lördag 24 november 2012

Mat i jord och i ditokällare

Hur snyggt växer inte brysselkålen?
Nu är vi redo för vintern. Till och med palsternackorna har kommit ner i källaren och när allting kommit på plats, var det dags att svavla ur matkällaren. Detta gör man för att ta bort oönskade gäster såsom svamp och bakterier. Att svavla ur matkällaren är ett urgammalt trick. Svavel eller svavelblomma är ett gult pulver som man vid denna övning sätter fyr på. Det är viktigt att man får till fullständig förbränning (gott om syre). Vi läste på ett forum att det är bra att sätta fyr på svavel genom att t.ex sätta en brännare under en burk med svavel (använd 2-3 msk pulver). Man får därefter stänga ordentligt och sätta igen ventiler med mera i källaren och låta det stå så i ett dygn. Sedan kan man vädra ur och vara där som vanligt igen.

Utöver att svavla ur vår källare har min käre sambo rensat ventilen ut från källaren (den bestod av ett helt igenkloggat rör). Nu är det med andra ord mindre fukt i källaren vilket är bra, innan hade vi alldeles för hög fuktighet. Vitsen med jordkällaren är att den ska hålla jämn temperatur över hela året och att den är lite fuktig så inte alla rotfrukter torkar ut bland annat.
Rättikabladen ser glada ut, vi får se hur stor rättikan blir. En inplockad kålrabbi - superschmeltz. Krispig och god!
Kvar i jorden har vi kålsorter, både på friland och i växthus. Sent i augusti satte jag dessutom rättika, en viktig ingrediens i min darlington Kimchee. Har jag tur kommer det lite rättika, annars får jag göra en ny helhjärtad satsning nästa år. Kål på friland heter i vårt fall brysselkål, kålrabbi och grönkål. När jag var 15 ville jag inte ens gå i närheten av kokande brysselkål, nu är jag mycket förtjust i dem! Tur är väl det, för vi har en del att tugga igenom!


Det är fler här på gården som gillar den omdonade matkällaren och grönkålen står stolt i landet!


Vill ni läsa mer om att elda svavel så hittade jag en länk från ett trädgårdsforum och jag har också läst om det på ett forum på alternativ.nu. Vi hade svavel hemma, annars kan man säkert finna det på en välsorterad trädgårdsbutik.



fredag 9 november 2012

Stekta gröna tomater eller?

Med över 20 kg gröna tomater och 5 kg tomater i bagaget tar vi nu farväl av våra tomatplator för denna säsong. När väl frosten kommer finns det ingen anledning att inte skörda ut alla grönsaker från växthuset. I veckor har vi nu haft grönsaker i lådor, i korgar, på fat och i hinkar på vår veranda i väntan på att bli omhändertagna. Vissa saker ska hängas upp för att torka, däribland chillin. Tomaterna har tillåtits mogna i fönsterkarmen, andra har åkt ner i grytan för att bli chutney, marmelad eller inkokta gröna tomater. I år hade vi tur med våra gröna tomater, de fick som sagt ligga inomhus tillsammans med lite andra mogna frukter och blev därmed röda tomater en tid senare.


Sommarens växthussäsong har för vår del varit ett lärdomsår. Med få soltimmar och relativt sen plantering har inte skörden blivit riktigt lika stor som vi förväntade oss. För några helger sedan var jag på bröllop. Jag fick sitta bredvid herr Mandelmann som är halva succén bakom det omtalade Mandelmans trädgårdar på Österlen. Enligt honom har året bjudit på en skitsäsong. När vi talar om odling alltså. Ända in i november har vi till exempel här hemma fortfarande odlingsfix att göra. Det kanske mest beror på oss själva tänker ni nu. De är säkert bara ett pack slackers där ute på landet. Men nej, denna säsong har inneburit att många saker från landet har blivit klara sent. Och då har man fortfarande att göra med sina grönsaker november månad till trots.

