Rabbi visst fryser du?

Nu måste vi ta in dej kära kålrabbi! Minus 15 grader är inget för ett sånt stort huvud som du. Det var med andra ord bara att ta och rycka upp (den satt j-ligt hårt!) kålrabbin. Lyckligtvis blir kålrabbin super när den mjölksyras så om det är några huvud som tagit stryk av kylan, hamnar de i mjölksyrningskärl. Kvar i landet står en stolt grönkål och brysselkål.

Andra aktiviteter här på gården i dessa snötider är att dra bort snö från tunnel-växthuset, som tar stryk av för mycket snö. Plasten vill vi ju kunna använda i alla fall minst tre säsonger till (gärna fyra). Hönsen behöver dessutom kärlek - de gillar inte alls det här med kyla!

En stor skyffel är bra till många ting!

Det omöjliga projektet har börjat

Första strykningen i taket. Det lär bli 3-5 strykningar till och varje strykning behöver 3 dagars torkning. Hjälp!

Japp, nu är det inomhusaktiviteter här i bubblans land. Första strykningen är gjord i taket. Det lär bli minst två vändor till. Lägg till det tre dygn som torktid samt minst 3 strykningar på väggar med lika många torkdagar emellan. Hinner vi klart till jul?

För er som inte hänger med: vi ska flytta till ett nytt sovrum. Det andra är sunkigt. Kanske mögel? Vi bestämde oss därför att slakta den gamla hallen/entrén och göra om den till ett provisoriskt sovrum och tillika framtida sovrum för en liten krabat (vår Zäta). Garderober revs ut, puts lades på och nu återstår målning. Vi väljer schyssta gamla metoder för färgsättning denna gång. Både linoljefärger och äggoljetempera är färger som andas. Den senare färgen blir därför valet för vår målningen av vår puts. För putsen är inte fuktfri såhär fyra till fem veckor efter den lades på. Hur projektet fortskrider kommer jag att skriva mer om. För er som intresserar er mer för det här med linoljefärger och äggoljetempera, föreslår jag att ni läser mer här. Och om det här omöjliga projektet började jag att skriva redan tidigt i år om jag minns rätt. Nu ska jag ta en paus!

Om man ska göra om har jag hört att man ska göra rätt. För mig känns det rätt med puts istället för stuckatur-tapeter eller träimitation i plast. Vi har med andra ord mycket att göra här i vårt hus!

Lady Marmelad, we love you!

Kvitten luktar himmelskt! Fruktskalet är ludet när man plockar den.

Vi har två olika sorters kvitten här hemma. Jag får intrycket av att folk lätt blandar ihop vad kvitten är för något. Letar man på nätet blir man ibland inte klokare. Svårigheten verkar ligga i att särskilja på det som är rosenkvitten (surt som ättika) och vanlig kvitten (mindre vanlig i Sverige). Den senare brukar man koka en himmelsk god marmelad på. Mina persiska arbetskollegor menar att kvitten heter heaven fruit i Iran. Denna marmelad ska man koka i minst 2,5 timmar för att den ska hinna karamellissera och bli precis så god som den kan bli.

Receptet kommer här:
Skalad och skuren kvitten, ca 1 kg
3 dl vatten
750 g socker (rör eller vanligt beroende på vad du känner)
1 citron (2-3 msk citronsaft, samt ev rivet skal)
1/2 tsk kardemumma

Kvitten är sträv och lite klibbig - det finns rika mängder pektin i kärnhuset.

Hjälps man åt går det snabbare att skala all kvitten!

Koka först kvitten i en kastrull, med vatten. Häll på socker och kardemumma efter att det kokat upp. Låt koka utan lock på svag värme ca 2-3 timmar. Se till att färgen slår om från gul till röd. Smaksätt med citron och lägg upp på förvärmda burkar (steriliserade).

Kvittenmarmelad kallas också Lady Marmelad. Kvitten har länge ansetts kunna ge sexuell stimuli varför kvinnor förr i tiden, särskilt kvinnor som var prostituerade, gärna höll sig med kvittenmarmelad för att affärerna skulle gynnas.

En annan godsak att göra med kvitten är membrillo. Detta trevliga marmelad-godis är vanligt i den spansktalade delen av världen. Man ska njuta av membrillo tillsammans med en fårost som heter Manchego, allt står på länken här.

Vi hade tur i år för vi fick mycket mer kvitten i år än förra året. Tack vare god gödsling och bra marktäckning har jag fått veta.

