mer än bara basilika i sitt växthus på säsong (misstolka inte, kära basilika).

Genovese-basilikan är super och har stora blad!

Tillbaka till basilikan: det är så himmelskt gott att äta färsk basilika men för en snål-apa som jag (läs ekonomisk) så blir det sällan det inhandlas en kruka i butiken. Anledningarna är fler än priset på den ynka basilikan - den tar slut i ett nafs och är därmed förbrukad i en lika snabb tid. Ibland kan man ha tur och få den att komma upp igen efter att den klippts ner, men det är svårbemästrat. En tredje och den allra bästa anledningen till att skippa köpa basilikan i butiken är att den egenodlade är tusen gånger godare och mer smakrik. Och den kan ta sig igen efter den första skörden. Vi valde att skörda precis efter blomning. Tanken är att de kvarstående plantorna kommer igen några veckor. Vår basilika samväxer med tomaterna, det är en välbeprövad kombination som ger gott resultat.

Att skörda basilika går helt enkelt ut på att man tar topp-skotten och lämnar ca 10 cm kvar av plantan så att den kan växa upp igen. För att förklara bättre kan du tänka dej att varje stjälk har utväxande grenar (noder) och vid den lägsta noden, där du kan se att små blad är på väg att utvecklas, är ett bra ställe att knipsa stjälken på.

Basilikan har blommat och då passar vi på att skörda!

Den skördade basilikan behöver förvaras på ett bra och smidigt sätt. Jag har tidigare skrivit om olika sätt för förvaring här på den gröna bubblan. För basilika är det många av dessa sätt som fungerar. Vi valde att göra på fler än ett sätt:
1. Mixa basilika-bladen och frys in i små påsar som enkelt kan tas fram. Undvik att lägga för mycket i varje påse så att du slipper att tina allt för att ta ut en ynka liten bit.
2. Torka (vi vill se om denna torkade basilika faktiskt smakar något i jämförelse med de som vi upplever smaklösa i butiken).
3. Frys in hela blad av basilikan.

Utöver basilika-sorten genovese från Runåbergs fröer har vi även odlat en thai-basilika. Dessvärre var grobarheten väldigt låg på dessa frön och vi har därmed inte lyckats driva upp så många plantor men ett knappt dussin finns dock på plats. Thai-basilikan har en mycket karaktäristisk smak, lite som anis/lime. Har du ätit kokos/curry-gryta på thairestaurang med thaibasilika vet du precis vad jag talar om. Oroligt god är den i alla fall.

Nu borde jag ta tag i nästa anstormning från gården: våra päron. Det ska bli inkokta päron med kanel och ingefära.

Thai-basilikan är sjukt god!

Och veden ska staplas

Ja, så är det. Veden ska staplas innan midsommar egentligen. Vi är inte så petnoga har jag sagt till mig själv den senaste månaden (månaderna). Huvudsaken är att den är torr när det ska till att eldas. I kombination med solpaneler slipper vi ju nu att elda i september och oktober i lika stor utsträckning men visst är det schysst att ha torr ved tills dess ändå? Om man klyver upp ved från ett träd som nyligen fällts kan man räkna med ett års torktid. Det bästa är att veden klyvs tidigt på året och ligger i en hög under vårvintern för att sedan staplas innan sommar-torktiden drar över. Detta förbättrar ju torktiden avsevärt. Torr ved ger såklart mest värmeutbyte men det säger sig ju självt. En 10% fuktighet är helt okej när man ska till att elda. 30% fuktighet innebär stora värmeförluster.

Här blir det vedstaket och det tack våra våra fina vänner som var på besök!

Viktigast att tänka på vid stapling är att veden inte staplas direkt på marken, då blir det undre lagret aldrig torrt. Vi använde EU-pallar till vår ved. Sedan ska man se till att få en bra lutning på sin stapling. Vi som valde att stapla "staket" ville till exempel att veden lutas lite inåt snarare än utåt, för då är högen mest stabil. Man ska försöka att få en rak linje med ved-ändarna. Ställer man sig och tittar på vedstaplingen i profil ska det därmed inte vara en massa ved-ändar som sticker ut. Får man till detta har man en stabil vedstapel.

Staplad ved är något av det finaste och en fröjd för själen inför vintern

Första vintern på landet för mig innebar vedstapling med många av mina vänner. Vi var 17 stycken som staplade 10 kubik ved på en och en halv timme från en uppfart in i en lada. Det var en jättetrevlig eftermiddag och de flesta verkade gilla det. I år fick vi besök av två studenter från jobbet. De hade aldrig tidigare staplat ved, men det gick undan som attan ändå. Efter 4 timmar (med rast och mat emellan!) hade vi avklarat 25 kubik. Kvar finns nu 5 kubik för mig och N att avklara. Men med god musik och lite pepp fixar vi det lätt som en plätt. Ovan vedstapeln lägger vi snart ett plåt-tak som ska skydda från regn. I dagsläget har vi räddat vår ved med en presenning. Innan eldningen i vinter kommer vi att ta in ca 1 kubik ved i taget och förvara vid pannan. Till vår hjälp för denna lilla ved-transport har vi en lastare på hjul som tar en kubik ca. Lastaren liknar en varutransport som de använder i matbutikerna för varor. Med den blir det smidigt och lätt. Och veden har vi givetvis staplat nära pannan. Man vill undvika onödiga lyft och meck när det är kallt och jävligt. Over and out