Stora härliga paprikor får man dock försöka konsumera relativt fort. Man kan också göra ajvar på dem och sedan lägga på burk som bör vara steriliserad innan. Ser man dessutom till att koka in burken (man fixar ett vattenbad för glasburken som håller 100 grader en dryg halvtimme), så kan burken förvaras länge om den står svalt.
Paprikan till vänster var en hit för i år , den köpte vi från Runåbergs fröer. Boxpaprikan har jag gjort ajvar på. Den blev lite röd när den väl togs in. En rad persilja ska täcka vinterbehovet hoppas vi på!
Till helgen måste jag ta tag i 15 kg morötter. Jag tänkte syra dem. En gammal favorit i repris!

lördag 20 oktober 2012

Nya och gamla grönisar

Kiwano, gurkor som tillåtits mogna för att vi ska ta frö samt en hög med tomatillo!
Nu är verkstaden full av växthusgrönsaker. I och med att frosten kom i förra veckan fick vi plocka in rubbet. I högar ligger det därför diverse grönsaker som är olika bra att förvara. En nyhet för mig sedan något år tillbaka är tomatillon. Den äter man mycket i sydamerika. Smakar syrligt och surt på samma gång och klär sig i ett hölje likt den exotiska physalisen. Tomatillo är utmärkt i en färsk salsa tillsammans med tomater, koriander och en liten chili.

Bredvid tomatillon ligger kiwano. Den finns i butik ibland men odlas (enligt vad jag vet) i mindre utsträckning i någon nära lokal som t.ex. i Sverige. Kiwano är lite av en gurksläktning men smakar sött och gott om jag minns det rätt, vi fick endast en lyckad kiwano förra året och av den smakade jag en fjärdedel! Både kiwano och tomatillo får man äta nu eller i alla fall ganska snart. De håller såklart längre om de ligger svalt.

Kiwanon har taggar som ingen annan!
Andra gamla kändisar såsom squash och pumpa kommer inte att åka ner i vår matkällare. Den är för fuktig och mörk. Bäst håller de sig på ett fönsterbräde i solen och eventuellt ganska svalt. Våra stora squash bereder vi i ugnen enligt ett fantatiskt recept, vilket inte alls ger den träsmak som man annars brukar prata om när det gäller stora squash. Så här gör du:

En schysst rätt för din stora träiga squash
Skala och ta bort kärnhuset på din squash
Skär i tärningar
Lägg tärningarna med en msk salt (saltmängden är alltid svår att beräkna, på en jätte-squash kan 3 msk vara för mycket så om jag säger 1 msk för en stor squash kan det nog bli bra)
Lägg på en god ört-kryddblandning såsom vitlök, timjan, peppar t.ex
låt dra i kylen minst 1h
dra bort allt vatten
vänd tärningarna i kikärtsmjöl och lägg på en oljad plåt
grädda i ugn på ca 175 grader tills de blir bruna på ytan

Resultatet passar perfekt som snacks till grillat eller som side-dish till något annat
Bluehubbard heter pumpan som vi har odlat och squashen är någon sort av en vintersquash. Till höger ligger det några slanggurkor för att vi ska ta frö!
Alla rotgrönsaker hamnar i matkällaren. I vårt fall måste vi förbereda matkällaren innan vi lägger ner vår mat där. Mer om det berättar jag nästa gång!

lördag 13 oktober 2012

Kard[å]n - vad är du för n[å](e)n?


Sedan jag flyttade hit till gården har jag lärt mig att det finns en hel del grönsaker och frukt som jag inte kände till innan. Som herbivor (eller vardagligt vegeterian) borde man kanske känna till lite mer än den gemene, men jag fick alltså nya bekantskaper i och med min flytt. Här på bubblan har ni till exempel tidigare fått läsa om misplar och rosenkvitten. De är fortfarande på tillväxt ute på träd och buskar.