Mat i jord och i ditokällare

Hur snyggt växer inte brysselkålen?

Nu är vi redo för vintern. Till och med palsternackorna har kommit ner i källaren och när allting kommit på plats, var det dags att svavla ur matkällaren. Detta gör man för att ta bort oönskade gäster såsom svamp och bakterier. Att svavla ur matkällaren är ett urgammalt trick. Svavel eller svavelblomma är ett gult pulver som man vid denna övning sätter fyr på. Det är viktigt att man får till fullständig förbränning (gott om syre). Vi läste på ett forum att det är bra att sätta fyr på svavel genom att t.ex sätta en brännare under en burk med svavel (använd 2-3 msk pulver). Man får därefter stänga ordentligt och sätta igen ventiler med mera i källaren och låta det stå så i ett dygn. Sedan kan man vädra ur och vara där som vanligt igen.

Utöver att svavla ur vår källare har min käre sambo rensat ventilen ut från källaren (den bestod av ett helt igenkloggat rör). Nu är det med andra ord mindre fukt i källaren vilket är bra, innan hade vi alldeles för hög fuktighet. Vitsen med jordkällaren är att den ska hålla jämn temperatur över hela året och att den är lite fuktig så inte alla rotfrukter torkar ut bland annat.

Rättikabladen ser glada ut, vi får se hur stor rättikan blir. En inplockad kålrabbi - superschmeltz. Krispig och god!

Kvar i jorden har vi kålsorter, både på friland och i växthus. Sent i augusti satte jag dessutom rättika, en viktig ingrediens i min darlington Kimchee. Har jag tur kommer det lite rättika, annars får jag göra en ny helhjärtad satsning nästa år. Kål på friland heter i vårt fall brysselkål, kålrabbi och grönkål. När jag var 15 ville jag inte ens gå i närheten av kokande brysselkål, nu är jag mycket förtjust i dem! Tur är väl det, för vi har en del att tugga igenom!

Det är fler här på gården som gillar den omdonade matkällaren och grönkålen står stolt i landet!

Vill ni läsa mer om att elda svavel så hittade jag en länk från ett trädgårdsforum och jag har också läst om det på ett forum på alternativ.nu. Vi hade svavel hemma, annars kan man säkert finna det på en välsorterad trädgårdsbutik.

Stekta gröna tomater eller?

Med över 20 kg gröna tomater och 5 kg tomater i bagaget tar vi nu farväl av våra tomatplator för denna säsong. När väl frosten kommer finns det ingen anledning att inte skörda ut alla grönsaker från växthuset. I veckor har vi nu haft grönsaker i lådor, i korgar, på fat och i hinkar på vår veranda i väntan på att bli omhändertagna. Vissa saker ska hängas upp för att torka, däribland chillin. Tomaterna har tillåtits mogna i fönsterkarmen, andra har åkt ner i grytan för att bli chutney, marmelad eller inkokta gröna tomater. I år hade vi tur med våra gröna tomater, de fick som sagt ligga inomhus tillsammans med lite andra mogna frukter och blev därmed röda tomater en tid senare.


Sommarens växthussäsong har för vår del varit ett lärdomsår. Med få soltimmar och relativt sen plantering har inte skörden blivit riktigt lika stor som vi förväntade oss. För några helger sedan var jag på bröllop. Jag fick sitta bredvid herr Mandelmann som är halva succén bakom det omtalade Mandelmans trädgårdar på Österlen. Enligt honom har året bjudit på en skitsäsong. När vi talar om odling alltså. Ända in i november har vi till exempel här hemma fortfarande odlingsfix att göra. Det kanske mest beror på oss själva tänker ni nu. De är säkert bara ett pack slackers där ute på landet. Men nej, denna säsong har inneburit att många saker från landet har blivit klara sent. Och då har man fortfarande att göra med sina grönsaker november månad till trots.

Stora härliga paprikor får man dock försöka konsumera relativt fort. Man kan också göra ajvar på dem och sedan lägga på burk som bör vara steriliserad innan. Ser man dessutom till att koka in burken (man fixar ett vattenbad för glasburken som håller 100 grader en dryg halvtimme), så kan burken förvaras länge om den står svalt.

Paprikan till vänster var en hit för i år , den köpte vi från Runåbergs fröer. Boxpaprikan har jag gjort ajvar på. Den blev lite röd när den väl togs in. En rad persilja ska täcka vinterbehovet hoppas vi på!