En annan gröda som vi odlat både förra året och i år är kardon [kardån]. Men förra året fick vi inga bra plantor som klarade sig säsongen ut. Som släkting till kronärtskockan odlas och trivs kardon ungefär på samma vis. Men kardon har inget vackert huvud som sin släkting, istället äter man bladen. I skrivande stund har jag inte testat dessa blad ännu. Men jag har nyligen läst att kardon skall bindas upp i en "kvast" innan den skördas. Att binda upp den rackarn är ingen lätt match - den sticks som en tistel, men är i och för sig ganska vacker i trädgårdslandet. (FYI: Jag gick med en tagg i tummen hela fyra dagar efter uppbindningsdagen, usch.) Väl uppbunden skall den blekas av solen i tre veckor ca. Sedan blir det smaktider, smaken liknar den för kronärtskockans botten/blad föreställer jag mig. Jag får helt enkelt återkomma med mer utförlig beskrivning!



Till förvaringslexikonet kan ni notera att kardon är en sådan grönsak som är bra att förtära tidigt på vintersäsongen, dvs den ska inte stanna länge i någon matkällare.

torsdag 27 september 2012

One apple for me one apple for you




Det är skördetider med stort S. En stor del av energin under denna period går åt till att fundera ut, eller planera för enkel och lång förvaring av alla frukter och grönsaker som vi berikats med. Ambitionen är att ha tillgång till årets skörd långt in i februari. Och som ni kanske redan har räknat ut, är det olika lätt (eller svårt) att förvara olika grödor och frukt väl. Jag har fortfarande inte samlat på mig alla knep om vad som är bäst. Tror det gäller att testa sig fram för att komma på vad som funkar. För vissa grönsaker är det till exempel godare och bättre att äta dem direkt när de skördats, andra spelar det mindre roll för.

Torken är en billig variant från Netto. Drar ca 40W, som en glödlampa alltså!
Idag tänkte jag skriva om hur jag gör med våra äpplen. Vi har fortfarande många äpplen som skall skördas innan säsongen är helt över. En regel jag brukar tänka på är: ju senare på hösten äpplet skördas, desto bättre lämpat är det för förvaring i matkällaren. Äpplen mår bra om de förvaras någorlunda torrt, ev. mörkt, svalt och gärna med tidningspapper om sig. De kan gärna läggas upp på en hylla.

Äpple avger eten, vilket är en organisk ofarlig gas som påskyndar mognad. Om ett äpple är dåligt är det därför lätt att många fler äpplen blir det om de förvaras nära varandra. Därför är det endast de allra finaste äpplena som skall förvaras i källaren över vintern. Fallfrukt och annat gör man bäst något annat på. Till exempel äppelmos. Detta kokas fördelaktigt med lite socker för att förlänga hållbarheten. Häll mosen i sterila burkar (du kokar dem innan alt. förvärmer dem i ugnen på > 100 grader). Givetvis kan man frysa äppelmoset, men det kostar ju både för miljön och plånboken med alltför stora frys-arealer. Bättre att lägga på glasburk.
Äpple från träd via svarv till äppelringar i snygga outvecklade äppel-spiraler (de runda bollarna är som en äppelspiral).
En annan riktig hit är torkade äppelringar. Jag är mitt inne i ett torka-äppel-ringar-heat. Med min lilla tork kan jag torka ca 10 äppel/dag. Varje eftermiddag töms torken på äppelringar och varje kväll fylls det på med nya. Med vår fräcka äppelsvarv är det ett sant kvällsnöje som är överraskande mysigt.

Till helgen planterar vi bärbuskar och kokar in tomater. Häng med på den gröna bubblan så får du veta mer om hur man kan göra!

måndag 17 september 2012

Lökigt värre

Nu är löken intagen. Vanlig simpel gul lök men dock så nödvändigt. Det som vi på sommaren älskar med lök (eller i alla fall jag) - den gröna blasten - ska dock först torka in för att i princip torka "bort eller försvinna", innan vi får den gula, torra löken som vi hittar i affären.