Till helgen måste jag ta tag i 15 kg morötter. Jag tänkte syra dem. En gammal favorit i repris!

Nya och gamla grönisar

Kiwano, gurkor som tillåtits mogna för att vi ska ta frö samt en hög med tomatillo!

Nu är verkstaden full av växthusgrönsaker. I och med att frosten kom i förra veckan fick vi plocka in rubbet. I högar ligger det därför diverse grönsaker som är olika bra att förvara. En nyhet för mig sedan något år tillbaka är tomatillon. Den äter man mycket i sydamerika. Smakar syrligt och surt på samma gång och klär sig i ett hölje likt den exotiska physalisen. Tomatillo är utmärkt i en färsk salsa tillsammans med tomater, koriander och en liten chili.

Bredvid tomatillon ligger kiwano. Den finns i butik ibland men odlas (enligt vad jag vet) i mindre utsträckning i någon nära lokal som t.ex. i Sverige. Kiwano är lite av en gurksläktning men smakar sött och gott om jag minns det rätt, vi fick endast en lyckad kiwano förra året och av den smakade jag en fjärdedel! Både kiwano och tomatillo får man äta nu eller i alla fall ganska snart. De håller såklart längre om de ligger svalt.

Kiwanon har taggar som ingen annan!

Andra gamla kändisar såsom squash och pumpa kommer inte att åka ner i vår matkällare. Den är för fuktig och mörk. Bäst håller de sig på ett fönsterbräde i solen och eventuellt ganska svalt. Våra stora squash bereder vi i ugnen enligt ett fantatiskt recept, vilket inte alls ger den träsmak som man annars brukar prata om när det gäller stora squash. Så här gör du:

En schysst rätt för din stora träiga squash
Skala och ta bort kärnhuset på din squash
Skär i tärningar
Lägg tärningarna med en msk salt (saltmängden är alltid svår att beräkna, på en jätte-squash kan 3 msk vara för mycket så om jag säger 1 msk för en stor squash kan det nog bli bra)
Lägg på en god ört-kryddblandning såsom vitlök, timjan, peppar t.ex
låt dra i kylen minst 1h
dra bort allt vatten
vänd tärningarna i kikärtsmjöl och lägg på en oljad plåt
grädda i ugn på ca 175 grader tills de blir bruna på ytan

Resultatet passar perfekt som snacks till grillat eller som side-dish till något annat

Bluehubbard heter pumpan som vi har odlat och squashen är någon sort av en vintersquash. Till höger ligger det några slanggurkor för att vi ska ta frö!

Alla rotgrönsaker hamnar i matkällaren. I vårt fall måste vi förbereda matkällaren innan vi lägger ner vår mat där. Mer om det berättar jag nästa gång!

Kard[å]n - vad är du för n[å](e)n?

Sedan jag flyttade hit till gården har jag lärt mig att det finns en hel del grönsaker och frukt som jag inte kände till innan. Som herbivor (eller vardagligt vegeterian) borde man kanske känna till lite mer än den gemene, men jag fick alltså nya bekantskaper i och med min flytt. Här på bubblan har ni till exempel tidigare fått läsa om misplar och rosenkvitten. De är fortfarande på tillväxt ute på träd och buskar.

En annan gröda som vi odlat både förra året och i år är kardon [kardån]. Men förra året fick vi inga bra plantor som klarade sig säsongen ut. Som släkting till kronärtskockan odlas och trivs kardon ungefär på samma vis. Men kardon har inget vackert huvud som sin släkting, istället äter man bladen. I skrivande stund har jag inte testat dessa blad ännu. Men jag har nyligen läst att kardon skall bindas upp i en "kvast" innan den skördas. Att binda upp den rackarn är ingen lätt match - den sticks som en tistel, men är i och för sig ganska vacker i trädgårdslandet. (FYI: Jag gick med en tagg i tummen hela fyra dagar efter uppbindningsdagen, usch.) Väl uppbunden skall den blekas av solen i tre veckor ca. Sedan blir det smaktider, smaken liknar den för kronärtskockans botten/blad föreställer jag mig. Jag får helt enkelt återkomma med mer utförlig beskrivning!



Till förvaringslexikonet kan ni notera att kardon är en sådan grönsak som är bra att förtära tidigt på vintersäsongen, dvs den ska inte stanna länge i någon matkällare.