För att ta allting från början så sätter man en liten sätt-lök som man köper på påse. Löken ska inte sås alltför djupt, ett lök-djup ungefär. Från den lilla löken får man sedan en stor. När den stora löken börjar att sloka och se hängig ut drar man den ur jorden, men låter den ligga kvar där i landet. Här torkar den bäst. Om blasten tillåts torka in ordentligt så får löken som är kvar mer smak. Och det gillar vi. Efter ett antal veckor (säg tre) så kan man ta in sin lök. Är den fortfarande något fuktig kan man låta den torka klart inne. Vi torkar vår lök på vår vind - denna plats är utmärkt. Här är både varmt och torrt. När löken är färdig-torkad är den enkel att förvara. Den kan förvaras i rumstemperatur över vintern, men dock mörkt. Vi kommer att lägga vår lök på säck och förvara i ett torrt och halvsvalt utrymme.

Att odla mycket lök har för oss varit en självklarhet: vi är sådana dära som äter en lök med varje måltid. Eller i alla fall är det alltid så vi börjar vår matlagning. Med att hacka en en simpel vanlig hemodlad gul lök.

Den här löken skall väl räcka? Bondbönor är godast lätt förvälda!

onsdag 12 september 2012

Äntligen tillbaka i skördemånaden

Den gröna bubblan har varit på semester. Det har varit både bra och svårt att vara hemifrån en sådan lång tid som denna gång: nästan tre veckor. Väl hemma igen efter några varv runt jordklotet (vi var faktiskt bara i Kanada och Usa och sen tillbaka igen plus ett litet stopp i Amsterdam) insåg vi att landet frodats och att skördemånaden var kommen. Inte utan att man blir lite smått varm i kroppen. All tid som spenderats på sådder och att gräva bäddar ger nu återbetalning. Det känns som en löneförmån att kunna komma hem och ta en korg och skörda inför middagen. Annat än att springa in på snabbköpet på hörnet av huset där jag tidigare bodde. Allt har sin charm, men nu är jag övertygad om att det vi har nu, här i september, måste vi njuta av. Men med en minsting som gärna springer lite var som helst kan man vänta sig en överraskning efter några obevakade ögonblick. Zäta uppskattade badet i hönsgården.

Zäta i badkaret (?). Grön revolution i landet: kål, bönor, palsternacka med mera!
Päron paron elle belle bi - massor av er har vi! God pollinering, lagom gödsling och bra beskärning ger gott resultat: våra päron är jämt och fint formade och stora och i träden (vi har tre) dignar det av dessa gröna frukter. Päron kan man koka in men man kan också torka päron. Det är faktiskt riktigt gott. Men om torkning skriver jag om en annan gång. Vi har en förhoppning om att kunna förvara en stor mängd päron i vår matkällare också. I Kanada inhandlade vi en bok om hur vi bäst kan förbereda matkällaren inför förvaringen över vintern. Den ska rengöras och bli fri från sporer och eventuella bakterier till exempel, inte helt förvånande.

Att koka in päron är dock inte alls svårt. Man skalar sina päron, kokar upp en sockerlag som består av 1l vatten med 8 dl socker för 1 kg päron. Smaksättningen kan variera. Vi har gjort en laddning med kanel och ingefära. I receptet jag följde för denna inkokning skulle man linda in ingefäran i ett tygstycke så att den sedan kunde avlägsnas innan allt läggs på burk. Kanelstänger kan dock vara i hela. Man ska med fördel låta päronen koka tills de blir mjuka/nästan transparenta. Sedan lägger man alla sina päron i en stor glasburk och låter dem samt lagen svalna. Väl kallt hälls lagen på päronen och man förvarar sedan sina päron svalt. Vill man vara säker på att de håller länge kan man tillsätta lite antimon eller citronsyra. Det står på förpackningarna hur mycket man ska använda per kg frukt. Igår blev det saffranspäron. Härligt gult i glasburkarna med andra ord.


Gråpäron tror vi att det är till vänster och vips så blev det saffranspäron
Nu ska jag återgå till sysslor men skriver här snart igen.